Sub Umbra arkiv

 N ågra av oss for dit med tidningen Midnattsropet  , för att dela ut den.  Jag satt inne i kyrkan en stund , och kunde höra "dialogpredikan": Artiklar om samma evenemang: Dagen , MyNewsDesk , Pingst  Läs även andra bloggares åsikter om reformationen , SKR , pingst

U nder Västerås riksdag 1527 utkämpades en avgörande kamp med det katolska partiet i Sverige. Gustaf Vasa avsade sig kungamakten , men övertalades att återtaga den. Det var folkets - allmogens - rop om att få höra evangelium på sitt eget språk, som utgjorde en  väsentlig  faktor för att Gustav Vasa blev och förblev Sveriges regent. Han kämpade ju inte mot den saken i inledningen.    Se'n är ju frågan den vad folket gjorde med det evangelium som sedermera blev tillgängligt genom reformatorernas arbete. Konventiklar och väckelserörelser bär i historien sitt vittnesbörd om att det blev en särskild kamp för att ta emot budskapet personligen, och inte bara vara en del av ett officiellt, nationellt kyrko-system.        Vilka förvaltar budskapet idag? Är det i själva verket katoliker som gör det bäst numera ? Men då borde den romersk-katolska kyrkan ha genomfört avgörande förändringar i sin lära och praxis generellt.        Det f...

  Ö ver hela Europa, om inte annat, högtidlighålls reformationens femhundrade år. Även i Moskva. En konferens under mottot "Reformationen och kulturen" hölls där i måndags, då en del, både intressanta och ointressanta, saker ser ut att ha sagts. (Jag väntar med mer personliga synpunkter, bara lägger ut en del av ett reportage, som publicerats på Credo.ru :)       En pingstpastor - Konstantin Bendas -  säger några ord om reformationens betydelse.                                            Konferensens högtidliga öppnande inleddes med en serie hälsningar. Förutom av religiösa aktivister, så hälsades konferens-deltagarna av representanter för den Ryska Federationens presidents administration, av representanter för staden Moskva och för Tysklands ambassad.   Den påvlige nuncien i Ryssland, ärkebiskopen Celestino Migliore , sa: " Den ekumeniska e...

M artin Luther's åsna - vem var det? Om inte Andreas Bodenstein von Karlstadt , dansken som var några år äldre än Martin, och som hade blivit orsak till debatten med Johann Eck i universitetet i Leipzig sommaren 1519. Då seglade Andreas in som Johann's formelle huvudmotståndare, då ämnet var den fria viljan. Men var han inte i själva verket bara den "åsna" som broder Martin red in på ? Martin tog hur som helst över debatterandet efter några dagar, och bemötte påvens charmante vapendragare - Johann Eck - i ingen mindre fråga än den om påvens primat. Var påven främst bland biskoparna ? Var det så man skulle förstå Jesu ord i Matteus-evangeliets 16:e kapitel, " Du är Petrus .." ?   ( Påven - som katolikerna säger vara aposteln Petrus efterträdare, kommer snart till Sverige på besök) Några månader senare, då Luther var tvungen att hålla sig undan på grund av bannbulls-hotet, tog Andreas vara på tillfället.  En gammal luthersk kyrkohistoriker, Lucas Osi...

(Detta inlägg har tidigare varit utlagt på bloggen " Behemot "   ,  den 16/7 2007, men i något annorlunda utformning )  Reformationen kom att aktualisera inte bara de bortglömda sanningarna om rättfärdiggörelse genom tron , utan med reformationen kom också begrepp som t.ex.   jämlikhet och auktoritet att placeras i ett nytt ljus, dessa två stora frågor såväl i den kristna församlingens, som i hela samhällets liv!  -  Martin Luther och Erasmus av Rotterdam var till att börja med överens, men kom  att bli varandras motståndare , inte minst när det gällde synen på den fria viljan Det var ju frågan om förhållandet mellan "hela samhället" och "den kristna församlingen", som blev kritisk och laddad. Tidigare homogena katolska auktoriteter - påven och kejsaren - avvisades, och istället kom reformationens auktoriteter - Skriften, reformatorerna själva, och diverse nationella eller regionala makthavare, konungar, furstar eller råd.  Den...

M edan föreberedelser för den lutherska reformationens 500-årsdag, "det första sekel-jubiléet under ekumenikens tidevarv",  pågår, har katoliker och protestanter gjort en gemensam satsning för att högtidlighålla denna tilldragelse tillsammans, och lagt fram sina tankar om saken  i ett dokument på 100 sidor som har titeln "From Conflict to Communion" (= Från Konflikt till Gemenskap).  Dokumentet gjordes tydligen offentligt redan 2013, och det går att hämta i pdf-format från webben.  Efter att ha läst igenom detta dokument måste jag erkänna att jag hade svårt att tänka mig att såpass representativa organ för de båda kyrkorna kunde ställa sig bakom en ganska bra framställning av reformationshistorien med Wittenberg i Oktober  1517  som utgångspunkt.  Läs t.ex. detta:  § 46 i handlingen säger så: " Det fanns en fundamental ambivalens som höll i sig under hela processen fram till Luthers exkommunicering. Luther ställde frågor för disputationer och...

B land alla de episoder som skildrats av   prästen Anders Fryxell (1795 - 1881) , som  handlar om reformationstiden i Sverige,  fick jag av någon anledning syn  på denna:      Det var tydligen någon gång på 1520-talet,  när den katolske ärkebiskopen Johannes Magnus,  som då ännu var kvar i landet,  " ..gjorde ett stort  gästabud för konungen. Två högsäten befann sig  vid bordet; i dessa satt konungen och ärkebiskopen  mitt emot varandra, men allt var berett med större  prakt för ärkebiskopens högsäte, än för kungens.  Vid slutet av måltiden vände sig ärkebiskopen till  konungen med en fylld bägare , och sa: ' Vår nåd  dricker er nåd till!". Gustav Vasa svarade: 'Er nåd  och vår nåd ryms ej under samma tak' -... " Läs även andra bloggares åsikter om stat och kyrka , reformationen

   D et var ett kors, och där stod Jesu mor och “den lärjunge som han älskade”, Johannes. Denne lärjunge skriver som ett ögonvittne till Kristi dödslidande på Golgata kors:” Och den som har sett detta, han har vittnat därom, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning för att också ni ska tro; ” Joh 19:35 Herren kallade sina lärjungar att bära korset i hans efterföljelse. Så har korset – Kristi kors – fått oerhörda mått rätt igenom hela historien, alltsedan aposteln Paulus skrev sina sällsamma ord till kolosserna: “ Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för eder; och vad som fattas i det mått av Kristus-bedrövelser som jag i mitt kött måste utstå, det uppfyller jag nu för hans kropp, som är församlingen. ” Kol. 1:24 Vad innebär detta? Skulle något fattas i Kristi lidanden? Knappast. Eller är det apostelns delaktighet i Kristi lidanden, som det handlar om? Snarare det. Det var ju den frågan som Herren ställde till sina apostlar:” Kan ni dricka d...

   En samling av lutherbrev, sammanställd av Gunnar Hillerdal och utgiven i början av 1960-talet,innehåller bland annat  några helt korta skrivelser, som ger intressanta inblickar i hur Martin Luther övertygades om att påven var antikrist.    I två av breven till Spalatin, som var kontaktperson hos Fredrik den vise, och ett till Johan Lang, ser vi hans utveckling i tre steg:   Till Spalatin 13 mars 1519, det år då Leipzig-disputationen hölls:     Jag genomgår de påvliga dekreten inför min disputation, och - jag viskar det i ditt öra - jag undrar om påven inte är Antikrist eller hans apostel. Till den grad avskyvärt - det är rena rama sanningen - blir genom hans dekret Kristus vanställd och korsfäst. Det plågar mig utomordentligt att Kristi husfolk på detta sätt föres bakom ljuset under förevändning av lagen och det kristna namnet. Någon gång skall jag visa dig mina anmärkningar till dekreten, så att du själv får se vad det betyder att komma ...