Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2012

En judisk familj

    V ad är så fruktansvärt med att en judisk familj får de mänskliga rättigheter de enligt FN-stadgan äger,  erkända?     Skolborgarrådet Lotta Edholm förutspår " fruktansvärda följder ", på sin blogg. Och i ett samtal på riksradions Studio ett igår , med kd-kvinnan Annelie Enochson hörs hon (mot slutet av programmet)  säga bl.a. detta: "Programledaren: Lotta Edholm, det här är en familj. Hur stort problem är det? Vad ser du i förlängningen ? Lotta Edholm : Jag ser naturligtvis i förlängningen att vi får fler föräldrar som hävdar mycket, mycket religiösa skäl för att hålla sina barn hemma. Och jag kan konstatera att dom enda barn som i Stockholm stad - som jag är ansvarig för - har begärt att få ha sina barn i hemundervisning, är fyra maranatabarn.  Programledare: Jaha, och vad drar du för slutsatser av det?  Lotta Edholm : Att det finns sekter i Sverige som naturligtvis vill att deras barn inte kommer i kontakt med det svenska samhället på ett sådant sätt som d

Pingstpastorer lär katoliker att stava till "den lokala församlingens suveränitet" - och vad ämnar de göra med den?

   M ed tanke på t.ex. Peter Halldorf's fabulösa uttalanden om att "böja sin nacke under Påven" så framstår Olof Djurfeldt som något reserverad i sitt anförande i Uppsala under onsdagen: " Vi finner inte tillräcklig grund att erkänna påven som kristenhetens ledare "... (?)      Det hölls alltså ett seminarium i jesuiternas högkvarter under ämnet "Andens ekumenik eller ohelig allians". Saken är den att det under tio år har förts samtal mellan katoliker och pingstvänner i vårt land, där man har tydligen har försökt förstå varandra bättre. Halldorf, Hörnmark och Djurfeldt, bland andra, förbereder sig inför seminariet           Seminariet - vars tidigare del jag kunde lyssna till  - inleddes med att moderatorn från Newman-institutet, Fredrik Emanuelsson, samt katolske biskopen Anders Arborelius och pingstpastor och pFFS-ordförande Pelle Hörnmark sa något om de tio årens samtal. Sedan fick Olof Djurfeldt tid för ett längre anförande - c:a tjugo minu