Sub Umbra arkiv

  Igår skrev publikationen Unian om ett möte mellan borgmästarna i Paris och Kiev, i själva Kiev. Kiev’s borgmästare Vitalij Klytjko mötte Paris’ borgmästare Anne Hidalgo, som besökte den ukrainska huvudstaden. Kiev undertecknade tillsammans med Frankrikes huvudstad en överenskommelse om vänskap och samarbete. Klytjko skrev om detta på sin Facebook-sida . "Frihet, jämlikhet.." Jag är glad att kunna hälsa delegationens deltagare och uttrycka min tacksamhet till Paris’ borgmästare Anne Hidalgo för hennes mod att genomföra ett besök i Ukrainas huvudstad under krigstid. Kiev är tacksam till Paris’ borgmästare för all den humanitära hjälp som visats, i själva Frankrike -  ukrainare har nödgats bli invandrare där - och vi är också tacksamma för hjälp till Ukraina och vår huvudstad”, sa Vitalij Klytjko under mötet. Kiev’s borgmästare påminde om att Paris’ stadshus den 22 Mars hade enhälligt röstat för att tillställa staden Kiev status som hedersmedborgare. Genom denna utmärkelse, s

Nu prövas andarna. Flera kyrkoledare har vänt sig till den ryska kyrkans patriark, efter att Putin inledde invasionen av Ukraina i Februari. Så också ärkebiskop emeritus KG Hammar från Sverige. Hela hans brev till patriarken ligger framme på kristna, ryska hemsidor som t.ex.  " Basnitsa ": Ärkebiskop emeritus KG Hammar till patriark Kirill   Jag vänder mig direkt till ledaren för en av de största kyrkorna i världen: patriarken över Moskva och hela Rus - Kirill. Till er vänder man sig med orden “Ers helighet”. Men vad finns det för heligt i att förråda sin Herre, Jesus från Nasaret, som trädde upp mot det romerska imperiet, och som gav sitt liv för den tro han bekände ? Vad finns det för heligt i att göra vänskapen med maktens högsta representant viktigare än uppgiften att utforma Kristi efterföljelse för mer än 100 miljoner troende i Ryssland ? Hur kan man så underkasta sig makten ? Och sluta ögonen inför alla människor som har blivit dödade och stympade, inför miljoner som h

 Hundratals ortodoxa teologer från många länder har undertecknat ett öppet brev, där de vänder sig mot vissa nationalistiskt-religiösa föreställningar som de menar vara drivkraften bakom Rysslands krig mot Ukraina. Här ett utdrag: “ Om hela världens fred, om Guds heliga församlingars välstånd, om allas förening, beder vi dig, Herre ” (ur den ortodoxa liturgin)   Den ryska invasionen av Ukraina den 24:eFebruari 2022 utgör ett historiskt hot mot den ortodoxa, kristna traditionen. Ännu mer hotfullt för ortodoxa troende är det att det högre prästerskapet inom den Ryskortodoxa kyrkan vägrar att erkänna detta för en invasion genom att göra vaga uttalanden om nödvändigheten av fred i ljuset av “händelserna” och “de militära aktionerna” i Ukraina. Samtidigt talar de om det ursprungligt broderliga förhållandet mellan ukrainare och ryssar, vilka utgör det “heliga Rus”, och anklagar det onda “Väst” för de militära aktionerna, och råder t.o.m. de religiösa samfunden att be på sådant vis att fientl

  Jag har varit där tre gånger. I Mariupol. Men det var runt tjugo år sedan. Jag har ljusa minnen från de besöken... - (Nedan - utdrag från en artikel i Unian från igår - 15/3 . I artikeln talas inte om ryssar, utan om rasjister . Det låter som en blandning av det amerikanska sättet att säga "Ryssland" på - "Rasja" -  och "rasist" ..  ) I Ryssland, som är besatt av att vinna , vill man ofta påminna om den fasansfulla fascismen för åttio år sedan. Men nu utförs analoga brott genom de för närvarande största förbrytarna i världen - rasjisterna. De ödelägger Mariupol i Ukraina och jämnar det med marken, efter att förut ha övat sig i Groznij och Aleppo.   Mariupol gav inte upp 2014 och det ger inte upp nu. Från första dagen av den storskaliga invasionen har putinterroristerna inte upphört att försöka erövra staden, som utgör en av nyckelorterna för landvägskorridoren till Krim. Men det faktum att de lokala invånarna inte mötte “befriarna” med blommor och triko

Den ryskfödda, ukrainska sångerskan Olga Poljakova sjunger ut om vad som sker i Ukraina. Materialet är skannat från "Nastojajtjeje vremja" och publicerades där den 10:e mars. Hela intervjun på ryska med Olga Poljakova finns sålunda här (från 12:33 - 28:03 ): Med svensk undertext. En del bilder och uttryck kan vara upprörande. Obs ! När jag först lade upp denna intervju (första delen) på min Youtube-kanal, så blev den blockerad i hela världen på grund av upphovsrätts-anspråk. Jag undrade vad det berodde på. Youtube erbjöd att radera ut de stycken ur intervjun som upphovsrättsanspråken gällde. När det var gjort såg jag att det var de sekvenser där det förekom bilder på barn som ibland var tagna på nära håll och som klart kunde identifieras. Så därför har jag skuggat över en hel del av de bilder som visas i denna andra del av intervjun med Poljakova. Det är nämligen många bilder på barn.  Men här är del två, den senare delen:  - -

 Den brittiske diplomaten Rodric Braithwaite funderade ganska insiktsfullt  i mitten på 90-talet (1996) på frågor som igen är högaktuella, men nu utifrån andra, betydligt dystrare, utgångspunkter. Hans dröm om ett Ryssland som finner sin plats i en europeisk gemenskap av nationer ser för närvarande  ut att ha krossats brutalt.  Väst har ett Rysslands-problem det inte vill se Införd i International Herald Tribune 1996 12 03 Moskva - Efter att Klumpe Dumpe (Humpty-Dumpty) föll från Berlinmuren 1989, och det kalla krigets enkla övertygelser hade skingrats, har Västs försök att få ihop ett stabilt, icke-konfrontativt Europa underminerats av grumligt tänkande, missriktad realpolitik och sentimentala halv-mesyrer.    Västliga policyskapare har snubblat fram som sömngångare, sprungit rätt in i omständigheter som de visste fanns där, men hoppades kunna ignorera.  Deras första illusion var att Öst-Väst relationer i framtiden skulle kunna bygga på “partnerskap”, där Ryssland skulle spela andraf