"Mariupol - hela Ukrainas smärta"

 Jag har varit där tre gånger. I Mariupol. Men det var runt tjugo år sedan. Jag har ljusa minnen från de besöken...

- (Nedan - utdrag från en artikel i Unian från igår - 15/3 . I artikeln talas inte om ryssar, utan om rasjister. Det låter som en blandning av det amerikanska sättet att säga "Ryssland" på - "Rasja" -  och "rasist" ..  )

I Ryssland, som är besatt av att vinna , vill man ofta påminna om den fasansfulla fascismen för åttio år sedan. Men nu utförs analoga brott genom de för närvarande största förbrytarna i världen - rasjisterna. De ödelägger Mariupol i Ukraina och jämnar det med marken, efter att förut ha övat sig i Groznij och Aleppo.

 Mariupol gav inte upp 2014 och det ger inte upp nu. Från första dagen av den storskaliga invasionen har putinterroristerna inte upphört att försöka erövra staden, som utgör en av nyckelorterna för landvägskorridoren till Krim. Men det faktum att de lokala invånarna inte mötte “befriarna” med blommor och trikolorer, utan gjorde motstånd, det ingick inte i den globala planen att erövra Ukraina, vilken hade smitts i Kreml.

 I Moskva förbereddes då snabbt plan “B” -  att utplåna staden från jordens yta! Å ena sidan som exempel för övriga “ryskspråkiga”, men helt igenom pro-ukrainska platser.  Å andra sidan i egenskap av en stark faktor inför de ukrainsk-ryska förhandlingarna.

 En rådgivare till inrikesministern,  Anton Gerajtjenko, uppdagade ett inspelat samtal hos de ryska erövrarna, som talade om vad som var deras huvudsyfte med att kriga i Ukraina - deras brigader skulle befinna sig här, så länge de inte hade intagit staden: “Vi är här så länge vi inte har intagit Mariupol. Där sitter ‘Azov’, dom jäv..rna. Vi har större förluster , därför kan vi komma att återvända den 16:e. De skickar oss i småbitar till staden. Och alla de som beger sig dit återvänder inte mer”, sa den ryske ockupanten.

 Patetiska rop

 “Här är inte bara ett helvete, det är ännu värre!”, sådana meddelanden tar sig ibland ut från den av rysk militär ockuperade staden Mariupol. Det är svårt att kommunicera med någon där - hela infrastrukturen är raserad - och den oavbrutna beskjutningen gör att det är mycket farligt. Under två veckor har rasjisterna målmedvetet gått in för att förinta staden, som är Ukrainas förpost till Donetsk-området: ständig eldgivning från raketavskjutnings-ramper på militärfordon och nedfall av förbjudna bomber över bostadshus, beskjutning av alla kommunikationer och av infrastrukturen , beskjutning av platser där de sker uppsamling av invånare för evakuering, vilket innebär att överenskommelser om s.k. “gröna korridorer” smulas sönder ...

De ryska och ukrainska utrikesministrarna
möttes i Turkiet den 10:e Mars

 Och därvid ljuger man från visst håll desperat om allt möjligt som sker i Mariupol.  Cynismen vet inga gränser. Till exempel beskjutningen av det centralt placerade barnhemmet , som enligt de ryska propagandisterna var nödvändig, eftersom sjukhuset där var ... “en bas för ‘Azovbataljonen’ “. Särskilt under mötet mellan Ukrainas utrikesminister Dmitrij Kuleba och den ryske utrikesministern Sergej Lavrov i det turkiska Antalya så hävdade den senare att bombningen skedde medvetet och i följd av ett målinriktat beslut.

 “För några dagar sedan under FN:s säkerhetsråds möte blev fakta presenterade av den ryska delegationen, att detta barnhem för länge sedan har intagits av Azovbataljonen och andra radikaler, och att de sparkade ut alla havande kvinnor, alla sjuksköterskor och överhuvudtaget all personal. Det var sedan en bas för ultrahöger-bataljonen ‘Azov’ “, sa Lavrov.

 Dessutom erkände han att han hade sett ett reportage från Mariupol med sårade, gravida kvinnor, men kallade det för manipulation, eftersom “ingen uppmärksammade den andra sidan av saken”. Därför ansåg Lavrov att det inte var värt att ägna någon uppmärksamhet åt den allmänna upprördheten över denna händelse.

 “Det är inte första gången vi har fått se patetiska rop om s.k. grymheter som utförts av rysk militär”, sa han.

 “Mariupol blev den första och hittills den enda större staden , som ockupanterna lyckades omringa från alla sidor och avskära alla logistiska länkar till. Nu är det just Mariupol som har blivit utvald för ‘plan B’: stridshandlingar mot staden med hjälp av flyg , artilleri och raketavfyrnings-system.  Det är de modeller som framgångsrikt utarbetades i Tjetjenien och i Syrien”, enligt den internationelle , politiskt sakkunnige Maxim Jali.

 - Enligt honom så är det nu Kremls taktik att sträva efter att med maximal snabbhet intaga Mariupol , och samtidigt svartmåla Kiev med att det där utvecklas en humanitär katastrof med otaliga offer bland den civila befolkningen, så att de ukrainska makthavarna måste träda tillbaka.

    “Med avsikt släpps inte humanitära konvojer fram till staden, och ingen evakuering av civilbefolkningen tillåts. Även fast i själva verket, ifall de tillät att människor blev evakuerade, så skulle det bli litet enklare att intaga staden”, anser Jali.

 Ett nytt "Holodomor"  

 Vad det gäller den senaste humanitära konvojen som skulle ha anlänt till staden den 14:e Mars, meddelade vice-ministern för frågor om att återintegrera tillfälligt ockuperat territorium, Irina Verejtjuk, att “Ryska Federationens informationer om att den humanitära konvojen med sin last nådde fram till staden, inte överensstämmer med verkligheten”.

 “I Mariupol kämpar människor för föda och vatten, där pågår en mardröm. Situationen i Mariupol överskrider redan alla gränser. Det är inte längre en fråga om juridik, utan om mänsklighet”, sa hon.

  “Den svåraste situationen som vi har i Mariupol, det är vår smärta och vår olycka. Och vi måste förstå, att det är Putins personliga anvisning att inte släppa fram den humanitära konvojen och att inte tillåta den humanitära korridoren. Finns det något annat svar på frågan vad som sker i Mariupol ? Nej, tyvärr, det är den ryske presidentens egen fingervisning”, sa Vadim Denisenko , en annan rådgivare till den ukrainske inrikesministern .   

 För att uppnå sina mål i överläggningarna med Ukraina, är Kreml redo att begå de allra värsta brott. Enligt enskilda vittnesmål som lyckas tränga igenom informationsblockaden, och som hörts från de boende i Mariupol, håller förnödenheterna i staden på att ta slut.

   Som Maxim Jali säger, vilkens släktingar också har blivit kvar i Mariupol, så är de flesta av invånarna antingen pensionärer, eller statligt anställda eller arbetare på det lokala metallurgiska företaget, och man kan knappast säga att de har någon hög lön. Därför blir människorna förvirrade när de ställs inför ett direkt, militärt hot. Å ena sidan hade ingen av dem väntat att det skulle gå dithän, därför tog de inte med några risker i beräkningen och förberedde sig inte på att läget skulle försämras. Å andra sidan, även om man lyckades bunkra i några förråd , så fördärvades varorna mycket snabbt - rasjisterna förstörde infrastrukturen och staden var utan elektricitet i flera dagar.

“Men ännu värre är avsaknaden av dricksvatten. Även det som vanligtvis rinner i kranarna och som är av lägre kvalitet . Två flodstumpar, något annat kan man inte kalla dem, är ytterligt förorenade på grund av mångårigt avfall från det metallurgiska företaget. Där finns heller inga sjöar”, berättar Jali.

Problemet med tillgång till vattnet förvärras av den oavbrutna beskjutningen, den är så massiv, att det är omöjligt att ta sig ur de källarlokaler, där stadsborna lever.

Ännu ett problem, det är att skjutandet inte ens tillåter att de kommunala arbetarna samlar ihop kropparna efter dödade stadsbor. De som man lyckas hämta under pågående beskjutning begravs i gemensamma gravar... Enligt officiella uppgifter har omkring 2000 personer mist livet.

“Detta kan inte fortgå för evigt, till mass-svälten börjar återstår bara dagar, max en vecka” - enligt Maxim Jali - “En sådan fasansfull plan för att få oss att kapitulera har det 21:a århundradets sammansmältning av Hitler och Stalin berett åt oss”.

-

Mariupol, det är hela Ukraina’s smärta. Varje SMS från staden som blivit ockuperad av rasjistisk militär, var och en som blivit begraven i gemensam grav, varje foto av raserade hus och vägar, varje meddelande om en ny humanitär korridor och om beskjutning av de fordon, som försöker föra livräddande livsmedel och mediciner till invånarna - det är smärta och tårar. ...

 x

Igår  - den 15:e Mars - kunde man också läsa uppgifter om att antalet döda i Mariupol kan vara uppemot tio gånger fler, än vad som nämns i denna artikel. Även rapporterades om att under gårdagen minst lika många som man i de värsta misstankarna tror hade omkommit, kunde levande evakueras från staden. Äntligen fungerade tydligen en humanitär korridor.

Då denna intervju (nedan) gjordes hade sjukhuset i Mariupol fått ta emot 300 sårade, och två förhandlingsrundor hade hållits mellan de ryska och ukrainska delegationerna i Gomel och i Belovezjkoj Pujtje. Idag är det ett okänt antal tusen som har dött i staden Mariupol till följd av kriget.

Svt, DW, Politico