En riktig födelsedagstårta ?

Medan föreberedelser för den lutherska reformationens 500-årsdag, "det första sekel-jubiléet under ekumenikens tidevarv",  pågår, har katoliker och protestanter gjort en gemensam satsning för att högtidlighålla denna tilldragelse tillsammans, och lagt fram sina tankar om saken  i ett dokument på 100 sidor som har titeln "From Conflict to Communion" (= Från Konflikt till Gemenskap).  Dokumentet gjordes tydligen offentligt redan 2013, och det går att hämta i pdf-format från webben. 
Efter att ha läst igenom detta dokument måste jag erkänna att jag hade svårt att tänka mig att såpass representativa organ för de båda kyrkorna kunde ställa sig bakom en ganska bra framställning av reformationshistorien med Wittenberg i Oktober  1517  som utgångspunkt. 

Läs t.ex. detta:
 § 46 i handlingen säger så: "Det fanns en fundamental ambivalens som höll i sig under hela processen fram till Luthers exkommunicering. Luther ställde frågor för disputationer och framförde argument. Han såväl som den allmänhet som var informerad om hans ståndpunkt genom många pamfletter och publikationer, förväntade sig en diskussion. Luther fick också löften om en rättvis prövning. Men, även om han fick försäkringar om att han skulle höras, fick han vid upprepade tillfällen också budskapet att han antingen måste göra avbön eller förklaras vara en villolärare".


  Detta är alltså - om inte min svenska översättning brister alldeles -  en beskrivning av händelseförloppet som Lutherska Världsförbundet och Påvliga Rådet för Befrämjande av Kristen Enhet tillsammans står bakom !

Det tråkigaste i dokumentet är nog presentationen av vad som borde uppfattas som en verklig skatt - nämligen Luther's framställning av Bibelns ord om rättfärdiggörelse genom tro. Jag förstår inte hur den kan malas ner till en sådan vattvälling.
 Andra presenterade läromoment som synen på nattvarden, på ämbetena och på  Skrift och tradition innehåller en del intressanta påminnelser. Bland annat en ganska uppriktig redogörelse för de första reaktionerna från den Romersk-katolska kyrkan, när Martin Luther anförde "Skriften allena":

  (från § 195)  "..den påvliga domstolens teolog Sylvester Prierias invände i sitt första svar på Luther's teser om avlaten:'Vemhelst som icke håller sig till den Romerska kyrkans undervisning  och till påven som en ofelbar tros-regel från vilken även den Heliga Skrift hämtar sin kraft och auktoritet: han är en villolärare'. Och Johan Eck svarade Luther:'Skriften är icke autentisk utan kyrkans auktoritet' -...

  Men, från § 197, ett Luther-citat: "Lägg märke till att Skriftens styrka är, att den inte förvandlas till den som studerar den, men att den förvandlar den som älskar den till sig själv och till sin styrka". 

Det är mer i det ovan citerade dokumentet som gör att jag har en bestämd känsla av att jag bör läsa igenom det ytterligare innan jag skriver något mer bestämt om det.


   En sak är klar: enligt aposteln Paulus första brev till Tessalonikerna är det stor risk att vilken ekumenisk födelsedagstårta som helst fastnar i halsen:

"När det gäller tider och stunder, bröder,
 behöver vi inte skriva till er.
  Ni vet själva mycket väl att
 Herrens dag kommer som en tjuv om natten.

  När folk säger: 'Fred och trygghet',
 då drabbar undergången dem
 lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, 
och de slipper inte undan.
 "
     - 1 Tess. 5:1 - 3 (folkbibeln)


Dagen, Kt, 

Bloggat: 1,2


 Läs även andra bloggares åsikter om Reformationen, Luther, Guds Ord