Inte söker väl påven efter en "maktens ring" ?

 

   "...vill vi reta Herren? Är då vi starkare än han?"   - 1 Kor 10:22

Påven har uttalat sig om homosexuella. Han lär kunna tänka sig registrerat partnerskap. I en jämförelse med svensk homopolitik kan han alltså sägas ha tagit sig fram till år 1994, då lagen om registrerat partnerskap kom.

   I en jämförelse med protestantismens källor kanske framför allt vi svenska protestanter kan sägas ha en bit kvar till år 1520, då Martin Luther lät giva ut skriften "Om kyrkans babyloniska fångenskap". Han menade då att den romersk-katolska kyrkan hade hamnat i en babylonisk fångenskap, som hon måste befrias ifrån. Därav reformationen.

   Ett av de sju sakramenten är äktenskapet. Intressant nog gjorde Luther upp även med det sakramentet. Han ansåg att det, tillsammans med kyrkans celibatkrav för präster, skapade en omöjlig situation, som inte sällan utvecklades till homosexualitet bland präster.

   Men den sakramentala synen på äktenskapet finns alltså kvar i den romersk-katolska kyrkans läro-

grund, och när påven uttalar sig i erkännande ordalag om partnerskap för homosexuella, fruktar en del katoliker att han stavar på att förändra själva äktenskapet, att ta ifrån det dess "sakramentala" status som ett förhållande uteslutande mellan en man och en kvinna. Några exempel på sådana reaktioner:

En amerikansk biskop Thomas i Rhode Island, har begärt mer av klargörande från påven:

    "Kyrkan kan inte stödja accepterandet av objektivt omoraliska förhållanden. Individer som attraheras av samma kön är Guds älskade barn och måste äga de individuella mänskliga rättigheter och medborgerliga rättigheter som garanteras enligt lag. Men, legaliserandet av partnerskap, som söker att efterbilda det heliga äktenskapet, kan inte tillåtas"

Franska Le Monde: "Om den suveräne påven prövar en öppning gentemot homosexuella par genom att regelrätt bekräfta att de skulle vara välkomna i den katolska kyrkan, så förblir han dock mycket bestämt mot att de ingår ett religiöst äktenskap, vilket nödvändigtvis bara sker mellan en man och en kvinna". 

Och även ett exempel på det motsatta resonemanget:

En präst och professor på Fordham-universitetet som själv är gay, säger:"Jag själv personligen -  och jag känner många andra som är gay och lesbiska tillsammans med sådana som sluter upp med oss och älskar oss - skulle vilja att kyrkan en dag skulle vara i stånd att erkänna hbtq-personers kärleksöverlåtelse i äktenskapets sakrament"

            Diskussionen pågår .. ?.                                         

  

Är den "sakramentalt giltiga" homo-vigselringen en politisk "maktens ring", som påven på ett eller annat vis lockas av ?

Var vaksam på nästa steg !

- - 

           

Catholicsentinel, Qx