Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Kommer Ryssland att stängas ute från det världsvida nätet ? Frågan behandlas på stort allvar i ett antal artiklar, som jag har tittat på. Men för det mesta handlar det om att Ryssland frivilligt skulle isolera sig - tillsammans med några av G20-staterna (?) - och inte hänga kvar på villkor som hör samman alltför mycket med den amerikanska delstaten Kalifornien.
Vad som sker i den ryska media-världen, och med "ryska" sociala media, har Sergej Prostakov, som skriver för MBCh-media (Michail Chodorkovskij's media) försökt att bilda sig en uppfattning om:
Överblick av 2018. Huvudsakliga trender i ryska media
Trots de typiska problemen för samtida ryska media vad det gäller censur och ett oavbrutet tryck från statsmakten, så har detta år sett sina uppgångar , genombrott och även sina skandaler på fältet...
Blockeringen av Telegram
Årets händelse inom ryska media är blockeringen av meddelande-tjänsten Telegram. Händelsen har inte bara givit genljud – för första gången blockerades en verkligt populär app – utan den har , uppenbarligen, fått med sig långtgående följder.
Det som var en nyhet med Telegram, som hade utövat ett inflytande på det ryska mediafältet, det var de kanaler, som dök upp under andra hälften av år 2015. Det var bloggar som utformats i meddelande-tjänsten som tillät att operativt tillhandahålla informationer. Om man så önskade kunde man bevara full anonymitet. Frånvaron av kommentarer beskyddade kontroversiella uttalanden från offentlig kritik. Även om man anklagades för att komma med falska uppgifter i en annan kanal, så var det med största sannolikhet så att ens läsare inte märkte det.
Ryska journalister började aktivt använda dessa kanaler under 2016. Under 2017 utformades i dem också en marknad för reklam och regler för hur man skulle göra. Det största fenomenet blev de anonyma, politiska kanalerna där informerade, men okända skribenter berättade om icke-offentliga händelser i den politiska processen. Ett inte mindre viktigt fenomen var de stora chattar som ingick i Telegram, där man också kunde förbli anonym och samtidigt engagera sig i att organisera politiska aktioner. Såsom grundaren av Telegram, Pavel Durov, har sagt, så är tjänsten praktiskt taget oåtkomlig för säkerhetstjänsternas spaningar, tack vare siffer-kod-systemet.
Även om denna tes också kan ifrågasättas, så inledde FSB sin anstormning mot Telegram redan 2017, och krävde av Durov, att Ljublanka ( FSB:s högkvarter) skulle få möjlighet att följa användarna. Konflikten utmynnade i blockering i April 2018.
Som svar på det utropade Durov ”digitalt motstånd” och införde en teknologi , som gjorde det möjligt att komma förbi blockeringen. ”Roskomnadzor” (som har till uppgift att ha uppsyn över elektroniska kommunikationer) , som fullgjorde vad domstolen hade föreskrivit, gick faktiskt till storms mot hela internet, och blockerade ånyo flera miljoner adresser. Men efter några månader blev Telegram åter tillgängligt i Ryssland.
Vare sig traditionella media, eller bloggare, eller människor som ville ha ett medialt inflytande via Telegram, lämnade appen. Men inte desto mindre så medförde år 2018 en korrigering i förståelsen av detta sociala media. En studie av ”projektet” visade , att inflytelserika anonyma politiska kanaler ju utgjorde en del av det stora nät som antingen presidentens administration, eller affärsmän som är lojala mot makthavarna, styr. Trots blockeringen, kan man konstatera , att just Telegrams kanaler och arbetet med dem blev för Kreml det mest framgångsrika projektet på internet. Makthavarna kunde inte skapa något som var i paritet med de anonyma kanalernas möjligheter , då det handlade om att åstadkomma en motvikt till kritiken.
Å andra sidan , i ljuset av de inledda samtalen om att utestänga Ryssland från det globala nätet, och efter att Roskomnadzor har inhandlat ny utrustning , kan man förmoda att blockeringen av Telegram var något i stil med en medveten lektion inför ett vidgande av repressiva åtgärder i förhållande till det ryska segmentet av internet.
Påtryckningar mot media
Under det år som nu närmar sig sitt slut så har media-branschen också utanför Telegram fortsatt att erfara ett traditionellt tryck av politisk censur från statens sida, och upplevt finansiella svårigheter.
I slutet av januari blev sajten Russiangate till att börja med blockerad, och sedan nedstängd. Det är en sajt som är ägnad åt anti-korruptions- kampanjer. Som orsak till det tjänade offentliggörandet av FSB-chefen Alexander Bortnikov's fasta egendomar. Alltjämt okända investerare krävde efter blockeringen att undersökningen skulle tas bort från sajten, och sedan vägrade de överhuvudtaget att finansiera sajten, eftersom det från början hade ingåtts en överenskommelse med chefredaktören Alexandra Jelagina, att Russiangate inte skulle publicera något material om Vladimir Putin och hans närmaste krets , inte heller om den Ryskortodoxa kyrkan.
Blockeringen av sajten ”MBCh – media” omvandlades nästan till ett rutinärende. Försöken att tvinga Roskomnadzor att fullgöra de ryska lagarna, och avblockera domänen ”mbk.media” har hittills inte lett någon vart.
Det kan vara värt att uppmärksamma bolaget ”Yandex” - som är banérförare för den ryska IT-industrin. Dess plattform ”Zen” sänkte antalet sökträffar för allt ”MBCh – media”-material strax efter blockeringen av sajten, och åberopade därvid sina regler efter att ha riktat förebråelser mot artiklar om tortyr i arbetslägren och dödandet av djur eftersom de var överdrivet ”detaljerade”. Framställningar om att den nämnda informationen var av allmänt intresse, medförde inte att ”Yandex” vidtog några åtgärder. Hittills, av de media som fortsätter att belysa ”svåra” ämnen, så är situationen med ”MBCh – media” det mest kända fallet där en sådan policy har drivits av ”Yandex” .
Något som också har givit genljud detta år har varit utläggandet över ”Yandex.nyheter” av uppgifter om vilka informationer som har tagits bort från söktjänsten , enligt de krav som Roskomnadzor har ställt. Till att börja med lade ”Yandex” ut uppgifterna högst upp på sajten, men sedan flyttade de ner dem.
I slutet av Juli ägde skandalen med tidskriften Forbes rum. Augusti-numret utgavs med en artikel som tagits bort redan på typograf-stadiet, och som handlade om bröderna Magomedov's affärer. Tidigare i Juli månad så avskedades chefredaktören Nikolaj Uskov. Iakttagare satte skandalen i samband med att den enskilde ägaren av tidskriften, Alexander Fedotov, genom censur-metoder försökte reducera riskerna för sina egna affärer.
I Ryssland fortsatte de att lägga ned papperstidningar. De största nedläggnings-projekten genomfördes med glans. I Augusti stängdes Numéro och SNC som tillhörde mediagruppen ACMG. Tidskriften som var ägnad åt spel-industrin, och hette ”Igromanija” ( = ”Spelmani”), kommer att upphöra utgivas i pappersformat under 2019. Även radiokanaler stängdes. Under Augusti upphörde radiostationen ”Sport FM”.
TV gick till Youtube
Under andra hälften av 2010-talet så blev Telegram och Youtube ledande plattformar i Ryssland. Liksom när det gäller meddelande-tjänsten upplevde videoplattformen också sina särskilda förändringar under 2018.
På Youtube, som för inte så länge sedan kallades ”nya TV” dök ”gamla TV” upp med sina profiler, traditioner, reklamfirmor och budgetar. ”Blogg-älskarna” lade märke till den tendensen, att deras nya program blev dyrare att framställa.
Två händelser på Youtube är särskilt värda att uppmärksamma. Det är att två veritabla patriarker inom rysk TV har gått dit – Leonid Parfjonov och Vasilij Utkin. Dessa övergångar var på många vis nödvändiga – båda journalisterna hade blivit arbetslösa på TV. Men man måste inse att när sådana människor kommer till Youtube i egenskap av vanliga bloggare , då kan förhållandet till denna plattform förändras fullständigt bland dem som redan är journalister. Till exempel så har Tina Kandelaki i slutet av året upplyst om att hon öppnat en kanal på Youtube.
Eftersom Youtube på det stora hela inte har så dåliga relationer till Roskomnadzor, så lär inget komma att störa plattformens tillväxt det kommande året.
Ryska media har satsat rejält på podcast
Som ett resultat på fältet år 2018 så har podcast blivit medialt mainstream. Med detta sker ungefär detsamma som skedde med Youtube för ett par år sedan – media gick helt och fullt in för att använda det. Såsom verkliga föregångare härvid framstår redaktionen för Meduza. Under detta år har även andra media börjat anlita podcast. Vissa har redan lyckats göra detta på ett experimentiellt vis.
Inte desto mindre så anses podcast utgöra en återvändsgränds-liknande förgrening av medias utveckling, eftersom det praktiskt taget inte alls har monetariserats. Trots att många media-entusiaster gör sina small media i form av podcaster , så kommer det knappast att komma in några större pengar på denna marknad det kommande året.
Bojkott av Statsduman
Den ryska media-branschen ligger efter den i Väst, och därför är många trender, såväl teknologiska som ideologiska på efterkälken. Men inte desto mindre så har år 2018, i Ryssland, och framför allt i media, skett saker, som har uppdagat det specifika hos den ryska #Metoo-rörelsen.
Årets skandal har nämligen varit bojkotten av Statsduman, vars etiska kommittet inte påpekade det brottsliga i LDPR-ledamoten, Leonid Slutskij's betéende. Om detta blev känt i Mars 2018 , när några kvinnliga journalister talade ut om trakasserier från Slutskij's sida. Ryska media visade upp en aldrig tidigare skådad solidaritet. En del av dem utropade en bojkott av Statsduman, andra förpliktade sig att i sina rapporter bifoga uppgifter om hur detta organ – Statsduman - kunde rättfärdiga sexuella trakasserier....
x
Vad som sker i den ryska media-världen, och med "ryska" sociala media, har Sergej Prostakov, som skriver för MBCh-media (Michail Chodorkovskij's media) försökt att bilda sig en uppfattning om:
Trots de typiska problemen för samtida ryska media vad det gäller censur och ett oavbrutet tryck från statsmakten, så har detta år sett sina uppgångar , genombrott och även sina skandaler på fältet...
Blockeringen av Telegram
Årets händelse inom ryska media är blockeringen av meddelande-tjänsten Telegram. Händelsen har inte bara givit genljud – för första gången blockerades en verkligt populär app – utan den har , uppenbarligen, fått med sig långtgående följder.
Det som var en nyhet med Telegram, som hade utövat ett inflytande på det ryska mediafältet, det var de kanaler, som dök upp under andra hälften av år 2015. Det var bloggar som utformats i meddelande-tjänsten som tillät att operativt tillhandahålla informationer. Om man så önskade kunde man bevara full anonymitet. Frånvaron av kommentarer beskyddade kontroversiella uttalanden från offentlig kritik. Även om man anklagades för att komma med falska uppgifter i en annan kanal, så var det med största sannolikhet så att ens läsare inte märkte det.
Ryska journalister började aktivt använda dessa kanaler under 2016. Under 2017 utformades i dem också en marknad för reklam och regler för hur man skulle göra. Det största fenomenet blev de anonyma, politiska kanalerna där informerade, men okända skribenter berättade om icke-offentliga händelser i den politiska processen. Ett inte mindre viktigt fenomen var de stora chattar som ingick i Telegram, där man också kunde förbli anonym och samtidigt engagera sig i att organisera politiska aktioner. Såsom grundaren av Telegram, Pavel Durov, har sagt, så är tjänsten praktiskt taget oåtkomlig för säkerhetstjänsternas spaningar, tack vare siffer-kod-systemet.
Även om denna tes också kan ifrågasättas, så inledde FSB sin anstormning mot Telegram redan 2017, och krävde av Durov, att Ljublanka ( FSB:s högkvarter) skulle få möjlighet att följa användarna. Konflikten utmynnade i blockering i April 2018.
 |
| Ryssland, Moskva. Deltagare i ett möte för ett fritt internet och till försvar för meddelande-tjänsten Telegram på Akademikern Sacharov's Prospekt: "Vi behöver Telegram och inte FSB !". |
Som svar på det utropade Durov ”digitalt motstånd” och införde en teknologi , som gjorde det möjligt att komma förbi blockeringen. ”Roskomnadzor” (som har till uppgift att ha uppsyn över elektroniska kommunikationer) , som fullgjorde vad domstolen hade föreskrivit, gick faktiskt till storms mot hela internet, och blockerade ånyo flera miljoner adresser. Men efter några månader blev Telegram åter tillgängligt i Ryssland.
Vare sig traditionella media, eller bloggare, eller människor som ville ha ett medialt inflytande via Telegram, lämnade appen. Men inte desto mindre så medförde år 2018 en korrigering i förståelsen av detta sociala media. En studie av ”projektet” visade , att inflytelserika anonyma politiska kanaler ju utgjorde en del av det stora nät som antingen presidentens administration, eller affärsmän som är lojala mot makthavarna, styr. Trots blockeringen, kan man konstatera , att just Telegrams kanaler och arbetet med dem blev för Kreml det mest framgångsrika projektet på internet. Makthavarna kunde inte skapa något som var i paritet med de anonyma kanalernas möjligheter , då det handlade om att åstadkomma en motvikt till kritiken.
Å andra sidan , i ljuset av de inledda samtalen om att utestänga Ryssland från det globala nätet, och efter att Roskomnadzor har inhandlat ny utrustning , kan man förmoda att blockeringen av Telegram var något i stil med en medveten lektion inför ett vidgande av repressiva åtgärder i förhållande till det ryska segmentet av internet.
Påtryckningar mot media
Under det år som nu närmar sig sitt slut så har media-branschen också utanför Telegram fortsatt att erfara ett traditionellt tryck av politisk censur från statens sida, och upplevt finansiella svårigheter.
I slutet av januari blev sajten Russiangate till att börja med blockerad, och sedan nedstängd. Det är en sajt som är ägnad åt anti-korruptions- kampanjer. Som orsak till det tjänade offentliggörandet av FSB-chefen Alexander Bortnikov's fasta egendomar. Alltjämt okända investerare krävde efter blockeringen att undersökningen skulle tas bort från sajten, och sedan vägrade de överhuvudtaget att finansiera sajten, eftersom det från början hade ingåtts en överenskommelse med chefredaktören Alexandra Jelagina, att Russiangate inte skulle publicera något material om Vladimir Putin och hans närmaste krets , inte heller om den Ryskortodoxa kyrkan.
Blockeringen av sajten ”MBCh – media” omvandlades nästan till ett rutinärende. Försöken att tvinga Roskomnadzor att fullgöra de ryska lagarna, och avblockera domänen ”mbk.media” har hittills inte lett någon vart.
Det kan vara värt att uppmärksamma bolaget ”Yandex” - som är banérförare för den ryska IT-industrin. Dess plattform ”Zen” sänkte antalet sökträffar för allt ”MBCh – media”-material strax efter blockeringen av sajten, och åberopade därvid sina regler efter att ha riktat förebråelser mot artiklar om tortyr i arbetslägren och dödandet av djur eftersom de var överdrivet ”detaljerade”. Framställningar om att den nämnda informationen var av allmänt intresse, medförde inte att ”Yandex” vidtog några åtgärder. Hittills, av de media som fortsätter att belysa ”svåra” ämnen, så är situationen med ”MBCh – media” det mest kända fallet där en sådan policy har drivits av ”Yandex” .
Något som också har givit genljud detta år har varit utläggandet över ”Yandex.nyheter” av uppgifter om vilka informationer som har tagits bort från söktjänsten , enligt de krav som Roskomnadzor har ställt. Till att börja med lade ”Yandex” ut uppgifterna högst upp på sajten, men sedan flyttade de ner dem.
I slutet av Juli ägde skandalen med tidskriften Forbes rum. Augusti-numret utgavs med en artikel som tagits bort redan på typograf-stadiet, och som handlade om bröderna Magomedov's affärer. Tidigare i Juli månad så avskedades chefredaktören Nikolaj Uskov. Iakttagare satte skandalen i samband med att den enskilde ägaren av tidskriften, Alexander Fedotov, genom censur-metoder försökte reducera riskerna för sina egna affärer.
I Ryssland fortsatte de att lägga ned papperstidningar. De största nedläggnings-projekten genomfördes med glans. I Augusti stängdes Numéro och SNC som tillhörde mediagruppen ACMG. Tidskriften som var ägnad åt spel-industrin, och hette ”Igromanija” ( = ”Spelmani”), kommer att upphöra utgivas i pappersformat under 2019. Även radiokanaler stängdes. Under Augusti upphörde radiostationen ”Sport FM”.
TV gick till Youtube
Under andra hälften av 2010-talet så blev Telegram och Youtube ledande plattformar i Ryssland. Liksom när det gäller meddelande-tjänsten upplevde videoplattformen också sina särskilda förändringar under 2018.
På Youtube, som för inte så länge sedan kallades ”nya TV” dök ”gamla TV” upp med sina profiler, traditioner, reklamfirmor och budgetar. ”Blogg-älskarna” lade märke till den tendensen, att deras nya program blev dyrare att framställa.
Två händelser på Youtube är särskilt värda att uppmärksamma. Det är att två veritabla patriarker inom rysk TV har gått dit – Leonid Parfjonov och Vasilij Utkin. Dessa övergångar var på många vis nödvändiga – båda journalisterna hade blivit arbetslösa på TV. Men man måste inse att när sådana människor kommer till Youtube i egenskap av vanliga bloggare , då kan förhållandet till denna plattform förändras fullständigt bland dem som redan är journalister. Till exempel så har Tina Kandelaki i slutet av året upplyst om att hon öppnat en kanal på Youtube.
Eftersom Youtube på det stora hela inte har så dåliga relationer till Roskomnadzor, så lär inget komma att störa plattformens tillväxt det kommande året.
Ryska media har satsat rejält på podcast
Som ett resultat på fältet år 2018 så har podcast blivit medialt mainstream. Med detta sker ungefär detsamma som skedde med Youtube för ett par år sedan – media gick helt och fullt in för att använda det. Såsom verkliga föregångare härvid framstår redaktionen för Meduza. Under detta år har även andra media börjat anlita podcast. Vissa har redan lyckats göra detta på ett experimentiellt vis.
Inte desto mindre så anses podcast utgöra en återvändsgränds-liknande förgrening av medias utveckling, eftersom det praktiskt taget inte alls har monetariserats. Trots att många media-entusiaster gör sina small media i form av podcaster , så kommer det knappast att komma in några större pengar på denna marknad det kommande året.
Bojkott av Statsduman
Den ryska media-branschen ligger efter den i Väst, och därför är många trender, såväl teknologiska som ideologiska på efterkälken. Men inte desto mindre så har år 2018, i Ryssland, och framför allt i media, skett saker, som har uppdagat det specifika hos den ryska #Metoo-rörelsen.
Årets skandal har nämligen varit bojkotten av Statsduman, vars etiska kommittet inte påpekade det brottsliga i LDPR-ledamoten, Leonid Slutskij's betéende. Om detta blev känt i Mars 2018 , när några kvinnliga journalister talade ut om trakasserier från Slutskij's sida. Ryska media visade upp en aldrig tidigare skådad solidaritet. En del av dem utropade en bojkott av Statsduman, andra förpliktade sig att i sina rapporter bifoga uppgifter om hur detta organ – Statsduman - kunde rättfärdiga sexuella trakasserier....
x
Kommentarer
Skicka en kommentar