Fortsätt till huvudinnehåll

Sista posten på "Sub Umbra arkiv" (mest för formens skull)

Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför

Debatt om en rysk general

En artikel i "Argument & Fakta" från igår har rubriken 

 "Var Kornilov en upprorsman eller en marionett ?

Oron i de militära leden kanske var en avgörande faktor för hur den ryska revolutionen för ett hundra år sedan - 1917 - tog sin början. I Ryssland, i ryska media och över ryska webben diskuteras i dagarna en hel del frågor,  bl.a. generalen Lavr Kornilov's roll .

General Lavr Kornilov
Just i dessa september-dagar, mellan den 9:e och den 13:e September 1917, skedde det som sovjetiska historiker kallat för "Kornilov's myteri", medan det samtida Rysslands historiker hellre talar om "Kornilov's framträdande". 

General Kornilov erbjöd sig att slå ned alla upproriska krafter, även inom militären, och att fängsla och jaga bort bolsjevikerna ur den dåvarande ryska huvudstaden -  Petrograd

Kunde "Kornilov's framträdande" rentav ha hindrat att bolsjevikerna kom till makten ?

I artikeln diskuteras hur den provisoriska regeringen med Alexander Kerenskij i ledningen - efter Tsarens abdikation - eventuellt kunde ha handlat annorlunda, när general Kornilov hörde av sig med sin "plan". Kerenskij måste gå en svår balansgång, samtidigt framstå som en sann revolutionär OCH som en garant för lag och ordning.


Alexander Kerenskij
"General Kornilov's plan var väl genomtänkt. Den var fullt realiserbar. Dessutom hade den redan börjat uppfyllas, men helt plötsligt gick det inte som det var tänkt. Vad var det som hindrade? Var det bolsjevikernas intriger ? Var det utländska agenters arbete? Eller var det Kerenskij's egen paranoia ?"

Kerenskij övertalades nämligen att ta sin hand från Kornilov, och förklara honom vara skyldig till ett myteri.

"Nu, efter hundra år, kan vi i Pavel Miljukovij's ...  efterföljd fråga: 'Förstod Kerenskij i dessa minuter, att han, genom att förklara sig vara en motståndare till Kornilov, överlämnade Ryssland åt Lenin ? Förstod han , att det var det sista tillfället som gavs, då en sammandrabbning med bolsjevikerna
 skulle kunna ha vunnits?'"



   Artikeln avslutas med dessa ord: "Från den stunden delades landet oåterkalleligen upp i röda och vita. Följderna av den konflikten känns av än idag" .
   

    Läs även andra bloggares åsikter om

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kiev och Paris

  Igår skrev publikationen Unian om ett möte mellan borgmästarna i Paris och Kiev, i själva Kiev. Kiev’s borgmästare Vitalij Klytjko mötte Paris’ borgmästare Anne Hidalgo, som besökte den ukrainska huvudstaden. Kiev undertecknade tillsammans med Frankrikes huvudstad en överenskommelse om vänskap och samarbete. Klytjko skrev om detta på sin Facebook-sida . "Frihet, jämlikhet.." Jag är glad att kunna hälsa delegationens deltagare och uttrycka min tacksamhet till Paris’ borgmästare Anne Hidalgo för hennes mod att genomföra ett besök i Ukrainas huvudstad under krigstid. Kiev är tacksam till Paris’ borgmästare för all den humanitära hjälp som visats, i själva Frankrike -  ukrainare har nödgats bli invandrare där - och vi är också tacksamma för hjälp till Ukraina och vår huvudstad”, sa Vitalij Klytjko under mötet. Kiev’s borgmästare påminde om att Paris’ stadshus den 22 Mars hade enhälligt röstat för att tillställa staden Kiev status som hedersmedborgare. Genom denna utmärkelse, s

Ortodoxa teologer förkastar "den ryska världens" teologi

 Hundratals ortodoxa teologer från många länder har undertecknat ett öppet brev, där de vänder sig mot vissa nationalistiskt-religiösa föreställningar som de menar vara drivkraften bakom Rysslands krig mot Ukraina. Här ett utdrag: “ Om hela världens fred, om Guds heliga församlingars välstånd, om allas förening, beder vi dig, Herre ” (ur den ortodoxa liturgin)   Den ryska invasionen av Ukraina den 24:eFebruari 2022 utgör ett historiskt hot mot den ortodoxa, kristna traditionen. Ännu mer hotfullt för ortodoxa troende är det att det högre prästerskapet inom den Ryskortodoxa kyrkan vägrar att erkänna detta för en invasion genom att göra vaga uttalanden om nödvändigheten av fred i ljuset av “händelserna” och “de militära aktionerna” i Ukraina. Samtidigt talar de om det ursprungligt broderliga förhållandet mellan ukrainare och ryssar, vilka utgör det “heliga Rus”, och anklagar det onda “Väst” för de militära aktionerna, och råder t.o.m. de religiösa samfunden att be på sådant vis att fientl