Fortsätt till huvudinnehåll

Sista posten på "Sub Umbra arkiv" (mest för formens skull)

Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför

Ryske diakonens klagovisa hörs över ryska media


"..och du skall säga till dem:"Så säger HERREN Sebaot:Jag skall sönderslå
 detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl.."                                                                 - Jer. 19:11

Diakonen Andrej Kurajev låter nästan litet som profeten Jeremia i GT när han skildrar den situation i den ortodoxa världen som han ser i samband med  det Allmänna kyrkomötet på Kreta. Igår kallade han det mötet för "Ortodoxins krossade skyltfönster" i en artikel i Sobesednik.  Härom veckan, innan kyrkomötet hade inletts och innan den ryska kyrkan hade dragit sig ur,  framförde han i stort sett samma tankar i en intervju för Radio Echo Moskva. , där han talar om "korthuset som har börjat rasa" m.m. Även Radio Svoboda publicerade en intervju med honom så sent som igår med rubriken "Patriark Kirill har en samtalspartner - Putin"..
Är detta en beaktansvärd kritik ?
(Delar av "Echo"-intervjun i översättning här nedan)


В ГОСТЯХ: Андрей Кураев
Андрей Кураев
дьякон

Skämtteckning som föreställer diakonen Kurajev på de anklagades tribunal: "Bespottaren A. Kurajev". Han orsakar då och då  förargelse inom det högre skiktet av den ortodoxa hierarkin. Skämt? Nej, nog så allvarligt. 

...   ( ur intervju från 10/6) 

O Zjuravljeva: -    Bra. Vi har ännu ett tema.



A. Gusarov: -  Det är ett tema som handlar om en stor skandal.

O. Zjuravljeva: - Det är något som vi inte alls förstår, därför krävs en förklaring, om möjligt.

A. Gusarov: -  Det ortodoxa kyrkomötet som har förberetts i 50 år och som ska hållas på Kreta, som de skriver. Men nu har plötsligt tre kyrkor vägrat att deltaga.


A Kurajev : -  Det är redan fyra.

A. Gusarov: -  Den serbiska, den bulgariska, den i Antiokia ..

A Kurajev: - Georgierna har sagt ifrån idag.

A. Gusarov: - Och även den georgiska. Vad händer?

A Kurajev: - Det äger rum en mycket bedrövlig demonstration av oförmåga hos de ortodoxa kyrkorna i hela världen till en ärlig reflexion om sig själva och till en ärlig intern dialog - det är vad som händer. Saken är den att det behövs ett kyrkomöte. De bysantinska kejsarna har försvunnit, och någon måste samla detta Allmänna kyrkomöte. 


O. Zjuravljeva: -  Men den ekumeniske patriarken (patrark Bartholomeus i Istanbul) - är inte han en av alla erkänd storhet?

A Kurajev: - Han är ledare bara för en lokal kyrka, inte mer. Ni förstår, det har gått till så att kyrkan någon gång under kejsar Konstantins tid överlämnade så mycket fullmakter åt kejsaren, att i följd av det utvecklade hon inte, eller glömde bort att utveckla, så att säga, en mekanism för att självständigt lösa sina problem. Den vissnade ner. Alltså, om en person,sitter i rullstol och inte använder de muskler som han har i sina ben, så kommer de att förtvina. Detsamma gäller här. Eller om någon ständigt bär glasögon utan att ta av dem - man säger att de måste tas av ibland - så hur mycket du än ser dubbelt, så behöver ögonen ansträngas ibland genom att se utan glasögon.

Den ortodoxa kyrkan har på detta vis förlorat kraften under årtusenden. Vi har alltså förlorat vanan att internt, självständigt lösa våra problem på en högre nivå än den nationella. Och den nationella nivån - det är just kejsaren ! Det finns alltså igen någon slags parallell struktur av världslig makt, och så kommer den nationelle patriarken överens med nationens politiske ledare och ser till att detta förverkligas.

  Och vidare, om det inte finns något för alla gemensamt styre, till vem ska man vända sig? Till sig själv, till sina församlingsmedlemmar ..?  En andra aspekt när det handlar om att göra någon slags allvarligare förändringar i det kyrkliga livet: sådana är nödvändiga, därför det att vara konservativ innebär att vara öppen för förändringar, eftersom olika saker förvaras på olika vis. Om jag vill spara löv från träd, så plockar jag helt enkelt  bara löv och lägger dem i en bok. Men om jag vill förvara svamp, då måste jag göra något med dem, jag måste konservera dem, koka dem, torka dem o.s.v. Om jag vill bevara en vetenskaplig skola, så måste jag ständigt göra förändringar: få tag i nya aspiranter, nya lärare, nya metoder, apparatur o.s.v.

Och här har vi ett sådant enormt, levande ting som ortodoxin. Det är klart att den behöver förändras för att bevaras. Men för att förändra något måste man bevisa  att man är sin egen, att man är vid liv - att du lever på detta vis, att du har gått igenom det här och det här. 

Här väcks ju frågan om den personliga auktoriteten hos dessa biskopar, de som kommer att bege sig till detta kyrkomöte.Det är så att när de först på allvar började diskutera - till att börja med med en viss teologisk passion - det var 60 år sedan. Det var då som detta ämne först togs upp: "låt oss komma samman, - låt oss behandla de problem som har hopat sig". Hundra olika teman lades fram på förslag, verkliga,angelägna , vitala teman som kyrkan borde ta tag i. De förslagen var till att börja med mycket intressanta...

  Men sedan tog man tillbaka förslagen, därför den ene efter den andre ur delegationerna reste sig -  representanter för lokala kyrkor - och sa så under arbets-mötena: " Det här går inte. Människor förstår inte det här ".  Särskilt hos oss, i de sovjetiska kyrkorna - den georgiska, den moskovitiska - finns ett trauma: att 20-talet ska återuppstå, o.s.v. Man anklagar oss ånyo för att vi bara gick bolsjevikernas ärenden ..  

   Så listan med förslag tunnades ut, tunnades ut så sakteliga, och till slut fanns inget där.Så även om kyrkomötet kommer att äga rum, så blir det bara ett förödmjukande exempel på tillståndet bland världens ortodoxa. Först kommer alla samman, för att sedan .. inte komma fram till något. Inte till något.


A. Gusarov: - Finns det då verkligen inget tema angående vilket det råder konsensus ?

A Kurajev: - Det finns, men det finns en logisk regel: ett omvänt förhållande mellan begreppets omfattning och innehåll , det vill säga begreppets volym som utgör antalet föremål som man kan sätta en etikett på, och begreppets innehåll som består i deras mening. Alltså, ju rikare innehåll, destom mindre antal föremål som man kan klistra etiketten på. Och i detta föreliggande fall sökte de konsensus och fick därför - tomhet: "Vi är för allt som är bra och mot allt som är dåligt. Låt oss broderligt förvalta den heliga ortodoxa traditionen och föra dialog med samtiden. Amen". Vad följer av detta ? Inget.


Och sedan började spänningarna. Det började med den georgiska kyrkan, kanske började det delvis med grekerna, det var vissa personer, munkar, biskopar, som började säga:"Hör här! Det finns något misstänkt i dessa texter. Vad är det ni säger om att föra dialog med andra kristna kyrkor ? Finns det verkligen andra kyrkor ? Det är ju sekter,och inga kyrkor". Och nu kom de gamla ömma tårna fram, det finns nämligen ingen överenskommelse inom kyrkorna själva angående grundläggande begrepp och livsprinciper i samtiden , vilka är mer komplicerade, kanske,än de var under den bysantiska eran. 

Nå, till slut, det var verkligen ingen lustig start på detta, när hela korthuset började falla, därför det är ju en sak med enskilda uttalanden av enskilda biskopar på plats, och en helt annan sak, när bulgarerna plötsligt säger:"Det är något underligt som väntar oss i detta möte på Kreta, i denna andliga akademi, som finns där". När de började komma överens om detaljerna så uppkom frågan: Hur och var ska vi sitta? Det tycks vara en småsak, men det är i själva verket allvarligt, därför du sa helt riktigt, att patriarken i Konstantinopel, den ortodoxe påven,  tänker sig att sitta på den bysantinske kejsarens plats. Han vill gärna att hela världen hyser den uppfattningen att det är just Bartholomeus, patrarken i Konstantinopel, som utgör ortodoxins ansikte. Det är ett sympatiskt ansikte, inte tu tal om det. Men ursäkta, han har valts för denna uppgift  av en liten grupp turkiska medborgare. Varför tror han att han talar å miljarder människors vägnar, som är utspridda över alla kontinenter. De ortodoxa har inte givit honom något sådant mandat.



O. Zjuravljeva: -  Jag ber om ursäkt, har vi inte pratat oss in i den situationen nu, att den romersk-katolske påven blir ett bättre alternativ. 

A Kurajev: -  Nja, även om han är ärligare. ..Detta gillar jag inte. Jag gillar det inte, för jag är inte katolik.. Jag har nästan hela livet varit en ortodox: från 20 års ålder till 50 år, det en stor del av mitt liv i ortodoxin. Och plötsligt säger de till mig: Nu är ortodoxin något annat än förut! Men förlåt mig, det har jag inte skrivit under på. Ni kan grunda en annan kyrka om ni vill, som den turkiske patriarken leder. 


   Patriark Kirill har nu intagit en konservativ ställning, för att, som du förstår, låta allt vara som det är. Det vill säga: han fruktar att påbörja några allvarliga förändringar. Även om jag är övertygad om, att han i hjärtat snarare är för sådana….

   Ni förstår, kyrkomötet antar, röstar för de dokument som redan är godkända, och inga självständiga synpunkter går att ta fram, det går inte att införa ändringar. Det är så att enligt kyrkomötets regelverk finns inget utrymme för att göra ändringar i texten. Med andra ord så samlas kyrkomötet för att det ska fotograferas. Och dessa foton visar upp en bild av papism, kan det tilläggas, en bild som snarare hör till den romerska katolicismen, men inte en bild som är karaktaristisk för ortodoxin. Därför är det begripligt varför bulgarerna uteblev. En huvudsak i detta är att Konstantinopel ljuger, när de säger:"- Kom hit! Och sedan ska vi behandla vad som bör ändras", fastän regelverket som har granskats och godtagits inte lämnar utrymme för detta.

   I stort sett upprepas situationen som var 1948. Det var förra gången som det gjordes ett försök att sammankalla ett Allmänt kyrkomöte i Moskva, på initiativ av kamrat Stalin. 


O. Zjuravljeva: - Jag ber igen om ursäkt , i ledningen för det kyrkomötet satt alltså kamrat Stalin ?

A Kurajev: -  Nej, som jag förstår gick det inte dithän, utan Moskva's patriark satt trots allt i ledningen. Den formella orsaken till det mötet var att ryska kyrkan firade ett jubileum - 500 år som autokefal- självstyrande, om jag inte misstar mig. - Bjud alla kyrkorna till oss ! Och allt gick nog inte "som smort" för det var sovjetiska tanks överallt, över hela den ortodoxa världen: i Bulgarien, i Rumänien, i Albanien, i Jugoslavien - allt var vårt. I Grekland var det inbördeskrig: det var nära att kommunisterna kom till makten. Patriarkatet i Jerusalem, patriarkatet i Antiokia, de sålde sig utan vidare - det är historiskt känt att deras ställningstagande är lättköpt. Ett problem var det turkiska Konstantinopel, därför att där stod trots allt amerikanerna fast förankrade. 

Och följdaktligen, när de turkiska delegaterna kom till oss, sa de:"Vi kom för att fira er kyrkliga högtid tillsammans med er, inte för att deltaga i ett kyrkomöte av detta slag": Därför gick de inte ens in i salen för det kyrkomötet. Sedermera förstod de, att utan patriarkatet i Konstantinopel gick det inte att hålla ett Allmänt kyrkomöte, därför fick det mötet en lägre status och kallades för rådslag.

Men frågan nu är om Konstantinopel kan handla lika hederligt denna gång, och deklarera att "vi har inget Allmänt kyrkomöte, utan ett rådslag, och de som vill kommer och deltar". Men i själva verket ligger en betydligt mer intressant sak bakom detta, betydligt mer intressant. Prästen Alexander Schmemann sa en gång ganska träffsäkert,  att grekerna av allt att döma ännu inte har fattat att Konstantinopel har fallit. Det vill säga att de lider av en inbillningssjuka med anledning av det bysantinska rikets undergång, liksom hos oss den ryska eliten lider av en inbillningssjuka om Sovjetunionen. Och om det inte är att tänka på att ånyo grunda detta rike, så gäller det på det kyrkliga området att gränserna för den ortodoxa världen ganska väl sammanfaller med gränserna för det bysantinska imperiet minus Ryssland. Ryssland ingick inte i det bysantinska riket.


O. Zjuravljeva: -  På tal om det så borde den ukrainska kyrkan rent ideologiskt finnas med …….

A Kurajev: - Nej, den fanns principiellt inte med på dagordningen. Sådana heta potatisar lades inte fram till behandling.
…..


Christian Today, Christian Daily, Rferl, Dagen


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ortodoxa teologer förkastar "den ryska världens" teologi

 Hundratals ortodoxa teologer från många länder har undertecknat ett öppet brev, där de vänder sig mot vissa nationalistiskt-religiösa föreställningar som de menar vara drivkraften bakom Rysslands krig mot Ukraina. Här ett utdrag: “ Om hela världens fred, om Guds heliga församlingars välstånd, om allas förening, beder vi dig, Herre ” (ur den ortodoxa liturgin)   Den ryska invasionen av Ukraina den 24:eFebruari 2022 utgör ett historiskt hot mot den ortodoxa, kristna traditionen. Ännu mer hotfullt för ortodoxa troende är det att det högre prästerskapet inom den Ryskortodoxa kyrkan vägrar att erkänna detta för en invasion genom att göra vaga uttalanden om nödvändigheten av fred i ljuset av “händelserna” och “de militära aktionerna” i Ukraina. Samtidigt talar de om det ursprungligt broderliga förhållandet mellan ukrainare och ryssar, vilka utgör det “heliga Rus”, och anklagar det onda “Väst” för de militära aktionerna, och råder t.o.m. de religiösa samfunden att be på sådant vis att fientl

Kiev och Paris

  Igår skrev publikationen Unian om ett möte mellan borgmästarna i Paris och Kiev, i själva Kiev. Kiev’s borgmästare Vitalij Klytjko mötte Paris’ borgmästare Anne Hidalgo, som besökte den ukrainska huvudstaden. Kiev undertecknade tillsammans med Frankrikes huvudstad en överenskommelse om vänskap och samarbete. Klytjko skrev om detta på sin Facebook-sida . "Frihet, jämlikhet.." Jag är glad att kunna hälsa delegationens deltagare och uttrycka min tacksamhet till Paris’ borgmästare Anne Hidalgo för hennes mod att genomföra ett besök i Ukrainas huvudstad under krigstid. Kiev är tacksam till Paris’ borgmästare för all den humanitära hjälp som visats, i själva Frankrike -  ukrainare har nödgats bli invandrare där - och vi är också tacksamma för hjälp till Ukraina och vår huvudstad”, sa Vitalij Klytjko under mötet. Kiev’s borgmästare påminde om att Paris’ stadshus den 22 Mars hade enhälligt röstat för att tillställa staden Kiev status som hedersmedborgare. Genom denna utmärkelse, s