Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Konstantin von Eggert - vem är det? Jag vet inte riktigt. En journalist, helt uppenbart. Jag hittar utan svårighet en hel del artiklar av honom på ryska webben. Den kommentar han har gjort efter den brittiska domstolens rapport för några dagar sedan är eventuellt värd att begrunda. Han placerar onekligen händelsen i ett kritiskt samtids-perspektiv. Artikeln bär, med viss "Star Wars" -anstrykning, rubriken "Imperiet kommer att slå tillbaka".
Från Deutsche Walle:
Kreml kommer helt visst att svara på offentliggörandet av resultaten för undersökningen av mordet på Alexander Litvinenko och det svaret blir tufft, skriver Konstantin Eggert i en särskild kommentar för DW.
Alexander Litvinenko mördades 2006. Detta år och det därpå följande 2007, när Sochi tillvann sig rätten att hålla i de Olympiska vinterspelen, var år av exempellösa framgångar för Kreml, såväl när det gällde inrikes - som utrikespolitik. Några månader innan mordet stod Vladimir Putin som värd för det första "G8" - mötet i Ryssland, i S:t Petersburg.
Utländska investerare svettades för att bli mottagna i Kreml och i vita huset i Krasnopresnenskaja. En dollar kostade litet mer än tjugo rubel. Ordet "elit" och en allmän optimism var på modet. Numera glömda filmer, som "Progulki ( = Promenader)", skapade stämning i ett land som hade slutat kriga (Dubrovka och Beslan tycktes vara de sista bredsidorna som levererades i följd av andra Tjetjenienkriget) och börjat njuta av det goda man hade tillförskansat sig.
Från en period då allt var möjligt - in i en kristid.
Ja, NTV var redan skingrat, och Michail Chodorkovskij satt redan av en första straffperiod, och guvernörsvalen ställdes in. Det mesta av detta tycktes väl inte alla gånger vara särskilt tilltalande för en övervägande del av västliga betraktare, men mot bakgrund av ekonomisk tillväxt och stabila förhållanden i Ryssland syntes det som betydelselösa detaljer.
Varför skriver jag om detta? Därför att beslutet att röja undan Alexander Litvinenko, som, vilket nu har framgått, inte visste så litet om "JUKOS-saken" och om sambanden mellan de ryska makthavarna och den organiserade brottsligheten, fattades i en sådan atmosfär, då det för dessa makthavare tycktes som om allt för dem var möjligt, och som om detta skulle fortgå för alltid. Man kan tillägga, att inte så lång tid innan dess "likviderades" effektivt den tidigare presidenten för det självutnämnda Itjkerien, Zelimchan Jandarbijev. "Förrädaren" Litvinenko stod i tur.
Nu står vi i början av år 2016. Kreml befinner sig i internationell isolering. Ryssland är utdrivet ur "G8". Den rysk-ukrainska konflikten är något dämpad, men långtifrån löst, kriget rasar i Syrien, oljepriset har gått ned och en dollar kostar 80 rubel. Optimismen har bytts i vanmakt och avdomnat inte bara i det ryska samhället generellt, utan även i stats-apparaten.
Domaren Robert Owen presenterade slutsatser från den offentliga undersökningen av mordet på Alexander Litvinenko i denna nu aktuella period. Och verkan av hans uppläsning i den brittiska domstolen har varit öronbedövande. Nu verkar ju allt det som har tilldragit sig i förhållandet mellan Ryssland och världen de senaste åren inte slumpartat, utan helt lagbundet. För de personer som hade organiserat detta synnerligen sofistikerade och med skandalösa metoder utförda oskadliggörande av en opponent, var det ingen match att pressa av sin granne Krim, eller att sända Igor Strelkov att ta över Slovjansk.
Efter Turkiet står Storbrittannien i tur.
Vad blir följderna av denna historia för Kreml ? Vid en första anblick - inte så betydande. Den allmänna opinionen i Ryssland vet föga om Litvinenko. De som vet - av dem är de flesta övertygade om att hela denna historia bara handlar om ytterligare en "antirysk sammansvärjning". De litar helt och fullt på vad myndigheternas representanter säger. Så långt det kommer an på den statliga televisionen, så styrks deras uppfattning av ett par "dokumentärer" som går på bästa sändningstid. Dessutom - även många av dem som inte sympatiserar med Kreml säger :"Än se´n ? Underrättelsetjänster söker alltid göra upp räkningen med dem som de anser vara förrädare. Ryssland är inget undantag". Och den allmänna opinionen i Väst, anses det allmänt, intresserar sig knappast för Vladimir Putin.
Men den ryske presidenten reagerar alltid mycket strikt mot det som han menar vara utfall mot honom personligen. Owens uppläsning, vilken uttryckligen nämner Putins namn, uppfattas i Kreml som en den brittiska regeringens koordinerade aktion. Det är inte bara ryssen i gemen som inte tror på domstolars oberoende, utan även den ryska ledningen. Jag är övertygad: ett svar kommer mycket snart.
Och, om den brittiska regeringen beslutar om att vidtaga några ytterligare sanktioner mot Ryssland, så kan svaret komma att hamna i samma skala som de ryska sanktionerna mot Turkiet. Camerons ovilja att vidtaga några som helst praktiska åtgärder, en inställning som stöds av Storbritanniens utrikesminister, vittnar om att även Downing Street är medvetet om en sådan eventuell utveckling av händelserna. Och det är vad man befarar.
Att inte svara ".. enligt reglerna"
Sedan kommer den internationella undersökningen snart att offentliggöra resultaten av utförda undersökningar omkring det malaysiska passagerarflygplan som sköts ned under en flygrutt över Ukraina 2014. Detta kommer igen att bli ytterst negativt för Kreml. Jag är övertygad: på detta kommer också allvarliga reaktioner. Det är ju så enligt systemet av moraliska koordinater som gäller för de ryska myndigheterna, de som lever "enligt reglerna", att motivet att inte svara på förolämpningar,vare sig reella eller påhittade, kan väga lika mycket som ett hot om kärnvapenkrig.
Inga nödvändigheter går att dra ur den ryska ekonomins hål, inga slags minsk-överenskommelser eller någon form av kamp mot internationell terrorism kan ändra på den regeln. Nu, efter allt vi har fått veta om mordet på Alexander Litvinenko, kan inte en enda politiker i världen säga:"Jag kunde inte tänka mig att något sådant kunde ske".
Alla är förvarnade.
-- / - -
Världsnyhet i torsdags - en brittisk domstol - "High Court" - kom med en offentlig rapport om mordet på Alexander Litvinenko i London för snart tio år sedan. En tysk TV-dokumentär "Spåren leder till Moskva" belyser fallet.
Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Storbrittannien, Litvinenko
Från Deutsche Walle:
Kreml kommer helt visst att svara på offentliggörandet av resultaten för undersökningen av mordet på Alexander Litvinenko och det svaret blir tufft, skriver Konstantin Eggert i en särskild kommentar för DW.
Alexander Litvinenko mördades 2006. Detta år och det därpå följande 2007, när Sochi tillvann sig rätten att hålla i de Olympiska vinterspelen, var år av exempellösa framgångar för Kreml, såväl när det gällde inrikes - som utrikespolitik. Några månader innan mordet stod Vladimir Putin som värd för det första "G8" - mötet i Ryssland, i S:t Petersburg.
 |
| Konstantin von Eggert |
Från en period då allt var möjligt - in i en kristid.
Ja, NTV var redan skingrat, och Michail Chodorkovskij satt redan av en första straffperiod, och guvernörsvalen ställdes in. Det mesta av detta tycktes väl inte alla gånger vara särskilt tilltalande för en övervägande del av västliga betraktare, men mot bakgrund av ekonomisk tillväxt och stabila förhållanden i Ryssland syntes det som betydelselösa detaljer.
Varför skriver jag om detta? Därför att beslutet att röja undan Alexander Litvinenko, som, vilket nu har framgått, inte visste så litet om "JUKOS-saken" och om sambanden mellan de ryska makthavarna och den organiserade brottsligheten, fattades i en sådan atmosfär, då det för dessa makthavare tycktes som om allt för dem var möjligt, och som om detta skulle fortgå för alltid. Man kan tillägga, att inte så lång tid innan dess "likviderades" effektivt den tidigare presidenten för det självutnämnda Itjkerien, Zelimchan Jandarbijev. "Förrädaren" Litvinenko stod i tur.
Nu står vi i början av år 2016. Kreml befinner sig i internationell isolering. Ryssland är utdrivet ur "G8". Den rysk-ukrainska konflikten är något dämpad, men långtifrån löst, kriget rasar i Syrien, oljepriset har gått ned och en dollar kostar 80 rubel. Optimismen har bytts i vanmakt och avdomnat inte bara i det ryska samhället generellt, utan även i stats-apparaten.
Domaren Robert Owen presenterade slutsatser från den offentliga undersökningen av mordet på Alexander Litvinenko i denna nu aktuella period. Och verkan av hans uppläsning i den brittiska domstolen har varit öronbedövande. Nu verkar ju allt det som har tilldragit sig i förhållandet mellan Ryssland och världen de senaste åren inte slumpartat, utan helt lagbundet. För de personer som hade organiserat detta synnerligen sofistikerade och med skandalösa metoder utförda oskadliggörande av en opponent, var det ingen match att pressa av sin granne Krim, eller att sända Igor Strelkov att ta över Slovjansk.
Efter Turkiet står Storbrittannien i tur.
Vad blir följderna av denna historia för Kreml ? Vid en första anblick - inte så betydande. Den allmänna opinionen i Ryssland vet föga om Litvinenko. De som vet - av dem är de flesta övertygade om att hela denna historia bara handlar om ytterligare en "antirysk sammansvärjning". De litar helt och fullt på vad myndigheternas representanter säger. Så långt det kommer an på den statliga televisionen, så styrks deras uppfattning av ett par "dokumentärer" som går på bästa sändningstid. Dessutom - även många av dem som inte sympatiserar med Kreml säger :"Än se´n ? Underrättelsetjänster söker alltid göra upp räkningen med dem som de anser vara förrädare. Ryssland är inget undantag". Och den allmänna opinionen i Väst, anses det allmänt, intresserar sig knappast för Vladimir Putin.
Men den ryske presidenten reagerar alltid mycket strikt mot det som han menar vara utfall mot honom personligen. Owens uppläsning, vilken uttryckligen nämner Putins namn, uppfattas i Kreml som en den brittiska regeringens koordinerade aktion. Det är inte bara ryssen i gemen som inte tror på domstolars oberoende, utan även den ryska ledningen. Jag är övertygad: ett svar kommer mycket snart.
Och, om den brittiska regeringen beslutar om att vidtaga några ytterligare sanktioner mot Ryssland, så kan svaret komma att hamna i samma skala som de ryska sanktionerna mot Turkiet. Camerons ovilja att vidtaga några som helst praktiska åtgärder, en inställning som stöds av Storbritanniens utrikesminister, vittnar om att även Downing Street är medvetet om en sådan eventuell utveckling av händelserna. Och det är vad man befarar.
Att inte svara ".. enligt reglerna"
Sedan kommer den internationella undersökningen snart att offentliggöra resultaten av utförda undersökningar omkring det malaysiska passagerarflygplan som sköts ned under en flygrutt över Ukraina 2014. Detta kommer igen att bli ytterst negativt för Kreml. Jag är övertygad: på detta kommer också allvarliga reaktioner. Det är ju så enligt systemet av moraliska koordinater som gäller för de ryska myndigheterna, de som lever "enligt reglerna", att motivet att inte svara på förolämpningar,vare sig reella eller påhittade, kan väga lika mycket som ett hot om kärnvapenkrig.
Inga nödvändigheter går att dra ur den ryska ekonomins hål, inga slags minsk-överenskommelser eller någon form av kamp mot internationell terrorism kan ändra på den regeln. Nu, efter allt vi har fått veta om mordet på Alexander Litvinenko, kan inte en enda politiker i världen säga:"Jag kunde inte tänka mig att något sådant kunde ske".
Alla är förvarnade.
-- / - -
Världsnyhet i torsdags - en brittisk domstol - "High Court" - kom med en offentlig rapport om mordet på Alexander Litvinenko i London för snart tio år sedan. En tysk TV-dokumentär "Spåren leder till Moskva" belyser fallet.
Kommentarer
Skicka en kommentar