".moderniteten i väst har alltsedan upplysningstiden handlat om att mer eller mindre sudda ut religionen från kartan.."
Bl.a. så inleder Susanne Wigorts Yngvesson sin artikel i antologin "Religionen i Demokratin", som jag blev erbjuden i Timbros monter under bokmässan i Göteborg 24 - 27/9.
Jag gick egentligen dit för att lyssna till ett anförande under rubriken: "Kan man ta med sig Gud till Sverige?", en fråga som ställdes med hänsyn till invandringen, inte minst.
För en medlem i Maranata är ju denna fråga aktuell på ett litet omvänt vis. Vi har anledning att fundera på "..om man kan stanna kvar med Gud i Sverige?". Detta på grund av ett betydligt kärvare läge efter att en ny skollag om hemundervisning trädde i kraft 2011. Maranata har praktiserat hemundervisning sedan 1977, i snart 40 år, och intrycket att "tro ska trängas ut" är ganska påtagligt med viteshot på 100 000 - tals kronor mot enskilda hemundervisare, som fördensskull ivrigt åberopar bl.a. Europkonventionen om att ".. staten skall respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse". (Art. 2)
Apropå att: "religionen skulle suddas ut från kartan"
Men något har hänt som har förändrat detta.
Några som insett detta - enligt antologin - är dels den tyske filosofen Jurgen Habermas, som 1981 hade förutspått religionens totala försvinnande ur det moderna samhället, men som 16 år senare ändrade sig, och sa att religionen har kommit för att stanna, samt den amerikanske teologiprofessorn Harvey Cox som 1965 hävdade att religion inte kunde överleva där bildning och vetenskap trängde undan tro, men 30 år senare ändrade sig då han förstod att moderna samhällen alls inte tömts på religion utan snarare tvärtom.
Denna insikt har trots allt tydligen även drabbat Sverige, inte minst på grund av tillväxande invandrarkyrkor och invandrarreligioner.
Hur ska det demokratiska samhället hantera den situationen? Eller situationen med t.ex. troende hemundervisare? Mycket handlar om hur religionsfriheten tolkas i olika traditioner och situationer.
Wigorts Yngvesson: "I olika delar av västvärlden tolkas religionsfriheten olika, vilket har kulturella, historiska förklaringar. I Frankrike kom frihet från religion att betonas (laicité), medan det i USA från början har handlat om frihet till religion….Sverige, och många europeiska länder relaterar sitt religionsbegrepp utifrån det moderna projektet om utveckling från religion. Om religion som en del av det ociviliserade som det är dags att lämna bakom sig".
Nu verkar den svenska hållningen krackelera.
--
mitti (se s. 6 !), SR, Dagen, Kt
Aletheia
Läs även andra bloggares åsikter om religionsfrihet, litteratur
Bl.a. så inleder Susanne Wigorts Yngvesson sin artikel i antologin "Religionen i Demokratin", som jag blev erbjuden i Timbros monter under bokmässan i Göteborg 24 - 27/9.
 |
| Skissen föreställer de som talade i Timbros monter under bokmässan ( jag hade glömt att ta med kameran/bloggred.) |
Jag gick egentligen dit för att lyssna till ett anförande under rubriken: "Kan man ta med sig Gud till Sverige?", en fråga som ställdes med hänsyn till invandringen, inte minst.
För en medlem i Maranata är ju denna fråga aktuell på ett litet omvänt vis. Vi har anledning att fundera på "..om man kan stanna kvar med Gud i Sverige?". Detta på grund av ett betydligt kärvare läge efter att en ny skollag om hemundervisning trädde i kraft 2011. Maranata har praktiserat hemundervisning sedan 1977, i snart 40 år, och intrycket att "tro ska trängas ut" är ganska påtagligt med viteshot på 100 000 - tals kronor mot enskilda hemundervisare, som fördensskull ivrigt åberopar bl.a. Europkonventionen om att ".. staten skall respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse". (Art. 2)
Apropå att: "religionen skulle suddas ut från kartan"
Men något har hänt som har förändrat detta.
Några som insett detta - enligt antologin - är dels den tyske filosofen Jurgen Habermas, som 1981 hade förutspått religionens totala försvinnande ur det moderna samhället, men som 16 år senare ändrade sig, och sa att religionen har kommit för att stanna, samt den amerikanske teologiprofessorn Harvey Cox som 1965 hävdade att religion inte kunde överleva där bildning och vetenskap trängde undan tro, men 30 år senare ändrade sig då han förstod att moderna samhällen alls inte tömts på religion utan snarare tvärtom.
Denna insikt har trots allt tydligen även drabbat Sverige, inte minst på grund av tillväxande invandrarkyrkor och invandrarreligioner.
Hur ska det demokratiska samhället hantera den situationen? Eller situationen med t.ex. troende hemundervisare? Mycket handlar om hur religionsfriheten tolkas i olika traditioner och situationer.
Wigorts Yngvesson: "I olika delar av västvärlden tolkas religionsfriheten olika, vilket har kulturella, historiska förklaringar. I Frankrike kom frihet från religion att betonas (laicité), medan det i USA från början har handlat om frihet till religion….Sverige, och många europeiska länder relaterar sitt religionsbegrepp utifrån det moderna projektet om utveckling från religion. Om religion som en del av det ociviliserade som det är dags att lämna bakom sig".
Nu verkar den svenska hållningen krackelera.
--
mitti (se s. 6 !), SR, Dagen, Kt
Aletheia
Läs även andra bloggares åsikter om religionsfrihet, litteratur
Kommentarer
Skicka en kommentar