Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan i Göteborg: Besök i Timbros monter

".moderniteten i väst har alltsedan upplysningstiden handlat om att mer eller mindre sudda ut religionen från kartan.."
Bl.a. så inleder Susanne Wigorts Yngvesson sin artikel i antologin  "Religionen i Demokratin", som jag blev erbjuden i Timbros monter under bokmässan i Göteborg 24 - 27/9.

 Skissen föreställer de som talade i Timbros monter under bokmässan
 ( jag hade glömt att ta med kameran/bloggred.)


Jag gick egentligen dit för att lyssna till ett anförande under rubriken: "Kan man ta med sig Gud till Sverige?", en fråga som ställdes med hänsyn till invandringen, inte minst. 


 För en medlem i Maranata är ju denna fråga aktuell på ett litet omvänt vis. Vi har anledning att fundera på  "..om man kan stanna kvar med Gud i Sverige?". Detta på grund av ett betydligt kärvare läge efter att en ny skollag om hemundervisning trädde i kraft 2011. Maranata har praktiserat hemundervisning sedan 1977, i snart 40 år, och intrycket att "tro ska trängas ut" är ganska påtagligt med viteshot på 100 000 - tals kronor mot enskilda hemundervisare, som fördensskull ivrigt åberopar bl.a. Europkonventionen om att ".. staten skall respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse". (Art. 2)

Apropå att: "religionen skulle suddas ut från kartan"
Men något har hänt som har förändrat detta.

 Några som insett detta - enligt antologin  - är dels den tyske filosofen Jurgen Habermas, som 1981 hade förutspått religionens totala försvinnande ur det moderna samhället, men som 16 år senare ändrade sig, och sa att religionen har kommit för att stanna, samt den amerikanske teologiprofessorn Harvey Cox som 1965 hävdade att religion inte kunde överleva där bildning och vetenskap trängde undan tro, men 30 år senare ändrade sig då han förstod att moderna samhällen alls inte tömts på religion utan snarare tvärtom. 

 Denna insikt har trots allt tydligen även drabbat Sverige, inte minst på grund av tillväxande invandrarkyrkor och invandrarreligioner.

Hur ska det demokratiska samhället hantera den situationen? Eller situationen med t.ex. troende hemundervisare? Mycket handlar om hur religionsfriheten tolkas i olika traditioner och situationer. 

Wigorts Yngvesson:  "I olika delar av västvärlden tolkas religionsfriheten olika, vilket har kulturella, historiska förklaringar. I Frankrike kom frihet från religion att betonas (laicité), medan det i USA från början har handlat om frihet till religion….Sverige, och många europeiska länder relaterar sitt religionsbegrepp utifrån det moderna projektet om utveckling från religion. Om religion som en del av det ociviliserade som det är dags att lämna bakom sig".

Nu verkar den svenska hållningen krackelera.

-- 

mitti (se s. 6 !), SR, Dagen, Kt


Aletheia

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Mariupol - hela Ukrainas smärta"

  Jag har varit där tre gånger. I Mariupol. Men det var runt tjugo år sedan. Jag har ljusa minnen från de besöken... - (Nedan - utdrag från en artikel i Unian från igår - 15/3 . I artikeln talas inte om ryssar, utan om rasjister . Det låter som en blandning av det amerikanska sättet att säga "Ryssland" på - "Rasja" -  och "rasist" ..  ) I Ryssland, som är besatt av att vinna , vill man ofta påminna om den fasansfulla fascismen för åttio år sedan. Men nu utförs analoga brott genom de för närvarande största förbrytarna i världen - rasjisterna. De ödelägger Mariupol i Ukraina och jämnar det med marken, efter att förut ha övat sig i Groznij och Aleppo.   Mariupol gav inte upp 2014 och det ger inte upp nu. Från första dagen av den storskaliga invasionen har putinterroristerna inte upphört att försöka erövra staden, som utgör en av nyckelorterna för landvägskorridoren till Krim. Men det faktum att de lokala invånarna inte mötte “befriarna” med blommor och triko

Kiev och Paris

  Igår skrev publikationen Unian om ett möte mellan borgmästarna i Paris och Kiev, i själva Kiev. Kiev’s borgmästare Vitalij Klytjko mötte Paris’ borgmästare Anne Hidalgo, som besökte den ukrainska huvudstaden. Kiev undertecknade tillsammans med Frankrikes huvudstad en överenskommelse om vänskap och samarbete. Klytjko skrev om detta på sin Facebook-sida . "Frihet, jämlikhet.." Jag är glad att kunna hälsa delegationens deltagare och uttrycka min tacksamhet till Paris’ borgmästare Anne Hidalgo för hennes mod att genomföra ett besök i Ukrainas huvudstad under krigstid. Kiev är tacksam till Paris’ borgmästare för all den humanitära hjälp som visats, i själva Frankrike -  ukrainare har nödgats bli invandrare där - och vi är också tacksamma för hjälp till Ukraina och vår huvudstad”, sa Vitalij Klytjko under mötet. Kiev’s borgmästare påminde om att Paris’ stadshus den 22 Mars hade enhälligt röstat för att tillställa staden Kiev status som hedersmedborgare. Genom denna utmärkelse, s

KG Hammar drar blankt mot patriark Kirill

Nu prövas andarna. Flera kyrkoledare har vänt sig till den ryska kyrkans patriark, efter att Putin inledde invasionen av Ukraina i Februari. Så också ärkebiskop emeritus KG Hammar från Sverige. Hela hans brev till patriarken ligger framme på kristna, ryska hemsidor som t.ex.  " Basnitsa ": Ärkebiskop emeritus KG Hammar till patriark Kirill   Jag vänder mig direkt till ledaren för en av de största kyrkorna i världen: patriarken över Moskva och hela Rus - Kirill. Till er vänder man sig med orden “Ers helighet”. Men vad finns det för heligt i att förråda sin Herre, Jesus från Nasaret, som trädde upp mot det romerska imperiet, och som gav sitt liv för den tro han bekände ? Vad finns det för heligt i att göra vänskapen med maktens högsta representant viktigare än uppgiften att utforma Kristi efterföljelse för mer än 100 miljoner troende i Ryssland ? Hur kan man så underkasta sig makten ? Och sluta ögonen inför alla människor som har blivit dödade och stympade, inför miljoner som h