Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Idag har alla som följer
krigshändelserna i Syrien hört om en man med namnet Omar
al-Shishani. Den ”rödhårige generalen” är 28 år gammal ,
men han har redan hunnit med att på ett framgångsrikt sätt leda
den nordliga sektorn av ISIS (Islamiska Staten), i vars led ingår
islamisternas förenade stridskrafter, som genomför militära
aktioner i sådana länder som Irak och Syrien.
I ett Georgien som strävar efter att komma med i Europa är denne man, som föddes i Pankisi-dalen, känd under namnet Tarkhan Batirashvili. Innan han begav sig till Syrien var han en vanlig soldat i den georgiska armén, som vistades i byn Birkiani, och hade för inte så lång tid innan dess vallat boskap i de ändlösa bergslandskapen i Kaukasus.
Som pappan till den
nyblivne soldaten säger, så har hans son inte alltid underhållit
radikala , islamistiska föreställningar. Hur har det då gått till
när en ung människa på detta vis, i hemlighet, har genomgått en
sådan metamorfos?
Al-Shishani började tjänstgöra i den georgiska armén år 2007, och redan 2008 deltog han i militära aktioner på fäderneslands-statens sida (mot Ryssland) . Efter moderns död började officerare och kamrater från armén besöka hemmet. Det var fullt med folk inte bara på begravningen, men också under loppet av fyrtio dagars tid.
Enligt vad en person som tjänstgjorde i armén tillsammans med honom har sagt, så har Batirashvili inte alltid varit en exemplarisk soldat och patriot, och efter fullgörandet av krigstjänstgöringen år 2008 vart han genom representanter för den nationalistiska rörelsen, ställd under Michail Saakasjvilis ledarskap.
Tarkhans äldre bror Tengiz tillbringade två år i kriget i Tjetjenien , och hans yngre bror Tamaz inkallades i den georgiska armén.
Den militära karriären gick inte så dåligt för Tarkhan, han fick officers grad, men tuberkolos hindrade den unge mannen. Staten försåg inte med pengar för en operation , utan han fick själv skaffa in medlen. Han fick erbjudanden om arbete i Telavi och på andra bebodda platser, men alltsammans ledde till slut ingen vart.
Batirashvili's familj har alltid lidit påtaglig brist på finanser, och situationen har hittills inte förändrats. Tarkhan försökte slå sig på affärsverksamhet, han for till Turkiet för att skaffa varor, som han sedan kunde sälja i Georgien. Sedan blev han satt i fängelse i Georgien. En gång stormade polisen nattetid in i Tarkhan's föräldrahem, och började genomföra en husrannsakan. I följd av det ”upptäcktes” en låda med ammunition som var dold under mattan, och efter det konfiskerades Tarkhan's alla personliga tillhörigheter. Dagen därpå fick pappan veta att den yngste sonen hade fått tre års fängelse.
I följd av det antog alla bröderna Batirashvili Islam och blev wahhabiter, men deras far förblev en kristen.
Tarkhan kom ut ur fängelset som en helt annan människa. Av sina personliga tillhörigheter tog han med sig endast pistolen , och for snabbt ut ur Georgien , efter att ha sagt till sin far, att det inte var någon mening med att stanna kvar i fäderneslandet. Sedan dess såg ingen skymten av Tarkhan i hemtrakterna.
Fadern, Teimuraz Batirashvili, menar att till att börja med begav sig hans barn till Syrien för att dryga ut kassan, och bara efter en tid blev de verkligt hängivna den islamistiska rörelsen. Under den tiden var det många som vände sig till andra religioner förvånansvärt lättvindigt. Hur detta än gick till, så förstod inte gamle Teimuraz , efter att ha tagit upprepade initiativ till att samtala med de egna barnen, vad det berodde på . Dessa samtal ledde inte till något resultat. Idag är den gamle mannen förkrossad över att han visste så litet om sina egna barn.
Den gamle Batirashvili hr sedan länge upphört att förvänta sig något gott av livet, men lever i ständig fruktan för att behöva höra dåliga nyheter. Denne inte längre särskilt unge georgier, har redan dragit på sig en infarkt, och han är rädd att nästa tokiga nyhet från utlandet blir den sista han får höra i livet. Den ”rödhårige generalens” ära och ryktbarhet tillför inte hans anhöriga några finansiella förmåner, inte heller någon moralisk tillfredsställelse. Pappan menar att saker och ting i hans familj har inte legat så illa till, att de måste kriga för att få pengar, även om det möjligen är så att det finns inskrivet i pojkarnas arvsanlag att kriga. Arbetslösheten tog till slut knäcken på den unge och lovande al-Shishani, och Teimuraz menar därvid alltjämt att Georgien alltid har behövt en sådan människa som hans son.
Tarkhan har sällan kontakt med släktingarna, nyheter om honom får pappan genom tidningar, som också har skrivit om den unge mannens förbindelser med al-Qaeda. När pappan tänker på detta ter det sig honom märkligt. Bara en gång har en telefonsignal nått hemmet . Äldre brodern Tengiz lyfte luren, och överlämnade den till pappan. Så fick de veta om att ett barnbarn, en flicka , Sofijka, hade fötts, och om äktenskapet med en kvinna från Tjetjenien. Men efter att Tarkhan fick veta, att fadern alltjämt ber till de katolska helgonen, började det pipa i luren...
Innan händelserna år 2008 i Sydossetien sökte Tarkhan inte Wahhabiternas umgänge, och han t.o.m. Förbjöd sin bror Tengiz att göra detta. Teimuraz minns att han med sin hustru hade önskat starkt att deras tredje barn skulle bli en flicka, men det blev igen en pojke, vilket fadern nu mycket beklagar. Hade det blivit en flicka hade han nog inte behövt gå igenom sådana saker som han nu får gå igenom. Familjens fotoalbum förstördes, eftersom det enligt det radikala Islams regler är förbjudet att ha några avbildningar i hemmet. För Tarkhan's pappa blev detta en stor överraskning, han visste nämligen inget om det, men en inte så vacker dag upptäckte han, att alla foton var uttagna ur albumet, och förstörda.
Det är fortfarande långt kvar till krigets slut, liksom det för Tarkhan Batirashvili är långt till hans hemtrakter och georgiska rötter, och för den delen, kanske är det ännu längre dit...
(Översatt från Geomigrant )
Om Tarkhan Batirashvili : BBC, Omni, ryska BBC
GP, Expressen, Skånskan, Kt
Läs även andra bloggares åsikter om IS
I ett Georgien som strävar efter att komma med i Europa är denne man, som föddes i Pankisi-dalen, känd under namnet Tarkhan Batirashvili. Innan han begav sig till Syrien var han en vanlig soldat i den georgiska armén, som vistades i byn Birkiani, och hade för inte så lång tid innan dess vallat boskap i de ändlösa bergslandskapen i Kaukasus.
 |
| Såg du på TV häromdagen ? Ett omdiskuterat program - "Uppdrag Granskning" - visade några sekvenser från IS framfart i Irak, då bland andra den här mannen syntes . |
Al-Shishani började tjänstgöra i den georgiska armén år 2007, och redan 2008 deltog han i militära aktioner på fäderneslands-statens sida (mot Ryssland) . Efter moderns död började officerare och kamrater från armén besöka hemmet. Det var fullt med folk inte bara på begravningen, men också under loppet av fyrtio dagars tid.
Enligt vad en person som tjänstgjorde i armén tillsammans med honom har sagt, så har Batirashvili inte alltid varit en exemplarisk soldat och patriot, och efter fullgörandet av krigstjänstgöringen år 2008 vart han genom representanter för den nationalistiska rörelsen, ställd under Michail Saakasjvilis ledarskap.
Tarkhans äldre bror Tengiz tillbringade två år i kriget i Tjetjenien , och hans yngre bror Tamaz inkallades i den georgiska armén.
Den militära karriären gick inte så dåligt för Tarkhan, han fick officers grad, men tuberkolos hindrade den unge mannen. Staten försåg inte med pengar för en operation , utan han fick själv skaffa in medlen. Han fick erbjudanden om arbete i Telavi och på andra bebodda platser, men alltsammans ledde till slut ingen vart.
Batirashvili's familj har alltid lidit påtaglig brist på finanser, och situationen har hittills inte förändrats. Tarkhan försökte slå sig på affärsverksamhet, han for till Turkiet för att skaffa varor, som han sedan kunde sälja i Georgien. Sedan blev han satt i fängelse i Georgien. En gång stormade polisen nattetid in i Tarkhan's föräldrahem, och började genomföra en husrannsakan. I följd av det ”upptäcktes” en låda med ammunition som var dold under mattan, och efter det konfiskerades Tarkhan's alla personliga tillhörigheter. Dagen därpå fick pappan veta att den yngste sonen hade fått tre års fängelse.
I följd av det antog alla bröderna Batirashvili Islam och blev wahhabiter, men deras far förblev en kristen.
Tarkhan kom ut ur fängelset som en helt annan människa. Av sina personliga tillhörigheter tog han med sig endast pistolen , och for snabbt ut ur Georgien , efter att ha sagt till sin far, att det inte var någon mening med att stanna kvar i fäderneslandet. Sedan dess såg ingen skymten av Tarkhan i hemtrakterna.
Fadern, Teimuraz Batirashvili, menar att till att börja med begav sig hans barn till Syrien för att dryga ut kassan, och bara efter en tid blev de verkligt hängivna den islamistiska rörelsen. Under den tiden var det många som vände sig till andra religioner förvånansvärt lättvindigt. Hur detta än gick till, så förstod inte gamle Teimuraz , efter att ha tagit upprepade initiativ till att samtala med de egna barnen, vad det berodde på . Dessa samtal ledde inte till något resultat. Idag är den gamle mannen förkrossad över att han visste så litet om sina egna barn.
Den gamle Batirashvili hr sedan länge upphört att förvänta sig något gott av livet, men lever i ständig fruktan för att behöva höra dåliga nyheter. Denne inte längre särskilt unge georgier, har redan dragit på sig en infarkt, och han är rädd att nästa tokiga nyhet från utlandet blir den sista han får höra i livet. Den ”rödhårige generalens” ära och ryktbarhet tillför inte hans anhöriga några finansiella förmåner, inte heller någon moralisk tillfredsställelse. Pappan menar att saker och ting i hans familj har inte legat så illa till, att de måste kriga för att få pengar, även om det möjligen är så att det finns inskrivet i pojkarnas arvsanlag att kriga. Arbetslösheten tog till slut knäcken på den unge och lovande al-Shishani, och Teimuraz menar därvid alltjämt att Georgien alltid har behövt en sådan människa som hans son.
Tarkhan har sällan kontakt med släktingarna, nyheter om honom får pappan genom tidningar, som också har skrivit om den unge mannens förbindelser med al-Qaeda. När pappan tänker på detta ter det sig honom märkligt. Bara en gång har en telefonsignal nått hemmet . Äldre brodern Tengiz lyfte luren, och överlämnade den till pappan. Så fick de veta om att ett barnbarn, en flicka , Sofijka, hade fötts, och om äktenskapet med en kvinna från Tjetjenien. Men efter att Tarkhan fick veta, att fadern alltjämt ber till de katolska helgonen, började det pipa i luren...
Innan händelserna år 2008 i Sydossetien sökte Tarkhan inte Wahhabiternas umgänge, och han t.o.m. Förbjöd sin bror Tengiz att göra detta. Teimuraz minns att han med sin hustru hade önskat starkt att deras tredje barn skulle bli en flicka, men det blev igen en pojke, vilket fadern nu mycket beklagar. Hade det blivit en flicka hade han nog inte behövt gå igenom sådana saker som han nu får gå igenom. Familjens fotoalbum förstördes, eftersom det enligt det radikala Islams regler är förbjudet att ha några avbildningar i hemmet. För Tarkhan's pappa blev detta en stor överraskning, han visste nämligen inget om det, men en inte så vacker dag upptäckte han, att alla foton var uttagna ur albumet, och förstörda.
Det är fortfarande långt kvar till krigets slut, liksom det för Tarkhan Batirashvili är långt till hans hemtrakter och georgiska rötter, och för den delen, kanske är det ännu längre dit...
(Översatt från Geomigrant )
Om Tarkhan Batirashvili : BBC, Omni, ryska BBC
GP, Expressen, Skånskan, Kt
Läs även andra bloggares åsikter om IS
Kommentarer
Skicka en kommentar