Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Prästen Gleb Jakunien dog av allt att döma av naturliga skäl, vid en ganska hög ålder, på juldagen den 25:e December. Han blev 80 år.
Bland andra så publicerar bloggen v_n_zb och Credo.ru korta nekrologer. Men jag hade redan översatt en kortfattad biografi, för några år sedan, medan Jakunien ännu levde, som kanske går att anlita i detta sammanhang:
Innan dess, några ord från Valerij Borjtjov:
Så till den kortfattade biografien, en gång publicerad på peoples-punkt-ru:
Prästen Gleb Jakunien föddes den 4:e mars 1934 i en musiker's familj. Han genomgick Irkutsk's jordbruks-institut. Han blev en utbildad biolog. Sedan slutet av 50-talet ägnade han sig åt kristen verksamhet. 1958 – 59 studerade han i Moskva's andliga seminarium. Den 10 augusti 1962 avskildes han som präst i Nikolskij-kyrkan i staden Zarajsk i Moskva-området. I maj 1963 utsågs han till präst i Kazanskij- katedralen i staden Dmitrij i Moskva-området.
År 1965 vände han sig, tillsammans med prästen Nikolaj Eschlimann, till patriarken Alexej med ett öppet brev angående situationen i den Ortodoxa Kyrkan i Sovjetunionen, och om hur Kyrkans intressen hade förråtts av Moskva-patriarkatets ledning. Genom KGB:s tillskyndan blev han i maj 1966 av de kyrkliga myndigheterna fråntagen sin prästtjänst – så länge som han inte uttryckligen ångrade sitt handlande – och detta skedde med aktiv medverkan av ärkebiskop Alexej (Rediger) som vid den tiden skötte Moskvapatrarkatets ärenden och senare själv också blev patriarken Alexej II. ( fram till 2009, då han dog – övers:s anm. )
Under 60 – 0ch 70-tal var Gleb Jakunien aktiv i medborgarrättsrörelsen. 1976 blev han en av grundarna till en kristen kommittet för försvar av troendes rättigheter i Sovjetunionen. Innan sin arrestering (den 1:a november 1979) hann han ge offentlighet åt hundratals dokument som bar vittnesbörd om undertryckandet av religionsfriheten i SSSR genom att presentera massor av exempel, och detta fick en omfattande internationell resonans.
Den 28 augusti 1980 dömdes han i en domstol i Moskva för brott mot första artikeln av den 70:e paragrafen om antisovjetisk agitation och propaganda. Han fick sitta i Lefortovo-fängelset först och sedan i ett läger för politiska fångar i Perm, fram till 1985, och efter det blev det två och ett halvt års förvisning till Jakutin.
1987 fick han amnesti . Då blev han också återinsatt i sin prästtjänst, av patriarken, och var verksam i Nikolskij-kyrkan .. fram till 1992.
Han blev rehabiliterad enligt en förordning av Ryska Federationens högsta Sovjet den 18 oktober 1991. 1990 blev han vald till folkdeputerad i Ryssland. Han blev vice ordförande för Ryska Federationens högsta Sovjet's kommittet för samvetsfrihet. Han deltog i arbetet på lagen “Om fri religionsutövning”..... I slutet av 1991 och under 1992 deltog han i en parlamentarisk kommission som skulle granska orsaker och omständigheter till augustikuppen mot Gorbatjov 1991 - Han har publicerat arkiverat KGB-material om samarbetet mellan Moskva-patriarkats-nomenklaturan och säkerhetstjänsten. På formella grunder, men i själva verket för att han hade avslöjat dessa uppgifter ur arkiven och därmed försvarat de troendes rättigheter och vanliga människors andliga engagemang blev han den 1 november 1993, av Moskva-patriarkatet, på orätta grunder fråntagen sin prästtjänst...
Den inte överdrivet kyrkligt sinnade bloggaren Nikolaj Troitsky skriver:"..Gleb Jakunien väckte hos mig en ironisk sympati".
Den ortodoxe förste-diakonen Andrej Kurajev, som själv sedan en tid har hamnat i onåd hos Moskva-patriarkatet, gör en litet mer utförlig genomgång om turerna i början av 90-talet, och bekräftar på sitt vis att det gick ojuste till när Jakunien fråntogs prästtjänsten också 1993. Men Kurajev säger sig inte kunna förstå hans "flackande i sekter" på senare tid, eller hans "försök att från noll grunda sin egen kyrka".
Men ingenstans på ryska webben hittar jag särskilt mycket om en sak som, förutom allt annat, kan göra att en person som är bosatt i Väst har anledning att uppmärksamma, och uppskatta, Gleb Jakuniens livsgärning - det var ju Gleb Jakunien som tillsammans med historikern Lev Regelson skrev till Kyrkornas Världsråd i mitten av 70-talet, och informerade om förföljelsen mot kristna i Sovjet. I boken "The Orthodox Church and Human Rights", skriven av Kristina Stoeckl, står några rader om detta:
"(En)...paradoxal situation fortsatte under det kalla kriget, och beredde de första grunderna för en öppen kollission mellan ledarna för den Ryska Ortodoxa kyrkan och de rysk-ortodoxa troende som krävde religionsfrihet på grund av de mänskliga rättigheterna. Det mest kända exemplet är fallet med prästen Gleb Jakunien. 1975 skrev Jakunien och Lev Regelson ett brev till Kyrkornas Världsråds generalförsamling som var samlad i Nairobi det året. I sitt brev avslöjade de förföljelsen mot religiöst troende i Sovjetunionen, och anklagade kyrkan för att vara passiv vad gällde försvaret av troende, och för samarbete med statsmakten. Inte förvånande så försökte den officiella delegationen från den Rysk-ortodoxa kyrkan tysta protesterna, och fördömde uttalandena, men det samlade Världskyrkorådet diskuterade iallafall saken och lade fram en resolution , i vilken de efterlyste 'att frågan om religionsfrihet blir föremål för intensiva samtal mellan kyrkorna i de stater som har undertecknat Helsingfors-överenskommelsen'
Händelsen är viktig , eftersom det var första gången som den Rysk-ortodoxa kyrkan fann sig direkt konfronterad med uttalade krav på mänskliga rättigheter och religionsfrihet som en internationell rätts-standard. Sovjetunionen hade undertecknat Helsingfors-överenskommelsen, och på det viset också skrivit under på den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen. På grund av denna knuff , på grund av Jakuniens och Regelsons brev, insisterade Kyrkornas Världsråd på att mäta de stater som hade undertecknat Helsingfors-överenskommelsen, med deras egen överenskomna standard. Jakunien och Regelson var dock inte de enda personer som protesterade av religiösa skäl , och som därmed utmanade såväl sin kyrka som den sovjetiska staten av dessa skäl...".
- -
Prästen och dissidenten Gleb Jakunien - Michael Bourdeaux skriver om honom i
The Guardian
någon annan i New York Times . Mänskliga rättigheter alltjämt på agendan i aktuella konflikter med Ryssland - SR
Tidigare på denna blogg
Läs även andra bloggares åsikter om Ortodoxi, Ryssland, mänskliga rättigheter
Bland andra så publicerar bloggen v_n_zb och Credo.ru korta nekrologer. Men jag hade redan översatt en kortfattad biografi, för några år sedan, medan Jakunien ännu levde, som kanske går att anlita i detta sammanhang:
Innan dess, några ord från Valerij Borjtjov:
Så till den kortfattade biografien, en gång publicerad på peoples-punkt-ru:
Prästen Gleb Jakunien föddes den 4:e mars 1934 i en musiker's familj. Han genomgick Irkutsk's jordbruks-institut. Han blev en utbildad biolog. Sedan slutet av 50-talet ägnade han sig åt kristen verksamhet. 1958 – 59 studerade han i Moskva's andliga seminarium. Den 10 augusti 1962 avskildes han som präst i Nikolskij-kyrkan i staden Zarajsk i Moskva-området. I maj 1963 utsågs han till präst i Kazanskij- katedralen i staden Dmitrij i Moskva-området.
År 1965 vände han sig, tillsammans med prästen Nikolaj Eschlimann, till patriarken Alexej med ett öppet brev angående situationen i den Ortodoxa Kyrkan i Sovjetunionen, och om hur Kyrkans intressen hade förråtts av Moskva-patriarkatets ledning. Genom KGB:s tillskyndan blev han i maj 1966 av de kyrkliga myndigheterna fråntagen sin prästtjänst – så länge som han inte uttryckligen ångrade sitt handlande – och detta skedde med aktiv medverkan av ärkebiskop Alexej (Rediger) som vid den tiden skötte Moskvapatrarkatets ärenden och senare själv också blev patriarken Alexej II. ( fram till 2009, då han dog – övers:s anm. )
Under 60 – 0ch 70-tal var Gleb Jakunien aktiv i medborgarrättsrörelsen. 1976 blev han en av grundarna till en kristen kommittet för försvar av troendes rättigheter i Sovjetunionen. Innan sin arrestering (den 1:a november 1979) hann han ge offentlighet åt hundratals dokument som bar vittnesbörd om undertryckandet av religionsfriheten i SSSR genom att presentera massor av exempel, och detta fick en omfattande internationell resonans.
Den 28 augusti 1980 dömdes han i en domstol i Moskva för brott mot första artikeln av den 70:e paragrafen om antisovjetisk agitation och propaganda. Han fick sitta i Lefortovo-fängelset först och sedan i ett läger för politiska fångar i Perm, fram till 1985, och efter det blev det två och ett halvt års förvisning till Jakutin.
1987 fick han amnesti . Då blev han också återinsatt i sin prästtjänst, av patriarken, och var verksam i Nikolskij-kyrkan .. fram till 1992.
Han blev rehabiliterad enligt en förordning av Ryska Federationens högsta Sovjet den 18 oktober 1991. 1990 blev han vald till folkdeputerad i Ryssland. Han blev vice ordförande för Ryska Federationens högsta Sovjet's kommittet för samvetsfrihet. Han deltog i arbetet på lagen “Om fri religionsutövning”..... I slutet av 1991 och under 1992 deltog han i en parlamentarisk kommission som skulle granska orsaker och omständigheter till augustikuppen mot Gorbatjov 1991 - Han har publicerat arkiverat KGB-material om samarbetet mellan Moskva-patriarkats-nomenklaturan och säkerhetstjänsten. På formella grunder, men i själva verket för att han hade avslöjat dessa uppgifter ur arkiven och därmed försvarat de troendes rättigheter och vanliga människors andliga engagemang blev han den 1 november 1993, av Moskva-patriarkatet, på orätta grunder fråntagen sin prästtjänst...
Den inte överdrivet kyrkligt sinnade bloggaren Nikolaj Troitsky skriver:"..Gleb Jakunien väckte hos mig en ironisk sympati".
Den ortodoxe förste-diakonen Andrej Kurajev, som själv sedan en tid har hamnat i onåd hos Moskva-patriarkatet, gör en litet mer utförlig genomgång om turerna i början av 90-talet, och bekräftar på sitt vis att det gick ojuste till när Jakunien fråntogs prästtjänsten också 1993. Men Kurajev säger sig inte kunna förstå hans "flackande i sekter" på senare tid, eller hans "försök att från noll grunda sin egen kyrka".
Men ingenstans på ryska webben hittar jag särskilt mycket om en sak som, förutom allt annat, kan göra att en person som är bosatt i Väst har anledning att uppmärksamma, och uppskatta, Gleb Jakuniens livsgärning - det var ju Gleb Jakunien som tillsammans med historikern Lev Regelson skrev till Kyrkornas Världsråd i mitten av 70-talet, och informerade om förföljelsen mot kristna i Sovjet. I boken "The Orthodox Church and Human Rights", skriven av Kristina Stoeckl, står några rader om detta:
"(En)...paradoxal situation fortsatte under det kalla kriget, och beredde de första grunderna för en öppen kollission mellan ledarna för den Ryska Ortodoxa kyrkan och de rysk-ortodoxa troende som krävde religionsfrihet på grund av de mänskliga rättigheterna. Det mest kända exemplet är fallet med prästen Gleb Jakunien. 1975 skrev Jakunien och Lev Regelson ett brev till Kyrkornas Världsråds generalförsamling som var samlad i Nairobi det året. I sitt brev avslöjade de förföljelsen mot religiöst troende i Sovjetunionen, och anklagade kyrkan för att vara passiv vad gällde försvaret av troende, och för samarbete med statsmakten. Inte förvånande så försökte den officiella delegationen från den Rysk-ortodoxa kyrkan tysta protesterna, och fördömde uttalandena, men det samlade Världskyrkorådet diskuterade iallafall saken och lade fram en resolution , i vilken de efterlyste 'att frågan om religionsfrihet blir föremål för intensiva samtal mellan kyrkorna i de stater som har undertecknat Helsingfors-överenskommelsen'
Händelsen är viktig , eftersom det var första gången som den Rysk-ortodoxa kyrkan fann sig direkt konfronterad med uttalade krav på mänskliga rättigheter och religionsfrihet som en internationell rätts-standard. Sovjetunionen hade undertecknat Helsingfors-överenskommelsen, och på det viset också skrivit under på den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen. På grund av denna knuff , på grund av Jakuniens och Regelsons brev, insisterade Kyrkornas Världsråd på att mäta de stater som hade undertecknat Helsingfors-överenskommelsen, med deras egen överenskomna standard. Jakunien och Regelson var dock inte de enda personer som protesterade av religiösa skäl , och som därmed utmanade såväl sin kyrka som den sovjetiska staten av dessa skäl...".
- -
Prästen och dissidenten Gleb Jakunien - Michael Bourdeaux skriver om honom i
The Guardian
någon annan i New York Times . Mänskliga rättigheter alltjämt på agendan i aktuella konflikter med Ryssland - SR
Tidigare på denna blogg
Läs även andra bloggares åsikter om Ortodoxi, Ryssland, mänskliga rättigheter
Kommentarer
Skicka en kommentar