När tiggarna kom...

Håller i min hand en bok med titeln "The coming of the friars" (Rosalind B Brooke - George Allen &Unwin 1975). Översatt till svenska blir det väl närmast "När tiggarmunkarna kom". En kortfattad men intressant redogörelse för en viktig epok i Europas och i den kristna församlingens  - både etablerad kyrka och väckelserörelses - historia . 
        Flera andra skildringar som jag har tittat i är ganska överens om att det fanns en allmän stämning i Europa och i södra delarna av Frankrike, inte minst,  under 11 - 1200-talet, där man ville tillbaka till det apostoliska fattigdoms-idealet. Fattigdomen hölls i ära ! Inte bland alla, men bland tillräckligt många, för att det skulle bli en stor rörelse, där s.k. valdenser och katarer - av kyrkan kallade "heretiker" (= villolärare)  -  inte sällan hade ett initiativ.

Staty av Peter Waldo vid Luther-monumentet i Worms

  Peter Waldo var först, han var före både Franciskus och Dominikus, vilka, efter hans försök, fick sina ordnar godkända av påven. Men redan 1179 stod Waldo inför Alexander III vid det tredje Lateran-konciliet, och önskade få sin orden godkänd. Påven godkände honom och hans efterföljare - de "fattiga männen från Lyon" eller valdenserna -  vad gällde deras liv i fattigdom,  men gav dem inte villkorslöst rätt att predika. Valdenserna trotsade emellertid detta senare, och började genom sin prediko-verksamhet att utöva ett sådant inflytande, att den romerska kyrkan måste reagera. Valdenserna blev ingen kyrklig orden, men en "sekt", som förföljdes svårt, och fördömdes redan 1184 som heretiker.

Franciskansk tiggarmunk, om inte Franciskus själv

  Sedan kom franciskanerna, som med Franciskus själv i ledningen fick kämpa många år, men till slut fick rätt att vara verksamma, att gå omkring och tigga och även undervisa och lära, år 1223. Dominikanerna fick sin orden godkänd innan dess, år 1217, för att också gå runt och tigga och framför allt predika. Dominikanerorden kallas även för "predikare-orden" och de nådde under medeltiden ända upp till våra breddgrader, där de blev kallade "svartbröder". 

  Den romerska kyrkan hade därmed utsett sina främsta vapendragare mot "kättarna", som skulle dragas tillbaka in i kyrkans famn, och om de vägrade böja sig blev de, enligt många olika vittnesmål, föremål för den grymmaste tortyr och straffades inte sällan med döden. Inkvisitionen tog alltså sin början inte långt efter att dessa ordnar hade bildats.

  Nu gällde det att "..överträffa heretikerna i fattigdom, ödmjukhet och religiöst nit" (R B Brooke s 91) . Intressanta egenskaper, inte minst hos "heretikerna"!

  Så kom tiggarmunkarna att spridas över Europa på medeltiden.
-

  Men vad ska den nu aktuella "tiggeri-striden" leda till?  Ingen ser något föredömligt i fattigdom eller i tiggeri i våra dagar. Rymmer även denna "tiggar-front" djupa motsägelser, som borde analyseras grundligare ?


  DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Unt, Sydsvenskan, Skånskan, Kyrkans tidning, Dagen



Läs även andra bloggares åsikter om tiggeri