Fortsätt till huvudinnehåll

Sista posten på "Sub Umbra arkiv" (mest för formens skull)

Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför

Ordet till Jekaterinburgs borgmästare !

Jekaterinburgs borgmästare, Jevgenij Rojzman,  på Radio Ech Moskva's websida med anledning av Förintelsen,  som uppmärksammades internationellt igår: 
27 Januari 1945 - när portarna till Auschwitz öppnades
    Ett Möte
 
  I det förskräckliga gettot i Kaunas utplånades många judar.  De dödade under en dag - det var den 28 Oktober 1941 - omkring tio tusen personer genom att skjuta dem. Och en gång, under en dag, dödade fascister och poliser alla barn. De lurade ut dem ur husen genom att spela musik. Och dem som mödrarna inte släppte ifrån sig, de blev dödade på plats och ställe, i sina mödrars ögon.

  Sedan blev det tyst.

  1943 hamnade hela gettot under SS´ översyn. Och igen började bestraffningarna.

    En ung jude i trettioårs-åldern stod naken på kanten av en skyttegrav, och föll ned så fort ljudet från en trupp hördes. Han överhöljdes av kroppar. Han började skräckslagen att ta sig ut. Han försökte krypa ut, och han grep tag i ett bröstvärn med händerna. Poliserna skrattade, och de stack genom hans händer med en bajonett. Och han föll över ända tillbaka.




  Till sena kvällen låg han i skyttegraven.

  Och under honom andades gropen, den stönade och rörde sig. Under kvällen kröp han ut, han reste sig på fötterna och började röra sig mot skenet av eldar långt borta. Han kom till en bondgård. När han kröp in under staketet fick han se lakan som hängde över ett rep på yttertrappan. Han drog dem över sig, reste sig, och försiktigt, med genomborrade händer, började han skrapa på dörren. En ung kvinna öppnade dörren. Han gick in över tröskeln, tryckte sig med ryggen mot dörrposten och viskade fram:"Rädda mig…" Hon pressade ihop läpparna och sa:"Gå härifrån! Om de hittar dig här  - då dödar de också mig och mina barn! Gå dit , varifrån du kom!". Han såg på henne och sa:"Jaga inte bort mig!"Så stod han där framför henne, utmärglad, med genomborrade händer, klädd i lakan, med håret oordnat och blodigt, och blodet rann ner över pannan.

  Han var tyst,

   Och hon var tyst.

  Och hon skakade huvudet:"Gå!"

   Och plötsligt sprang en liten blond flicka fram genom förhänget från det inre av huset, och hon famnade om hennes ben och såg upp och sa:"Mamma, jaga inte bort honom ! Det är ju vår Herre Jesus Kristus!"…

  De gömde honom och tog sig an honom.

  Sedan kom han med bland partisanerna. Han stred. Han deltog i de allra djärvaste operationerna. Alla förundrade sig över att han kunde vara så helt befriad från fruktan. Han stupade så småningom, i krigets slutskede.

  Jag samtalade med den blonda flickan 1988, i Kaunas. Då var hon femtio år. Hon var yngre än vad jag är nu. Och jag lyssnade till henne, och jag ryste. Och jag sa till henne:"Ja, det är klart, en helt utmärglad person, med blod över pannan, med genomborrade händer, insvept i lakan… du var ju liten då, det gjorde förstås intryck.."
  Och hon såg upp på mig, och betraktade mig lugnt men uppmärksamt, och skakade huvudet och sa:"Du har inte förstått. Det var verkligen Jesus Kristus".





Folkbladet, Norrköpings Tidningar, GP, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Mariupol - hela Ukrainas smärta"

  Jag har varit där tre gånger. I Mariupol. Men det var runt tjugo år sedan. Jag har ljusa minnen från de besöken... - (Nedan - utdrag från en artikel i Unian från igår - 15/3 . I artikeln talas inte om ryssar, utan om rasjister . Det låter som en blandning av det amerikanska sättet att säga "Ryssland" på - "Rasja" -  och "rasist" ..  ) I Ryssland, som är besatt av att vinna , vill man ofta påminna om den fasansfulla fascismen för åttio år sedan. Men nu utförs analoga brott genom de för närvarande största förbrytarna i världen - rasjisterna. De ödelägger Mariupol i Ukraina och jämnar det med marken, efter att förut ha övat sig i Groznij och Aleppo.   Mariupol gav inte upp 2014 och det ger inte upp nu. Från första dagen av den storskaliga invasionen har putinterroristerna inte upphört att försöka erövra staden, som utgör en av nyckelorterna för landvägskorridoren till Krim. Men det faktum att de lokala invånarna inte mötte “befriarna” med blommor och triko

Kiev och Paris

  Igår skrev publikationen Unian om ett möte mellan borgmästarna i Paris och Kiev, i själva Kiev. Kiev’s borgmästare Vitalij Klytjko mötte Paris’ borgmästare Anne Hidalgo, som besökte den ukrainska huvudstaden. Kiev undertecknade tillsammans med Frankrikes huvudstad en överenskommelse om vänskap och samarbete. Klytjko skrev om detta på sin Facebook-sida . "Frihet, jämlikhet.." Jag är glad att kunna hälsa delegationens deltagare och uttrycka min tacksamhet till Paris’ borgmästare Anne Hidalgo för hennes mod att genomföra ett besök i Ukrainas huvudstad under krigstid. Kiev är tacksam till Paris’ borgmästare för all den humanitära hjälp som visats, i själva Frankrike -  ukrainare har nödgats bli invandrare där - och vi är också tacksamma för hjälp till Ukraina och vår huvudstad”, sa Vitalij Klytjko under mötet. Kiev’s borgmästare påminde om att Paris’ stadshus den 22 Mars hade enhälligt röstat för att tillställa staden Kiev status som hedersmedborgare. Genom denna utmärkelse, s

Ortodoxa teologer förkastar "den ryska världens" teologi

 Hundratals ortodoxa teologer från många länder har undertecknat ett öppet brev, där de vänder sig mot vissa nationalistiskt-religiösa föreställningar som de menar vara drivkraften bakom Rysslands krig mot Ukraina. Här ett utdrag: “ Om hela världens fred, om Guds heliga församlingars välstånd, om allas förening, beder vi dig, Herre ” (ur den ortodoxa liturgin)   Den ryska invasionen av Ukraina den 24:eFebruari 2022 utgör ett historiskt hot mot den ortodoxa, kristna traditionen. Ännu mer hotfullt för ortodoxa troende är det att det högre prästerskapet inom den Ryskortodoxa kyrkan vägrar att erkänna detta för en invasion genom att göra vaga uttalanden om nödvändigheten av fred i ljuset av “händelserna” och “de militära aktionerna” i Ukraina. Samtidigt talar de om det ursprungligt broderliga förhållandet mellan ukrainare och ryssar, vilka utgör det “heliga Rus”, och anklagar det onda “Väst” för de militära aktionerna, och råder t.o.m. de religiösa samfunden att be på sådant vis att fientl