Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
"Ukrainska Pravda" som bytt namn till "Europeiskaja Pravda" under dessa dagar av protest mot den Ukrainska regeringens beslut förra veckan att inte underteckna associations-avtalet med EU, har ställt frågor till några av dem som deltagit i protesterna i Kiev, på Majdan, som spelade en så viktig roll under "oranga revolutionen" för snart tio år sedan.
Mina egna frågor: Hur ska bordsplaceringen egentligen se ut i toppmötet i Vilnius, som börjar imorgon (idag 28/11) ?
Var ska för övrigt borden som sådana placeras?
Kanske måste man fråga snart var själva Vilnius ska placeras...-
"Europeiskaja/Ukrainska Pravda:" Efter det att Nikolaj Azarov förklarade processen mot att underteckna ett associations-avtal med EU, avstannad, så trädde det fram människor på talartribunen, som inte är politiskt engagerade. Ekonomer, filosofer, konstnärer, aktivister - de som man nu brukar kalla för sociala innovatörer....
en "tänkarnas revolution"..
Tre röster från Majdan - "Euromajdan" :
Alexandr Rojtburd - konstnär.
Jag tror inte att man kan få fram någon praktisk nytta ur alla dessa möten. Men jag förstår att människan har någon slags förhållande till sig själv. Som kamrat Ostrovskij sa:".. för att det inte ska bli alltför smärtsamt". Det borde inte vara alltför genant att se sig själv i ögonen i spegeln.
Varför måste man gå till Majdan. Vi förstår att allting inte beror av oss, allting beror av en människa, som är fullständigt annorlunda skapt, som har ett annat psyke, och våra skäl gäller inte. Men å andra sidan, det borde vara genant om "jag kunde ha gjort något, men gjorde inte det". För att inte behöva ha denna känsla av skam, måste man gå till Majdan.
Om sådana människor som förstår att man borde göra det, om inte annat så för sin egen del, kan räknas i tiotusental, då kanske myndigheterna fattar, att de måste räkna med vår uppfattning.
Arsenii Finberg, som bildat föreningen "Intressanta Kiev"
Vid ett sådant tillfälle som detta, vill man inte vara - ett dåligt uttryck - ett fä. Man vill inte vara som boskap, som fullgör det som bestäms "från ovan" , och finna sig i all dynga som faller på oss. Det är viktigt för oss att säga att vi som Kievbor,ukrainare, medborgare i detta land, inte är med på det val som gjordes i torsdags. Vi vill göra vad vi kan för att valet ska utfalla annorlunda.
Det är verkligen så att till detta Majdan kommer folk som vanligtvis inte går till politiska möten eller aktioner. Därför att det beslut som togs i torsdags, det berör oss alla. Därför är det mycket viktigt, att var och en i vår krets känner, att detta rör honom eller henne också, så att man säger "nej" till det beslutet.
Vårt folk har redan gjort sitt val en gång, och historien har visat resultatet. Jag tror att det nu finns en chans att välja den andra sidan.
Lesja Ganzcha , kultur-kritiker, ledare för "Redaktörernas portal"
Jag går till Majdan varje år. Jag tror att det är en av de viktigaste allmänna erfarenheterna, som har varit i mitt liv. Och allt som har skett efter revolutionen, allt mörker, alla bakslag och drömmerier, berövar mig ändå inte den förnimmelsen, att det var min revolution. Och min seger.
Idag hyser jag inga tvivel om att vi måste komma med i Europa. Men icke! Och det var en besvikelsens stund, som många talar om. Under loppet av hela förhandlings-processen om eurointegrationen har det allt emellanåt hos mig formats en illusion om att det kommer att ske. För mig är detta dock ett intressant spel, och jag följer det...
Skånskan, SvD, Aftonbladet, Yle.fi, Corren, polska Bulletinen
Läs även andra bloggares åsikter om Ukraina, EU, Vilnius
Mina egna frågor: Hur ska bordsplaceringen egentligen se ut i toppmötet i Vilnius, som börjar imorgon (idag 28/11) ?
Var ska för övrigt borden som sådana placeras?
Kanske måste man fråga snart var själva Vilnius ska placeras...-
"Europeiskaja Pravda" |
en "tänkarnas revolution"..
Tre röster från Majdan - "Euromajdan" :
Alexandr Rojtburd - konstnär.
Jag tror inte att man kan få fram någon praktisk nytta ur alla dessa möten. Men jag förstår att människan har någon slags förhållande till sig själv. Som kamrat Ostrovskij sa:".. för att det inte ska bli alltför smärtsamt". Det borde inte vara alltför genant att se sig själv i ögonen i spegeln.
Varför måste man gå till Majdan. Vi förstår att allting inte beror av oss, allting beror av en människa, som är fullständigt annorlunda skapt, som har ett annat psyke, och våra skäl gäller inte. Men å andra sidan, det borde vara genant om "jag kunde ha gjort något, men gjorde inte det". För att inte behöva ha denna känsla av skam, måste man gå till Majdan.
Om sådana människor som förstår att man borde göra det, om inte annat så för sin egen del, kan räknas i tiotusental, då kanske myndigheterna fattar, att de måste räkna med vår uppfattning.
Arsenii Finberg, som bildat föreningen "Intressanta Kiev"
Vid ett sådant tillfälle som detta, vill man inte vara - ett dåligt uttryck - ett fä. Man vill inte vara som boskap, som fullgör det som bestäms "från ovan" , och finna sig i all dynga som faller på oss. Det är viktigt för oss att säga att vi som Kievbor,ukrainare, medborgare i detta land, inte är med på det val som gjordes i torsdags. Vi vill göra vad vi kan för att valet ska utfalla annorlunda.
Det är verkligen så att till detta Majdan kommer folk som vanligtvis inte går till politiska möten eller aktioner. Därför att det beslut som togs i torsdags, det berör oss alla. Därför är det mycket viktigt, att var och en i vår krets känner, att detta rör honom eller henne också, så att man säger "nej" till det beslutet.
Vårt folk har redan gjort sitt val en gång, och historien har visat resultatet. Jag tror att det nu finns en chans att välja den andra sidan.
Lesja Ganzcha , kultur-kritiker, ledare för "Redaktörernas portal"
Jag går till Majdan varje år. Jag tror att det är en av de viktigaste allmänna erfarenheterna, som har varit i mitt liv. Och allt som har skett efter revolutionen, allt mörker, alla bakslag och drömmerier, berövar mig ändå inte den förnimmelsen, att det var min revolution. Och min seger.
Idag hyser jag inga tvivel om att vi måste komma med i Europa. Men icke! Och det var en besvikelsens stund, som många talar om. Under loppet av hela förhandlings-processen om eurointegrationen har det allt emellanåt hos mig formats en illusion om att det kommer att ske. För mig är detta dock ett intressant spel, och jag följer det...
Skånskan, SvD, Aftonbladet, Yle.fi, Corren, polska Bulletinen
Kommentarer
Skicka en kommentar