Nadezchda Tolokonnikova's slutord

 Här är Nadezchda Tolokonnikova's slutord i domstolsförhandlingen i Moskva igår, ungefär så, översatt till svenska, så mycket av det som har återgivits i publikationen "Grani.ru" - 

/UPPDATERING - 2012 -08 - 16  -  texten har kompletterats och även korrigerats något efter en jämförelse med Lenta.ru:s avskrift, och efter ännu en genomlyssning av talet på Youtube (det klippet ligger tyvärr  inte kvar) / 

Marina Aljechina och Jekaterina Samutsevich fyllde i med var sitt inlägg i en sittning som varade i en timma, innan domaren , Marina Syrova, sa att domen kommer att meddelas den 17:e augusti kl. 15:00 , rysk tid (kl. 13:00 i Sverige) :

N. Tolokonnikova - teckning med 
 läppstift av Lena Hades - Хейдиз

    I det stora hela så pågår det inte en process mot tre sångare i Pussy Riot , utan mot hela det rättsliga systemet i Ryssland. Den rättsliga processen närmas sig den standard som gällde under den stalinistiska “trojkan” .. Att det skedde ett uppträdande i Kristus Frälsarens katedral och den därpå följande processen, det är det auktoritära systemets fel…Det handlar om de grundläggande mänskliga rättigheterna, de medborgerliga och politiska friheterna. 

               Vi har sökt en verklig uppriktighet och enkelhet och vi har funnit detta i punken. Det är ingen förställd anständighet… Statens främsta representanter står i katedralen med korrekt uppsyn, men de driver ett ojuste spel och syndar mer än vi gör…Vi mår inte bra av att behöva andas denna ryska luft. Den påtvingade, allmänna passivitet som lagt sig över större delen av befolkningen passar inte oss., vi störs av den skandalösa bottennivåen på de horisontella kontakterna inom samhället…

   Folk tror mer och mer på oss och de anser inte att vår plats är bakom galler…Många säger att vår politiska gest var riktig, att vi har avslöjat detta systems sjukdom, och stött till det getingbo som sedan har överfallit oss.
För var dag som går så förstår folk mer och mer att om det politiska systemet tar till vapen mot tre flickor, som under loppet av 30 sekunder uppträdde i en katedral, så betyder det att man fruktar oss..Folk känner sanningen, sanningens vägar kommer alltid på sikt att vinna över listens och lögnens vägar.
Vi säger vad vi vill säga. Men de som sitter där (på åklagarsidan - red. ) de talar bara vad den politiska censuren tillåter. De kan inte uttala sådana ord som “punk-bön” och ”Jungfru Maria, driv bort Putin!”. De kan inte återge stroferna från vår punk-bön, som handlar om det politiska systemet. De kanske inte tycker att det vore så dumt att sätta in oss även fördensskull att vi trädde upp mot Putin och hans system, men de kan inte säga detta, för det är förbjudet.

Deras munnar är hopsydda, tyvärr, de är bara som marionetter i detta sammanhang.

Jag hoppas att de blir medvetna om detta så att de börjar gå på frihetens,sanningens och ärlighetens väg. Därför att allt handlar nu om en högre, statisk karaktär, om förställd anständighet och om hyckleri.  Men det statiska och sökandet efter sanningen är alltid varandras motsats. Och i denna process ser vi människor som försöker att finna sanningen, och vi ser människor som försöker att styrka dem som vill söka sanningen. 

Människan är en varelse som alltid gör misstag, hon är inte fullkomlig. Hon strävar alltid efter vishet men blir aldrig dess ägare. Och just därför föddes filosofien, just fördensskull att filosofen är en person som älskar visheten och strävar efter den, men aldrig helt och hållet förfogar över den. Just detta nödgar honom att handla, tänka och till syvende och sist leva som han gör. Och just detta nödgade oss att gå in i Kristus Frälsarens katedral.

Jag menar att kristendomen, som jag förstår den, genom att ha studerat Gamla Testamentet och särskilt Nya Testamentet, understödjer just ett sökande efter sanningen och ett ständigt övervinnande av sig själv -  ett övervinnande av vad man var förut. Det var inte utan vidare som Kristus var ibland skökor. Han sa något om att : jag hjälper dem som avfaller och jag förlåter dem. Men av någon anledning ser jag inget av detta i vår process som går under kristendomens förtecken. Det tycks mig som om åklagarsidan förtrampar kristendomen.

Sanning och godhet vinner alltid över lögn och ondska. 

Det tycks mig som om någon högre makt styrde målsägarsidans advokater, som gång på gång sa fel och försa sig och kallade oss för “målsägare/de som lidit skada…” Det gjorde de praktiskt taget alla, däribland advokat Larisa Pavlova, som är mycket negativt stämd mot oss – men trots det var det som om någon högre makt tvingade henne att säga “de som lidit av detta” om oss, och inte om dem som hon försvarar.

 Vi måste komma i kontakt och upprätta en dialog, tillsammans sträva efter sanningen, och inte bara stigmatisera folk och hänga etiketter på dem. Det är det sista som en människa borde göra. Och Kristus förkastade detta. 

Här hos oss i denna rättegång pågår en flaggskändning.

Vem kunde tro att en ännu inte så avlägsen historia - den stora och förskräckliga stalinistiska terrorn - inte hade lärt oss något…

Man vill gråta hejdlöst, när man ser hur den medeltida inkvisitionens metoder förorenar den Ryska Federationens rättsväsen och dess rättsvårdande system. Men från den stund då vi blev arresterade kan vi inte längre gråta, vi har förlorat förmågan att gråta. Vi skrek desperat vid våra punk-konserter, som vi bara kunde, om makthavarnas laglöshet. Men nu har man tagit denna röst ifrån oss. Under hela processen har man vägrat att höra oss eller förstå oss.

 Att lyssna - det innebär att ta emot, tänka, att sträva efter vishet, att vara filosof. Det tycks mig som att varje människa i djupet av sin själ måste sträva efter detta. 

 Att bara i och för sig ha en formell utbildning . det betyder inget. 

Advokaten Pavlova (Larisa Pavlova som har försvarat målsägarnas intressen - red.) har hela tiden sökt att framhålla för oss vår brist på utbildning. Men vad det framför allt gäller att göra är att sträva ..

Man kan ha en enorm mängd kunskap , men ändå vid allt detta vara omänsklig. …

Vi är bara en dekoration här, kroppar som har ställts fram i rättssalen.

Denna domstol , olyckligtvis och beklagligtvis för oss och för hela landet , lyssnar till åklagaren, som gång på gång opåtalat förvrider våra ord och uttalanden , och försöker att nivellera dem. ..... Den 30:e juli, processens första dag, så framförde vi vår reaktion på deras upprördhet, som stördes av vårt uppträdande i katedralen. Vi bad om ursäkt. Därvid tillät inte domstolen ens att vi läste vår text, utan den läste vår advokat, Volkova. Det var första gången efter fem månaders inlåsning som vi hade möjlighet att uttala oss. Vi talade om en dialog med dem som av någon anledning anser oss vara fiender. Som svar skrattade man åt oss, och våra utsträckta händer spottade man på. “Ni är inte uppriktiga” , sa man till oss. 

Vi befinner oss i en förtvivlad situation, men vi förtvivlar icke. Vi är förföljda, men inte övergivna. Öppna människor är det lätt att sänka och tillintetgöra, men när jag är svag då är jag stark.

Hör oss - oss, och inte vad Arkadija Mamontova säger om oss. Förvrid inte , och misstolka inte allt vad vi har sagt utan låt oss träda i dialog, i kontakt med landet, som fördendelen också är vårt, och inte bara Putin’s och patriarkens.
Jag tror som Solzjenytsin , att ordet på sikt kommer att krossa betongen.

Jag, Katja och Masja sitter i fängelse, i en bur, men jag anser inte att vi har lidit nederlag. Som inte heller de dissidenter gjorde, som befann sig i fängelser och på psyksjukhus, medan de bar regimens pålagda straff. 

 Den konst som har format tidsepokers gestalter vet inte av vare sig segrare eller förlorare.

Så förblev också oberiut-poeterna konstnärer till slutet, medan de “rensades ut” fysiskt år 1937. En av dem, Alexander Vvedenskij skrev: “Ofattbart angenäm för oss är denna oförklarliga vänskap”. Enligt det officiella dödsbeskedet dog Vvedenskij den 20:e december 1941. Orsaken okänd – antingen av rödsot i de arresterades vagn, eller en kula från vakterna. Platsen – det var någonstans längs järnvägen mellan Voronezch och Kazan.

Pussy Riot är fångar och efterföljare till Vvedenskij. Hans princip om det dåliga rimmet har vi med modersmjölken. Han skrev:”Det sker att det kommer två rim i sinnet, ett bra och ett dåligt, och jag väljer det dåliga, just det är det riktiga”. Det pris som oberiuternas liv innebar har trots allt bevisat, att deras förnimmelse av det meningslösa och ologiska som en tidsepokens nerv, var träffsäker. Priset för detta bevis, för att vara delaktig i och skapande av historien, är alltid omätligt högt för människan.. Men i detta och i denna delaktighet inneslutes hela den mänskliga tillvarons salt. Att vara fattig, och ändå göra många rika – att vara utblottad på allt och ändå äga allt.

Dissidenterna - Oberiuterna anses vara döda, men de lever. 

Även om man bestraffar dem så dör de inte.

 Och kommer ni ihåg varför den unge Dostojevskij blev dömd till döden? Hela hans skuld bestod i att han hänfördes av de socialistiska teorierna , och att han i de sammankomster som hölls av vänskaps-kretsar av liksinnade, vilka samlades på fredagarna i Petrasjevskijs bostad, ägnade sig åt Furey’s och George Sand's skrifter. Och en av de sista fredagarna läste han högt ur Belinskij’s brev till Gogol, vilket var fullt , enligt domstolens bedömning - lägg märke till detta - “ av oförvägna uttalanden mot den ortodoxa kyrkan och de högsta makthavarna”. Efter att allt förberetts för dödsstraffet och efter 10 ofattbart hemska minuter i väntan på döden så förklarades att domen hade förändrats till 4 års straffarbete …

Sokrates anklagades för att fördärva ungdomen  …Sokrates hade förbindelse med en inre, gudomlig röst och han var inte på något vis en Guds motståndare. Men vad betydde det när Sokrates irriterade stadens mest inflytelserika invånare med sina kritiska, dialektiska och från fördomar befriade tankar?

Ni har väl inte glömt under vilka omständigheter som apostlarnas efterföljare, Stefanus, avslutade sitt liv? “Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud. De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rådet. Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: ’Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen…’ ”
Han blev förklarad skyldig och sedan stenad. ... Kristus själv kallades för besatt och "från sina sinnen" ...

Jag kan passa på att tacka Dmitrij Anatolievich Medvedev för ännu en underbar aforism. Om han betecknade sin president-period med valspråket:”Frihet är bättre än ofrihet”, då har Medvedev tack vare detta ord goda chanser under Putins tredje president-period att uppträda under ett annat valspråk:”Att sitta i fängelse är bättre än att stenas”.

Eftersom vi verkligen inte har närt eller när något hat eller någon fiendskap mot religionen, så kan våra anklagare inte göra annat än anlita falska vittnen. Ett av dem är Motilda Ivajtjenko, som tydligen skämdes och inte dök upp i domstolen. Andra falska vittnen är herrarna Trotskij och Ponkin, och även fru Abramenkova (”ortodoxa experter”, vilka genomförde en tredje expertutredning av målet. - red) . Och det finns inga mer bevis om delaktighet i hat eller fiendskap, förutom denna s.k. expertis, som domstolen, om den är hederlig och rättvis, måste hålla för att inte äga någon kraft, eftersom det inte är en strängt vetenskaplig text, utan ett smutsigt och lögnaktigt stycke papper från den medeltida inkvisitionens tid. 

Utdrag ur texter och intervjuer med Pussy Riot gör att åtalet står med skammen, eftersom de utgör ett förstahandsvittnesbörd om att brottsmotiv saknas.
Till sist ska jag ännu en gång ta fram ett utdrag, som jag anser vara mycket viktigt. Det är från en intervju i “Rysk reporter” (en tidskrift - blogred ) som gavs dagen efter uppträdandet i Kristus Frälsarens katedral:” Vi förhåller oss med respekt till religionen och särskilt till ortodoxien, just därför stör det oss när man använder den stora,ljusa kristna filosofien på ett så smutsigt vis. Vi kan inte tåla att detta vackra nu framstår som cancer. “

Vi kan alltjämt inte tåla detta, och det gör oss verkligen ont att se det.

Och till slut vill jag citera från Pussy Riot’s sång. Eftersom den, hur märkligt det nu kan tyckas, har visat sig vara profetisk, också det ställe där det heter: ”KGB-chefen, deras främsta helgon, för protesterande till häktet i konvoj”. Men jag vill citera nästa rad:” Öppna alla dörrar, slit av gradbeteckningar, känn med oss frihetens doft”

SvD, SR, Svt, Dagen