Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Saken med "Pussy Riot"/"Tolokonnikova's grupp" antar helt ödesdigra former och tycks behäftad med en viss, kraftigt laddad symbolik, när veritabla nervtrådar i den ryska folksjälens skälver till för de tre kvinnornas skull. Deras uppträdande ägde rum i en ortodox katedral, där stora, ortodoxa helgon, såväl som gudlösa bolsjeviker har funnit anledning att uppträda eller på något vis göra sig påminda under tidigare skeden i historien. Så ock i våra dagar.
Och till vilken kategori hör nu Tolokonnikova's grupp?
Topphieraken (hädanefter "pastor primarius") Vsevolod Chaplin och diakonen Andrej Kurajev har känt sig nödgade att vid upprepade tillfällen ta till orda mot varandra i en inomkyrklig, teologisk diskussion som har gått ut i offentligheten redan på ett tidigt stadium.
Senaste inlägget av V. Chaplin - citerat här - ser ut på detta vis ( utdrag i svensk översättning) : " Kritik kan vara rättvis då en präst eller en lekman som förknippas med ortodoxien gör något osedligt. Men de saker som man nu försöker att skälla på oss för har inget att göra med osedlighet: att försköna kyrkor, att bygga värdiga bostäder åt biskopar, gudstjänsternas högtidlighet, prästskrudar. Allt detta utgör en begränsad del av den ortodoxa traditionen, som uppenbarar Kristus för världen såsom en Konung, en barmhärtig Fader och en förskräcklig Domare, en som , som vi förstår av Uppenbarelseboken, är kapabel både till vrede och raseri.
I själva verket så kan majoriteten av dem som nu träder upp emot Kyrkan helt enkelt inte finna sig i talet om att Gud dömer synden, och att man måste ta avstånd från den, att man måste ångra den, att man inte borde utföra den, att verklig lycka och frihet inte finns i friheten att synda, utan i den inre friheten från synden. Många som inte är redo att skilja sig från sina synder, tänker ut alla möjliga anledningar för att kunna kasta sig över dem som säger dem den sanning, som kan förvandla deras liv.
Diskussionen i bloggosfären har ju inte för någon av sidorna varit av det mest kultiverade slaget: det har kastats ut hot, förekommit gräl och uppmaningar till våld. Jag hoppas att denna diskussion ibland oss kan bli mer civiliserad, att de ortodoxa kristna visar mod och kraft att svara på utfall och elakheter på ett sådant vis, att de som gör allt detta verkligen förstår att de har fel, så att de förändras och inte blir ännu värre. Det finns alltid en sådan möjlighet. Att på något vis få en människa att blygas, när man jämför med de bättre exemplen från vår historia och kultur, och gräver fram rötterna till de egna, andliga problemen, vilka ofta har att göra med otukt, narkotika, alkohol, lögn, korruption och själsliga åkommor, - detta gör att man kommer till rätta med oegentligheter och osanning betydligt mer effektivt, än då man ger igen med samma medel.
Men som jag ser det så har diakonen Andrej, som ägnar mycket tid i internet-sammanhang, gått alldeles för långt på vägen att instämma med synden, som man numera försöker sig på för att ersätta verklig förlåtelse. Det finns ingen förlåtelse utan omvändelse. Herren själv talar om dem som har förbrutit sig mot oss:' Om han ångrar sig, så förlåt honom'. Dessa ord är helt entydiga - I de fall, då syndaren inte ångrar sig utan håller fast vid sin synd, så talar Herren om att på sådana personer väntar eviga kval. Det är helt entydiga, evangeliska ord. Alla försök att retuschera den bittra sanningen, att inte uppmärksamma den, utan istället tvista med den, gör en post-kristen teologi antikristlig.
Herren själv förlåter inte syndaren utan omvändelse. Om detta talas det många gånger i evangeliet. De som framhärdar i sin synd jämför Herren med orena djur, och han kallar dem förbannade, och fördömer dem till eviga straff tillsammans med djävulen och hans änglar. Så Guds förlåtelse har sina gränser, och de gränserna är mycket stränga. Dessutom talar Herren om att många går på den väg som leder till fördärvet - det är bara få som går den smala vägen till Himmelriket. Om diakonen Andrej gillar detta eller ej, så säger Herren att många går mot fördärvet - .."
- -
Visst kan man som troende hålla med V. Chaplin i vissa stycken. I princip. Men han anför inte några direkta angivna skrift-citat, utan citerar liksom ur minnet. Och det han skriver blir trots allt bristfälligt, om inte direkt missvisande, sett mot bakgrund av de kyrkliga reglerna utöver Skriften. Det var ju inte de uppenbara syndarna som Kristus var rasande på, utan de skriftlärde och farise'erna, som höll sig själva för att vara rättfärdiga.
Sättet att presentera Jesus som "Konung, barmhärtig Fader och förskräcklig Domare" i ett svep torde kunna prövas.
Profeten Jesaja kallar Honom visseligen för:" Underbar, Råd, Väldig Gud, Evig Fader och Fridsfurste" - Jes. 9:6.
- -
Många i Ryssland är upprörda över Kyrkans och målsägarnas ståndpunkt, vilkas ortodoxa advokater gör en horribel jämförelse mellan "Pussy Riot" och 11:e september-dåden i USA, och påstår att det är samma skumma, subversiva krafter som ligger bakom båda aktionerna: en "världsregering" som tydligen vill skapa oordning i världen, och som ytterst anförs av Satan.
"Är det medeltida häx-processer på gång", frågar man sig.
Vad har diakonen Andrej Kurajev sagt? jag vet inte om jag direkt hittar vad pastor primarius blivit mest störd av denna gång, men för några dagar sedan skrev Kurajev på sin blogg och anförde citat just ur en intervju med målsägarnas - några kyrkvaktmästare - advokater, där de bland annat gör 11:e september-jämförelsen. Diakonen framlägger på sin blogg en viss uppfattning om den ryska kyrkans historia:" Jag trodde att efter det att Kyrkan hade gått genom GULAG skulle ingen av dess medlemmar dra fram den gamla inkvisitoriska ramsan - ' jag tycker också synd om de åtalade, men det är bättre för dem att utstå straffet på jorden än i himlen' - på någon åklagar-tribun".
- -
Detta bloggades för att ta några teologiska aspekter av "Pussy Riot". Det som skedde som lett till häkte och domstol skedde trots allt i kyrkan. Men som saken utvecklas så lär den inte avgöras vare sig av eller i kyrkan, inte heller på det teologiska planet, utan på de mänskliga rättigheternas plan.
Om den överhuvudtaget avgörs innan Herren kommer - Uppb. 16:15 "Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam."
SR, Svt, SvD, Dagen
The New York Times
Vad sker för övrigt i Putin's Ryssland ? Bloggat
Andra bloggar om: Ryssland, Pussy Riot, Ortodoxi
Och till vilken kategori hör nu Tolokonnikova's grupp?
 |
| "Pussy Riot" fick sin häktningstid förlängd med ett halvår i fredags. Nedan t.v diakonen Andrej Kurajev. Ovan t.h. "pastor primarius" Vsevolod Chaplin. Domstolen fortsatte behandla processuella frågor idag måndag 23/7 . Det bestämdes bl.a. att själva målet ska börja behandlas den 30/7. Det ska direktsändas. |
Topphieraken (hädanefter "pastor primarius") Vsevolod Chaplin och diakonen Andrej Kurajev har känt sig nödgade att vid upprepade tillfällen ta till orda mot varandra i en inomkyrklig, teologisk diskussion som har gått ut i offentligheten redan på ett tidigt stadium.
Senaste inlägget av V. Chaplin - citerat här - ser ut på detta vis ( utdrag i svensk översättning) : " Kritik kan vara rättvis då en präst eller en lekman som förknippas med ortodoxien gör något osedligt. Men de saker som man nu försöker att skälla på oss för har inget att göra med osedlighet: att försköna kyrkor, att bygga värdiga bostäder åt biskopar, gudstjänsternas högtidlighet, prästskrudar. Allt detta utgör en begränsad del av den ortodoxa traditionen, som uppenbarar Kristus för världen såsom en Konung, en barmhärtig Fader och en förskräcklig Domare, en som , som vi förstår av Uppenbarelseboken, är kapabel både till vrede och raseri.
I själva verket så kan majoriteten av dem som nu träder upp emot Kyrkan helt enkelt inte finna sig i talet om att Gud dömer synden, och att man måste ta avstånd från den, att man måste ångra den, att man inte borde utföra den, att verklig lycka och frihet inte finns i friheten att synda, utan i den inre friheten från synden. Många som inte är redo att skilja sig från sina synder, tänker ut alla möjliga anledningar för att kunna kasta sig över dem som säger dem den sanning, som kan förvandla deras liv.
Diskussionen i bloggosfären har ju inte för någon av sidorna varit av det mest kultiverade slaget: det har kastats ut hot, förekommit gräl och uppmaningar till våld. Jag hoppas att denna diskussion ibland oss kan bli mer civiliserad, att de ortodoxa kristna visar mod och kraft att svara på utfall och elakheter på ett sådant vis, att de som gör allt detta verkligen förstår att de har fel, så att de förändras och inte blir ännu värre. Det finns alltid en sådan möjlighet. Att på något vis få en människa att blygas, när man jämför med de bättre exemplen från vår historia och kultur, och gräver fram rötterna till de egna, andliga problemen, vilka ofta har att göra med otukt, narkotika, alkohol, lögn, korruption och själsliga åkommor, - detta gör att man kommer till rätta med oegentligheter och osanning betydligt mer effektivt, än då man ger igen med samma medel.
Men som jag ser det så har diakonen Andrej, som ägnar mycket tid i internet-sammanhang, gått alldeles för långt på vägen att instämma med synden, som man numera försöker sig på för att ersätta verklig förlåtelse. Det finns ingen förlåtelse utan omvändelse. Herren själv talar om dem som har förbrutit sig mot oss:' Om han ångrar sig, så förlåt honom'. Dessa ord är helt entydiga - I de fall, då syndaren inte ångrar sig utan håller fast vid sin synd, så talar Herren om att på sådana personer väntar eviga kval. Det är helt entydiga, evangeliska ord. Alla försök att retuschera den bittra sanningen, att inte uppmärksamma den, utan istället tvista med den, gör en post-kristen teologi antikristlig.
Herren själv förlåter inte syndaren utan omvändelse. Om detta talas det många gånger i evangeliet. De som framhärdar i sin synd jämför Herren med orena djur, och han kallar dem förbannade, och fördömer dem till eviga straff tillsammans med djävulen och hans änglar. Så Guds förlåtelse har sina gränser, och de gränserna är mycket stränga. Dessutom talar Herren om att många går på den väg som leder till fördärvet - det är bara få som går den smala vägen till Himmelriket. Om diakonen Andrej gillar detta eller ej, så säger Herren att många går mot fördärvet - .."
- -
Visst kan man som troende hålla med V. Chaplin i vissa stycken. I princip. Men han anför inte några direkta angivna skrift-citat, utan citerar liksom ur minnet. Och det han skriver blir trots allt bristfälligt, om inte direkt missvisande, sett mot bakgrund av de kyrkliga reglerna utöver Skriften. Det var ju inte de uppenbara syndarna som Kristus var rasande på, utan de skriftlärde och farise'erna, som höll sig själva för att vara rättfärdiga.
Sättet att presentera Jesus som "Konung, barmhärtig Fader och förskräcklig Domare" i ett svep torde kunna prövas.
Profeten Jesaja kallar Honom visseligen för:" Underbar, Råd, Väldig Gud, Evig Fader och Fridsfurste" - Jes. 9:6.
- -
Många i Ryssland är upprörda över Kyrkans och målsägarnas ståndpunkt, vilkas ortodoxa advokater gör en horribel jämförelse mellan "Pussy Riot" och 11:e september-dåden i USA, och påstår att det är samma skumma, subversiva krafter som ligger bakom båda aktionerna: en "världsregering" som tydligen vill skapa oordning i världen, och som ytterst anförs av Satan.
"Är det medeltida häx-processer på gång", frågar man sig.
Vad har diakonen Andrej Kurajev sagt? jag vet inte om jag direkt hittar vad pastor primarius blivit mest störd av denna gång, men för några dagar sedan skrev Kurajev på sin blogg och anförde citat just ur en intervju med målsägarnas - några kyrkvaktmästare - advokater, där de bland annat gör 11:e september-jämförelsen. Diakonen framlägger på sin blogg en viss uppfattning om den ryska kyrkans historia:" Jag trodde att efter det att Kyrkan hade gått genom GULAG skulle ingen av dess medlemmar dra fram den gamla inkvisitoriska ramsan - ' jag tycker också synd om de åtalade, men det är bättre för dem att utstå straffet på jorden än i himlen' - på någon åklagar-tribun".
- -
Detta bloggades för att ta några teologiska aspekter av "Pussy Riot". Det som skedde som lett till häkte och domstol skedde trots allt i kyrkan. Men som saken utvecklas så lär den inte avgöras vare sig av eller i kyrkan, inte heller på det teologiska planet, utan på de mänskliga rättigheternas plan.
Om den överhuvudtaget avgörs innan Herren kommer - Uppb. 16:15 "Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam."
SR, Svt, SvD, Dagen
The New York Times
Vad sker för övrigt i Putin's Ryssland ? Bloggat
Andra bloggar om: Ryssland, Pussy Riot, Ortodoxi
Kommentarer
Skicka en kommentar