Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Fransk historiker om orsaken till "Vatileaks" : - Påven har agerat för långsamt.
Från en artikel, ursprungligen publicerad i “Le Figaro” :
Historikern Philippe Levillain analyserar orsakerna till skandalen med läckan av hemliga dokument från Vatikanen.
Det oväder som uppstod i Vatikanen den 19:e maj i år , efter att Gianluigi Nuzzi's bok “Ers helighet: Benedikt XVI:s hemliga dokument” utgivits, ställer oss inför två frågor: om tidpunkten för detta hårda slag, och om perioden – sju år – som det krävdes för att påbörja den process, som har slagit sönder heliga stolens image, avslöjat svaghet, motsägelser och t.o.m. missbruk av tjänsteställning, som är typiskt för alla regeringar, men som får en vanhelgande effekt, när det handlar om Vatikanen.
Valet av tillfälle är begripligt: meningen är den, att samhället ska bli påmint om påvens ålder, han som den 16 april 2012 fyllde 85 år. Han är den äldste påven i historien efter Leo XIII, som dog vid 93 års ålder... Och detta ska visa på långsamheten i att genomföra de initiativ (pedofilärendena, finanserna och “lefebristernas” avsöndring..) vilka kyrkan borde ha tagit efter Johannes Paulus II:s död, men som man har gripit sig an bara helt nyligen. Till detta måste man lägga det märkliga sammanfallandet av datum för bokens utgivande, som gav kraft åt de rykten som cirkulerar sedan början av januari, och den pingst som nyligen firades. Dessa rykten drog ner den prakt som hör samman med firandet av den Helige Andes sändande, och styrde den allmänna uppmärksamheten mot det aktuella avslöjandet, genom de frapperande väl styrkta dokument, som handlar om de störande situationerna och konfikterna i Vatikanen under de senaste sju åren.
Vi har också med förvåning lagt märke till att anklagelser mot heliga stolen med anledning av dess tillmötesgående gentemot pedofiler ibland prästerskapet utslungades under påskveckan (17 – 23 april 2010) och att påvens tystnad i sina predikningar under påskmässans gång drog över sig viss klander. Vad det gäller den omnämnda perioden så förklaras den ganska enkelt: de känsliga problem, som Benedikt XVI tog i arv den dag han utsågs, den 19 april 2005, hör samman med synen på arvet från Johannes Paulus II vad det gäller kyrkans ledning, och de talar inte till hans fromma. Men Benedikt XVI tog också den ovation i arv, som focolare-rörelsen åstadkom på S:t Peters-platsen den 8:e april 2005, efter den polske påvens begravning, när de krävde en omedelbar helgonförklaring, vilket den nuvarande påven lovade att genomföra så snart som möjligt.
Kardinal Ratzinger känner bättre än alla till de svagheter, som karaktariserade de sista fem årens ( rörelse-svårigheter och sjukdomar ) verksamhet för den påve som dog på toppen av sin ära och ryktbarhet, och den popularitet som tog övermäktiga ansträngningar i anspråk hos kyrkans centrala ledning, för att förvandla dess territorium till en otillgänglig tillflyktsort. Därför påbörjade Benedikt XVI först år 2009 de moraliska reformer av kurian och dess roll att bygga ut den universella kyrkans gestalt, efter att den 21 januari 2009 ha fattat beslutet att utesluta Lefèvre's anhängare ur kyrkan, och genom att sätta Ettore Gotti Tedeschi som finansiell expert på chefsposten för Institutet för religiösa angelägenheter (IOR, Institutio per le Opere Religioni - Vatikanbanken) och genom att ha uppdra åt biskop Velasio De Paolis att ha kontroll över “Kristi legionärers” orden 2010.
De beslut som togs av Benedikt XVI, uppväckte oundvikligen en söndring mellan dem i Vatikanen som inte ville att pedofil-präster ,i överensstämmelse med instruktionerna från maj 2010, skulle bestraffas inom ramarna för såväl civila som kyrkliga domstolar – och biskopar vilkas avgång man krävde – och de som ville detta. Detsamma gällde utse'endet av en representant för IOR, som skulle ansvara för att heliga stolen inte förekom i “vita listan” vilket experter från Europarådets kommitet för kamp mot pengatvätt (Moneyval) krävde, till juli månad. Härav också den irritation som hör samman med att överläggningarna mellan Vatikanen och S:t Pius X:s brödraskap hamnade i en återvändsgränd.
Gianluigi Nuzzi rättfärdigar sin journalistiska verksamhet genom att undersöka och gå igenom diplomatiska handlingar och dokument för att göra något nyttigt av sin önskan att försvara påven mot hans förskräcklige stats-sekreterare, kardinal Bertone (han är 78 år, men borde enligt reglerna ha lämnat sin post vid 75 års ålder) - en gammal vän till Benedikt XVI, som kallade honom till tros-kongregationen och som han sedan utvalde för att han skulle ersätta kardinal Sodano året innan den senares förmodade avgång, trots att Bertone inte är diplomat och inte hade avslutat sina studier vid Salesian-universitetet (Don Bosko's orden). Kardinal Bertone, som kallar sig själv för påvens öron och röst, ordnar med musik för Benedikt XVI. Hellre Maler än Mozart. Men man kan inte tro på dessa uppgifter. Ovädret drabbade samtidigt både stats-sekreteraren och påven.
Men frågan om boken var beställd av olika agenter i ett nät, vars syfte var att bli av med kardinal Bertone och åstadkomma Benedikt XVI:s avgång eller försvinnande, kan besvaras så: - nog föreligger ett bestämt sammanträffande! Journalisten själv säger om detta: han hörde några bekännelser – vilka förvånade bara på det viset, att han inte kände till benägenheten hos de 2400 personer som arbetar i kurian att utgjuta sin själ för andra – och han fick hjälp med sitt forskande. Offentliggörandet av de dokument,vilka en gång oundvikligen hade hamnat i arkiven, har demonstrerat för påven , att han befinner sig i isolering och att man har ögonen på honom.
Det var inte en slump att vissa hemliga dokument, otvivelaktigt, hade tagits av hans trogne betjänt Paolo Gabriele; det var inte en slump att det genomfördes en rannsakning i hans personlige sekreterare, Monseigneur Genswin's, kabinett, att vissa diplomatiska initiativ avslöjades för att omintetgöra allt förtroende för den beryktade hemliga, påvliga diplomatien. Och det är märkligt att vi har kommit dithän, att det anställs förhör med kardinalerna i den heliga romerska kyrkan, som har kommit att befinna sig mellan två stolar i processen mot påven och hans stats-sekreterare, den som genomförs med hjälp av sådana metoder som snarare är typiska för världsligt spionage.
- -
Vad ska man tro om detta? Det är en framställning som iallafall inte helt bagatelliserar utgivandet av Nuzzi's bok, vilket jag tycker mig ha märkt tendenser till på andra håll.
När ges den boken någonsin ut på något annat språk än italienska?
------------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 2013 08 18: Skandalerna rullar på
---------------------------------------------------------------------------------------------
Dagen, SvD
Bloggar: 1, 2
Andra bloggar om: påven, vatileaks, gianluigi nuzzi
Från en artikel, ursprungligen publicerad i “Le Figaro” :
Historikern Philippe Levillain analyserar orsakerna till skandalen med läckan av hemliga dokument från Vatikanen.
Det oväder som uppstod i Vatikanen den 19:e maj i år , efter att Gianluigi Nuzzi's bok “Ers helighet: Benedikt XVI:s hemliga dokument” utgivits, ställer oss inför två frågor: om tidpunkten för detta hårda slag, och om perioden – sju år – som det krävdes för att påbörja den process, som har slagit sönder heliga stolens image, avslöjat svaghet, motsägelser och t.o.m. missbruk av tjänsteställning, som är typiskt för alla regeringar, men som får en vanhelgande effekt, när det handlar om Vatikanen.
 |
| Gianluigi Nuzzi - författaren till boken som har skakat om i Vatikanen |
Vi har också med förvåning lagt märke till att anklagelser mot heliga stolen med anledning av dess tillmötesgående gentemot pedofiler ibland prästerskapet utslungades under påskveckan (17 – 23 april 2010) och att påvens tystnad i sina predikningar under påskmässans gång drog över sig viss klander. Vad det gäller den omnämnda perioden så förklaras den ganska enkelt: de känsliga problem, som Benedikt XVI tog i arv den dag han utsågs, den 19 april 2005, hör samman med synen på arvet från Johannes Paulus II vad det gäller kyrkans ledning, och de talar inte till hans fromma. Men Benedikt XVI tog också den ovation i arv, som focolare-rörelsen åstadkom på S:t Peters-platsen den 8:e april 2005, efter den polske påvens begravning, när de krävde en omedelbar helgonförklaring, vilket den nuvarande påven lovade att genomföra så snart som möjligt.
Kardinal Ratzinger känner bättre än alla till de svagheter, som karaktariserade de sista fem årens ( rörelse-svårigheter och sjukdomar ) verksamhet för den påve som dog på toppen av sin ära och ryktbarhet, och den popularitet som tog övermäktiga ansträngningar i anspråk hos kyrkans centrala ledning, för att förvandla dess territorium till en otillgänglig tillflyktsort. Därför påbörjade Benedikt XVI först år 2009 de moraliska reformer av kurian och dess roll att bygga ut den universella kyrkans gestalt, efter att den 21 januari 2009 ha fattat beslutet att utesluta Lefèvre's anhängare ur kyrkan, och genom att sätta Ettore Gotti Tedeschi som finansiell expert på chefsposten för Institutet för religiösa angelägenheter (IOR, Institutio per le Opere Religioni - Vatikanbanken) och genom att ha uppdra åt biskop Velasio De Paolis att ha kontroll över “Kristi legionärers” orden 2010.
De beslut som togs av Benedikt XVI, uppväckte oundvikligen en söndring mellan dem i Vatikanen som inte ville att pedofil-präster ,i överensstämmelse med instruktionerna från maj 2010, skulle bestraffas inom ramarna för såväl civila som kyrkliga domstolar – och biskopar vilkas avgång man krävde – och de som ville detta. Detsamma gällde utse'endet av en representant för IOR, som skulle ansvara för att heliga stolen inte förekom i “vita listan” vilket experter från Europarådets kommitet för kamp mot pengatvätt (Moneyval) krävde, till juli månad. Härav också den irritation som hör samman med att överläggningarna mellan Vatikanen och S:t Pius X:s brödraskap hamnade i en återvändsgränd.
Gianluigi Nuzzi rättfärdigar sin journalistiska verksamhet genom att undersöka och gå igenom diplomatiska handlingar och dokument för att göra något nyttigt av sin önskan att försvara påven mot hans förskräcklige stats-sekreterare, kardinal Bertone (han är 78 år, men borde enligt reglerna ha lämnat sin post vid 75 års ålder) - en gammal vän till Benedikt XVI, som kallade honom till tros-kongregationen och som han sedan utvalde för att han skulle ersätta kardinal Sodano året innan den senares förmodade avgång, trots att Bertone inte är diplomat och inte hade avslutat sina studier vid Salesian-universitetet (Don Bosko's orden). Kardinal Bertone, som kallar sig själv för påvens öron och röst, ordnar med musik för Benedikt XVI. Hellre Maler än Mozart. Men man kan inte tro på dessa uppgifter. Ovädret drabbade samtidigt både stats-sekreteraren och påven.
Men frågan om boken var beställd av olika agenter i ett nät, vars syfte var att bli av med kardinal Bertone och åstadkomma Benedikt XVI:s avgång eller försvinnande, kan besvaras så: - nog föreligger ett bestämt sammanträffande! Journalisten själv säger om detta: han hörde några bekännelser – vilka förvånade bara på det viset, att han inte kände till benägenheten hos de 2400 personer som arbetar i kurian att utgjuta sin själ för andra – och han fick hjälp med sitt forskande. Offentliggörandet av de dokument,vilka en gång oundvikligen hade hamnat i arkiven, har demonstrerat för påven , att han befinner sig i isolering och att man har ögonen på honom.
Det var inte en slump att vissa hemliga dokument, otvivelaktigt, hade tagits av hans trogne betjänt Paolo Gabriele; det var inte en slump att det genomfördes en rannsakning i hans personlige sekreterare, Monseigneur Genswin's, kabinett, att vissa diplomatiska initiativ avslöjades för att omintetgöra allt förtroende för den beryktade hemliga, påvliga diplomatien. Och det är märkligt att vi har kommit dithän, att det anställs förhör med kardinalerna i den heliga romerska kyrkan, som har kommit att befinna sig mellan två stolar i processen mot påven och hans stats-sekreterare, den som genomförs med hjälp av sådana metoder som snarare är typiska för världsligt spionage.
- -
Vad ska man tro om detta? Det är en framställning som iallafall inte helt bagatelliserar utgivandet av Nuzzi's bok, vilket jag tycker mig ha märkt tendenser till på andra håll.
När ges den boken någonsin ut på något annat språk än italienska?
------------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 2013 08 18: Skandalerna rullar på
---------------------------------------------------------------------------------------------
Dagen, SvD
Bloggar: 1, 2
Andra bloggar om: påven, vatileaks, gianluigi nuzzi
Kommentarer
Skicka en kommentar