Rörande oense

   Swärd var värd - i sin baptistkyrka från 1800-talet - när det teologiska samtalet mellan  domprosten i Stockholm,  Åke Bonnier,  och Livets Ords-pastorn Ulf Ekman, under Swärds moderation, fördes i går kväll. - - 

Elimkyrkan torsdag 10/11

- -  Först fick samtals-parterna berätta litet om sig själva, sin bakgrund och uppväxt och varför de hade hamnat just där de hade. Och även om sitt privatliv. Sedan kom samtalet in på stora områden -  om utveckling och tillstånd i Svenska kyrkan efter de senaste årens riksdags- och kyrkomötesbeslut om könsneutrala äktenskap, om Svenska kyrkans “internationella isolering” – om det kristna budskapet, vad det egentligen är – försoningen enligt Skriften och i kyrko – och väckelsehistorien, uppfattad på olika vis– om evigt liv och eviga straff – om “Abrahams välsignelse”, d.v.s. om att vara materiellt välbeställd som kristen – eller  ej.

   Vad sade då prästen och f.d. prästen angående dessa ämnen? 

   Det går att både se och höra i efterhand – här. ( börjar c:a en halvtimme in på klippet)

    Där det särskilt hettade till var inte minst ifråga om könsneutrala äktenskap. Att Ekman var ganska förberedd att argumentera mot detta märktes. (Kan detta vara en annan orsak till hans orientering mot katolicism och världskyrka?) “Jag känner igen argumentet”, sade Bonnier efter att ha lyssnat till Ulf en stund, “det liknar vad som sades vid införandet av kvinnliga präster”.

  Litet om den saken:

   Ekman anförde fem saker mot könsneutrala äktenskap: 1) Att kyrkan i alla tider aldrig har förkunnat detta.  2) Det finns inte någon kyrka i hela världen som har förkunnat detta.  3) Skriften är emot detta. 4) Den allmänneliga kyrkans tradition är emot detta.   5) Bekännelseskrifterna är emot detta

Nu borde väl domprosten hålla tyst, men det gjorde han inte. Han tog i sin tur fram fem ting som han menade vara beståndsdelar i Svenska kyrkans bekännelse:  1) Bibel  2)Psalmbok 3)Svenska Kyrkans bekännelseskrifter som sådana 4) Kyrkohandbok  5) Dokumentet Dop-Nattvard-Ämbete

  Därvid blev alltså kyrkohandboken tungan på vågen, enligt Bonnier. “Räknar du den som bekännelseskrift?”, undrade Ulf. “Ja, det gör jag”, sade Bonnier”, “det kan man läsa om i kyrkoordningen. Det som står i kyrkohandboken är ett uttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Det betyder i sin tur att det som står i kyrkohandboken måste en präst kunna utföra – om – nota bene – om Svenska kyrkan skulle besluta att det skulle komma in en ordning i kyrkohandboken – den finns inte idag – vi viger samkönade men det finns inte en ordning i kyrkohandboken. Det finns en ordning som vi får använda, men det finns inte en ordning i kyrkohandboken. Om det skulle komma in en ordning för antingen könsneutrala vigslar eller en ordning för samkönade äktenskap, så menar jag att om man ska prästvigas i Svenska kyrkan – efter en lång tids prövning – då måste det innebära att man efter prövningen ska kunna utföra det som står i kyrkohandboken, annars blir det knöligt”.

- Ja, det håller jag med om . Sade Ekman. Och fortsatte: ” Men jag tycker att det är en tråkig, felaktig och obiblisk utveckling, att det skulle hamna i kyrkohandboken”. Vidare menade Ulf att Svenska Kyrkan i de här frågorna hade en väldigt udda syn jämfört med 1) den katolska kyrkan 2) den ortodoxa kyrkan 3) alla de orientaliska kyrkorna och 4) de stora evangelikala samfunden – ingen ställer upp på den synen.

  Inte heller Ulf Ekman, som “såg litet annorlunda på saken” än Åke Bonnier. Och vice versa.

  Rörande oense?

  

  Bloggar: 1, 2, 3