Berezovskij vs. Abramovich

  “Det var en gång två  affärsmän som tillsammans arbetade på att skaffa sig tillgång till ‘Sibnefts’ aktier, som inte bara blev partners, utan även nära vänner, och var det så länge Berezovskij inte föll i onåd i Kreml. Berezovskij lämnade Ryssland och Abramovich stod inför ett val: att förbli lojal mot Berezovskij – eller att utnyttja hans svårigheter för egen vinning. Abramovich valde det andra alternativet och demonstrerade därigenom att ‘ rikedom och inflytande betydde mer för honom, än vänskap och trohet’, och ‘ i detta sammanhang har han kommit dithän att han i allt har börjat förneka att något som helst vänskapsförhållande har funnits mellan honom och Berezovskij’” 

     I flera långa rättegångar i London står ord mot ord på ett vis som får den icke helt opartiske “Novaja” – journalisten Vera Tjelijtjeva att emellanåt sucka ljudligt och samtidigt reflektera personligt:

   “ Jag tycker synd om domaren Elisabeth Gloster när jag ser henne, därför att förstå vem som i vilken grad ljuger, går inte.  Men hon måste komma fram till ett avgörande och därvid inte som en som låter sig påverkas från något håll  – här i den kungliga domstolen är det som på den kungliga teatern, det finns särskilda loger för sympatisörer till ena eller andra parten. Och de betraktare som fyller dem döljer inte sin uppfattning. De ser allt detta som ett överflödigt spektakel…De har redan hört tillräckligt om den ryska televisionens undergång, och om ’Kursk’-tragedien, och om den tjetjenska terrorismen…Jag nådde vuxen ålder just när denna etapp av vårt lands historia kom att tillhöra det förflutna. Det tycks som om den oåterkalleligen har passerat och en ny etapp har påbörjats. Jag var tio år då mina föräldrar röstade på Jeltsin bara för att kommunisterna inte skulle vinna. Jag var 14 då man kunde rädda, men inte räddade ‘Kursk’, och jag råkade t.o.m. se sådana TV-program som var i stånd att berätta för mig, att man faktiskt inte ville rädda u-båten..Jag var 16 när Nord-Ost inträffade , 17 när Chodorkovskij sattes i fängelse och Abramovich köpte "’Chelsea’, 18 när Beslan ägde rum. Men TV-program som kunde förklara för mig orsakerna till det,  hade då upphört…”

Expressen, Guardian

Andra bloggar om: ryska oligarker