Fortsätt till huvudinnehåll

Sista posten på "Sub Umbra arkiv" (mest för formens skull)

Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför

I jesuit-ordens källare i Warsawa

 



(t.v.  omslaget till Tomas Dixon´s bok.)



1981 - i början av året, innan ännu undantagstillstånd hade införts i Polen, var jag på ett tre veckor långt besök där, eftersom jag hade viss anledning att försöka komma i kontakt med den karismatiska rörelsen där , den s.k. "Oas" - rörelsen, som jag hade hört talas om. Efter några dagar i Gdansk fick jag hjälp att komma med på tåget till Warsawa , av några personer som ställde upp för mig.



Och i Warsawa fick jag genom en student på universitetet kontakt med någon som kände till var folk fanns som hade "Oas" - anknytning. Det innebar att jag kom in i några hem som gäst, och av några polska, katolska ungdomar och en präst guidades runt till åtminstone fem olika karismatiska bönegrupper, som bjöd på både intressanta och motsägelsefulla intryck. En av dem höll till i jesuitordens källare. Det var helt ofattbart att där sitta och deltaga i ett bönemöte med bibelläsning ur Kolosserbrevet och olika lovsånger som översattes för mig till engelska. Jag undrade litet hur det skulle uppfattas och behövde inte undra särskilt länge. Efter en stund kom en mycket irriterad ordenbroder in med ett bistert uttryck i ansiktet, och jag fick lyssna till en rejäl utskällning på polska och därpå följande meningsutbyte.

  Den , efter vad jag kan minnas, ganska stillsamma sammankomsten , hade ansetts vara för högljudd.

Vi kunde inte stanna där särskilt länge.
-

Jag fick under vistelsen i Polen sedan höra flera olika vittnesbörd om hur den rörelse som fattat Andedopet som en levande verklighet hade stött på olika grader av motstånd hos den kyrkliga hierarkien i landet. Det var en öppen fråga då, hur det skulle bli i framtiden. Detta var ett ganska flyktigt ögonblick för redan ganska länge sedan , men I jesuitordens källare kunde jag iallafall under loppet av kanske trettio sekunder bevittna och konstatera litet av vad Tomas Dixon i sin bok "Enhet under påven?" - /se bild ovan/ -under en något längre tid erfor i Österrike - nämligen hur t.o.m. de varmaste och till synes mest löftesrika uttryck för andlig väckelse och gemenskap i Kristus inom den katolska kyrkan förr eller senare stöter på en kyrklig styrning som verkar i avledande om inte helt motsatt riktning. Dixon skrev bland annat att " ..vi måste vara noggrannare i vår analys" . Något som vi inte gärna vill vara. -


Frågorna har debatterats livligt på Aletheia och Andys blogg. Och de genljuder i tidningen Dagen senast denna dag i debattinlägg av Ivar Lundgren och Ulf Ekman . Och på "Världen Idags " hemsida och i Ruben Agnarssons blogg .


Jag ser fram mot att få läsa Frankrikemissionären Stig Andreassons recension av boken "Enhet under påven?", som enligt uppgifter från redaktionen lär komma med i nästa nr av tidningen Midnattsropet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Mariupol - hela Ukrainas smärta"

  Jag har varit där tre gånger. I Mariupol. Men det var runt tjugo år sedan. Jag har ljusa minnen från de besöken... - (Nedan - utdrag från en artikel i Unian från igår - 15/3 . I artikeln talas inte om ryssar, utan om rasjister . Det låter som en blandning av det amerikanska sättet att säga "Ryssland" på - "Rasja" -  och "rasist" ..  ) I Ryssland, som är besatt av att vinna , vill man ofta påminna om den fasansfulla fascismen för åttio år sedan. Men nu utförs analoga brott genom de för närvarande största förbrytarna i världen - rasjisterna. De ödelägger Mariupol i Ukraina och jämnar det med marken, efter att förut ha övat sig i Groznij och Aleppo.   Mariupol gav inte upp 2014 och det ger inte upp nu. Från första dagen av den storskaliga invasionen har putinterroristerna inte upphört att försöka erövra staden, som utgör en av nyckelorterna för landvägskorridoren till Krim. Men det faktum att de lokala invånarna inte mötte “befriarna” med blommor och triko

Kiev och Paris

  Igår skrev publikationen Unian om ett möte mellan borgmästarna i Paris och Kiev, i själva Kiev. Kiev’s borgmästare Vitalij Klytjko mötte Paris’ borgmästare Anne Hidalgo, som besökte den ukrainska huvudstaden. Kiev undertecknade tillsammans med Frankrikes huvudstad en överenskommelse om vänskap och samarbete. Klytjko skrev om detta på sin Facebook-sida . "Frihet, jämlikhet.." Jag är glad att kunna hälsa delegationens deltagare och uttrycka min tacksamhet till Paris’ borgmästare Anne Hidalgo för hennes mod att genomföra ett besök i Ukrainas huvudstad under krigstid. Kiev är tacksam till Paris’ borgmästare för all den humanitära hjälp som visats, i själva Frankrike -  ukrainare har nödgats bli invandrare där - och vi är också tacksamma för hjälp till Ukraina och vår huvudstad”, sa Vitalij Klytjko under mötet. Kiev’s borgmästare påminde om att Paris’ stadshus den 22 Mars hade enhälligt röstat för att tillställa staden Kiev status som hedersmedborgare. Genom denna utmärkelse, s

Ortodoxa teologer förkastar "den ryska världens" teologi

 Hundratals ortodoxa teologer från många länder har undertecknat ett öppet brev, där de vänder sig mot vissa nationalistiskt-religiösa föreställningar som de menar vara drivkraften bakom Rysslands krig mot Ukraina. Här ett utdrag: “ Om hela världens fred, om Guds heliga församlingars välstånd, om allas förening, beder vi dig, Herre ” (ur den ortodoxa liturgin)   Den ryska invasionen av Ukraina den 24:eFebruari 2022 utgör ett historiskt hot mot den ortodoxa, kristna traditionen. Ännu mer hotfullt för ortodoxa troende är det att det högre prästerskapet inom den Ryskortodoxa kyrkan vägrar att erkänna detta för en invasion genom att göra vaga uttalanden om nödvändigheten av fred i ljuset av “händelserna” och “de militära aktionerna” i Ukraina. Samtidigt talar de om det ursprungligt broderliga förhållandet mellan ukrainare och ryssar, vilka utgör det “heliga Rus”, och anklagar det onda “Väst” för de militära aktionerna, och råder t.o.m. de religiösa samfunden att be på sådant vis att fientl