En het potatis

Lovade USA en gång att NATO inte skulle utvidgas ?

  Det är , om inte annat, en kvistig fråga, som är högt uppe på agendan i dessa dagar, då Putin-regimen bl.a. har ställt krav på USA och NATO att aldrig släppa in Ukraina i den västliga försvars-alliansen. Det kommer kanske att höra till samtalsämnena i dag (21/1), då USA:s statssekreterare Blinken ska möta den ryske utrikesministern i Geneve. 

Man kan faktiskt säga att den dåvarande amerikanske statssekreteraren, James Baker, högtidligt försäkrade Gorbatjov i februari 1990, att NATO inte skulle utvidgas österut, i samband med omvälvningarna i Europa på den tiden. Putin har gjort en stor sak av det, gjort det till ett "löfte" som USA "inte har hållit".  

James Baker och Michail Gorbatjov 1990

Detta var vad Putin sa under presskonferensen senaste 23 december:

“NATO bedrog Ryssland på ett fräckt vis , när de under 1990-talet lovade att inte utvidgas österut. 'Inte en tum österut', det var vad de sa till oss under 90-talet. Och vad ser vi ? De bluffade. De bedrog oss helt enkelt ...” (enligt Vedomosti)

  I New York Times kommenteras detta i en artikel den 9/1 med rubriken In Ukraine Conflict, Putin Relies on a Promise That Ultimately Wasn’t:

"Nästan 30 år efter att James Baker III lämnade posten som stats-sekreterare, har den pågående konfrontationen över Ukraina delvis blivit ett utdraget argument om vilka - om det överhuvudtaget förekom några - utfästelser som han gjorde i förhållande till Moskva under det avtynande kalla krigets dagar och om USA sedan har levt upp till dessa. 

   President Vladimir V. Putin och andra ryska myndigheter har försäkrat att hr. Baker uteslöt någon utvidgning av NATO österut när han tjänstgjorde som president George H.W. Bush’s toppdiplomat. Västs misslyckande vad det gäller att leva upp till den överenskommelsen , enligt argumentationen, är den verkliga orsaken till den kris som nu har drabbat Europa medan hr. Putin kräver att NATO avsvärjer sig något medlemskap för Ukraina, vilket alltså är det pris som som en avblåst invasion kostar.

 Men krönikan antyder att detta är en selektiv redogörelse för vad som verkligen skedde, en som använts för att rättfärdiga rysk aggression i åratal. Medan diskussioner verkligen ägde rum mellan hr. Baker och Sovjetledaren Michail S. Gorbatjev månaderna efter Berlinmurens fall om att begränsa NATO’s jurisdiktion ifall Öst - och Västtyskland återförenades, så fanns det inte någon sådan bestämmelse införd i det slutliga fördrag som undertecknades av amerikaner, européer och ryssar".

Vad blev sagt, enligt "krönikan" ? 

Anteckningar från samtalet mellan Baker och Gorbatjov finns utlagda på ryska webben. Av det materialet framgår att båda parterna var närmast häpna över de snabba förändringar som skedde i Europa, och båda var oroliga att de inte skulle hänga med i utvecklingen. Båda var också angelägna om att stabiliteten i Europa skulle bevaras, mitt i allt. De talade om sådana frågor som det kommunistiska partiets monopolställning i Sovjet ,om övergången från en planekonomi till en marknadsekonomi. Gorbatjov sa att han var beredd på stora förändringar, även om han ville gå försiktigt fram. I denna kontext behandlades också frågan om Tysklands återförening. Och tydligen tyckte statssekreterare Baker att han hade gjort djärva framstötar redan om de båda tidigare ovannämnda frågorna. När det gällde Tyskland gällde det att avvakta det tyska folkets eget beslut (det var än så länge teoretiskt en öppen fråga om Öst - eller Västtyskland skulle få överhanden vid en sammanslagning), och Baker slog nu av någon anledning  på bromsarna: ”Nej, nej - NATO skulle inte utvidgas”. 

Så här lät det, om utskriften från det samtalet korrekt återger vad som sades:

Baker:

“.. NATO är en mekanism som ombesörjer USA:s närvaro i Europa. Om NATO likvideras så kommer det inte att finnas någon sådan mekanism i Europa. Vi förstår att inte bara för Sovjetunionen, utan även för andra europeiska länder är det viktigt att ha en garanti för, att om Förenta Staterna förblir närvarande i Tyskland inom ramarna för NATO, så kommer NATO’s nuvarande, militära jurisdiktion inte att röra sig en tum i östlig riktning.   

Vi förmodar, att konsultationer och diskussioner inom ramen för mekanismen ‘två plus fyra’ (de båda tyska staterna plus de fyra segrarmakterna efter det 2:a Världskriget: USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen) borde utgöra garantier för att det enade Tyskland inte leder till att den militära organisationen NATO rör sig österut.

Det är så vi föreställer oss detta. Kanske finns det förutom det en bättre väg. Men hittills har vi inte fått tyskarnas medgivande till detta sätt att nalkas frågan. Jag har förklarat detta för Genscher, och han har sagt att han ska tänka igenom allt. Vad det gäller den franske utrikesministern Roland Dumas, så gillade han idén. Nu har jag berättat om hur vi ser på saken också för er. Jag upprepar: kanske kan något bättre göras, men än så länge har vi inte lyckats med det”.

Gorbatjov: “Jag vill säga att på det stora hela delar vi ett sådant tänkesätt...”

Vad ska man säga om detta ? Några sådana villkor fördes inte in i det slutliga "Två plus fyra"-fördraget

  

Proletären har sitt sätt att fatta frågan. Vet inte om jag håller med, men frågan blir iallafall belyst. Och av Polygraph - på engelska

Knepigt.

-