Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Den politiske observatören Kirill Rogov funderade häromdagen på Putins koncentration på Munchen-överenskommelsen 1938 den senaste tiden, och fick utrymme hos Radio Echo Moskva. Han gillar inte Putins reaktion, men hyser också viss tveksamhet inför EU-parlamentets resolution av den 19:e september detta år.
Versaille och Munchen – vad Putin ville säga
Redan i en veckas tid har president Putin bara talat om Munchen-överenskommelsen och uppdelandet av Tjeckoslovakien 1938 . Det är inte så lätt att finna en förklaring till det.
EU-parlamentets resolution har blivit den formella anledningen till denna diskussion, den resolution som antogs för tre månader sedan, den 19:e september. I det som Putin säger finns inga som helst nya ”avslöjanden ur arkiven”; med undantag av några formuleringar i krypterad ambassadörspost kan man finna nästan allt i Wikipedia och i ett par redan länge kända specialist-källor ( däribland rapporter om det polska sändebudets skamliga instämmande i Hitlers planer att omplacera judar)
I princip är Putins allmänna koncept inget som väcker gensägelse, utan detsamma uttrycktes, som han själv har visat, av Churchill: Munchen-överenskommelsen var en vanhedrande och meningslös diplomatisk handling av de europeiska makterna, som underminerade koalitionen mot Hitler och tillställde Hitler (till priset av ett delat Tjeckoslovakien) ytterligare resurser till att förbereda för det stora kriget. Polen ”vann”genom att få västra delen av tjeckiska Schlesien (c:a 800 km2) som trofé –. Och Stalin hade sålunda (efter koalitionens sammanbrott) anledning att ingå en icke-angreppspakt med Tyskland.
Tillsammans med denna strategiska, diskuterande och emotionella Putin-eskapad har funnits en inriktning på att historien med Munchen-överenskommelsen skulle underminera de anklagelser som framförts på grund av Sovjetunionens undertecknande av de hemliga tilläggs-protokollen till icke-angrepps-pakten (Molotov-Ribbentrop) . Här engagerar sig Putin just jämt i det som EU-parlamentets september-resolution anklagar Ryssland för, nämligen att förvränga historien.
De hemliga tilläggs-protokollen fanns, och som följd av dem kom Stalintidens sovjetiska aggression mot 6 (sex !!) östeuropeiska stater, tre av dem annekterades (de baltiska länderna) , och ytterligare tre - Finland, Polen och Rumänien – blev fråntagna viktiga territorier. Och det är inte alls detsamma som att ockupera 800 kvadratkilometer av Schlesien.
Jag är ingen specialist på området, men genom de allmänna föreställningar som jag hyser tycks också de uttänjda påståendena att Stalin tillsammans med Hitler påbörjade det Andra världskriget, orättvisa. Det andra världskriget var Hitler's projekt. Stalin drömde om något annat. Men under 1940 – 41 utgör Stalintidens Sovjet onekligen ett krigförande land i östra Europa, som agerar i förbund med Hitler. Och detta är ett fundamentalt faktum i den nyare tidens europeiska historia.
Men en huvudfråga återstår ändå, varför president Putin lägger ned så mycket kraft och så många känslor i denna polemik. Här tycker jag att det är viktigt att uppmärksamma den sympati som Putin uttrycker ( i talet inför OSS-staternas stats-chefer) vad gäller Versaille-fredens orättvisor och Tysklands strävanden att göra en ytterligare genomgång av dess förnedrande punkter.
En stark (viljemässigt) men förödmjukad statsmakt, som strävar efter att upprätta sina ”naturliga” historiska/nationella gränser (Tyskland och Sovjet) , utgör den stungne, lidande hjälten i Putins eskapad, men det fariseiska ”Väst”, som tillskrivit sig rätten att bestämma dessa gränser och att driva handel i eget intresse på grund av dem (Versaille och Munchen), är dess antihjälte.
Putin's huvudtanke består i förnekandet av Västs rätt , under skenet av ”internationell rätt” , att bestämma var gränserna går för den ”viljemässiga” staten, som har sin historiska och nationella erfarenhet. Detta är huvudpunkten i polemiken och kärnan i Putins politiska doktrin.
Frågan om denna doktrin är vänd mot det förflutna – mot rättfärdigandet av den redan genomförda annekteringen av Krim och östra Ukraina – eller mot framtiden, d.v.s. Rysslands ”naturliga” västgräns, det förblir en öppen fråga för Putin , och det är samtidigt den viktigaste och mest inrikata frågan. Och alla rationella experters och politikers ansträngningar är inriktade på att uppskatta sannolikheten av en annan variant av hans beslut.
"И все усилия рациональных экспертов и политиков будут направлены на оценку вероятности второго варианта его решения." - så såg den sista meningen ut på ryska.
Putins "emotionella" uppvisning finns dokumenterad på Youtube, och lyfts fram av bl. a. DN:s Michael Winiarski: "- En fähund, ett antisemitskt svin, det är det enda sättet att kalla honom ...".
De orden gällde alltså den polske ambassadören i Berlin 1938.
- - - - - - - - - -
Obs ! Uppdatering 2019 12 30, kl. 12:30 : Den polska regeringen har nu svarat på Putins påståenden, enligt bl.a. Aftonbladet. Hela svaret finns publicerat på ryska på Radio Echo Moskva's hemsida. Det är ord och inga visor. Jag kanske bloggar ytterligare något om detta. Svaret på engelska - här
Versaille och Munchen – vad Putin ville säga
Redan i en veckas tid har president Putin bara talat om Munchen-överenskommelsen och uppdelandet av Tjeckoslovakien 1938 . Det är inte så lätt att finna en förklaring till det.
EU-parlamentets resolution har blivit den formella anledningen till denna diskussion, den resolution som antogs för tre månader sedan, den 19:e september. I det som Putin säger finns inga som helst nya ”avslöjanden ur arkiven”; med undantag av några formuleringar i krypterad ambassadörspost kan man finna nästan allt i Wikipedia och i ett par redan länge kända specialist-källor ( däribland rapporter om det polska sändebudets skamliga instämmande i Hitlers planer att omplacera judar)
I princip är Putins allmänna koncept inget som väcker gensägelse, utan detsamma uttrycktes, som han själv har visat, av Churchill: Munchen-överenskommelsen var en vanhedrande och meningslös diplomatisk handling av de europeiska makterna, som underminerade koalitionen mot Hitler och tillställde Hitler (till priset av ett delat Tjeckoslovakien) ytterligare resurser till att förbereda för det stora kriget. Polen ”vann”genom att få västra delen av tjeckiska Schlesien (c:a 800 km2) som trofé –. Och Stalin hade sålunda (efter koalitionens sammanbrott) anledning att ingå en icke-angreppspakt med Tyskland.
Tillsammans med denna strategiska, diskuterande och emotionella Putin-eskapad har funnits en inriktning på att historien med Munchen-överenskommelsen skulle underminera de anklagelser som framförts på grund av Sovjetunionens undertecknande av de hemliga tilläggs-protokollen till icke-angrepps-pakten (Molotov-Ribbentrop) . Här engagerar sig Putin just jämt i det som EU-parlamentets september-resolution anklagar Ryssland för, nämligen att förvränga historien.
De hemliga tilläggs-protokollen fanns, och som följd av dem kom Stalintidens sovjetiska aggression mot 6 (sex !!) östeuropeiska stater, tre av dem annekterades (de baltiska länderna) , och ytterligare tre - Finland, Polen och Rumänien – blev fråntagna viktiga territorier. Och det är inte alls detsamma som att ockupera 800 kvadratkilometer av Schlesien.
Jag är ingen specialist på området, men genom de allmänna föreställningar som jag hyser tycks också de uttänjda påståendena att Stalin tillsammans med Hitler påbörjade det Andra världskriget, orättvisa. Det andra världskriget var Hitler's projekt. Stalin drömde om något annat. Men under 1940 – 41 utgör Stalintidens Sovjet onekligen ett krigförande land i östra Europa, som agerar i förbund med Hitler. Och detta är ett fundamentalt faktum i den nyare tidens europeiska historia.
Men en huvudfråga återstår ändå, varför president Putin lägger ned så mycket kraft och så många känslor i denna polemik. Här tycker jag att det är viktigt att uppmärksamma den sympati som Putin uttrycker ( i talet inför OSS-staternas stats-chefer) vad gäller Versaille-fredens orättvisor och Tysklands strävanden att göra en ytterligare genomgång av dess förnedrande punkter.
En stark (viljemässigt) men förödmjukad statsmakt, som strävar efter att upprätta sina ”naturliga” historiska/nationella gränser (Tyskland och Sovjet) , utgör den stungne, lidande hjälten i Putins eskapad, men det fariseiska ”Väst”, som tillskrivit sig rätten att bestämma dessa gränser och att driva handel i eget intresse på grund av dem (Versaille och Munchen), är dess antihjälte.
Putin's huvudtanke består i förnekandet av Västs rätt , under skenet av ”internationell rätt” , att bestämma var gränserna går för den ”viljemässiga” staten, som har sin historiska och nationella erfarenhet. Detta är huvudpunkten i polemiken och kärnan i Putins politiska doktrin.
Frågan om denna doktrin är vänd mot det förflutna – mot rättfärdigandet av den redan genomförda annekteringen av Krim och östra Ukraina – eller mot framtiden, d.v.s. Rysslands ”naturliga” västgräns, det förblir en öppen fråga för Putin , och det är samtidigt den viktigaste och mest inrikata frågan. Och alla rationella experters och politikers ansträngningar är inriktade på att uppskatta sannolikheten av en annan variant av hans beslut.
"И все усилия рациональных экспертов и политиков будут направлены на оценку вероятности второго варианта его решения." - så såg den sista meningen ut på ryska.
Putins "emotionella" uppvisning finns dokumenterad på Youtube, och lyfts fram av bl. a. DN:s Michael Winiarski: "- En fähund, ett antisemitskt svin, det är det enda sättet att kalla honom ...".
De orden gällde alltså den polske ambassadören i Berlin 1938.
- - - - - - - - - -
Obs ! Uppdatering 2019 12 30, kl. 12:30 : Den polska regeringen har nu svarat på Putins påståenden, enligt bl.a. Aftonbladet. Hela svaret finns publicerat på ryska på Radio Echo Moskva's hemsida. Det är ord och inga visor. Jag kanske bloggar ytterligare något om detta. Svaret på engelska - här
Kommentarer
Skicka en kommentar