Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Oliver Stones fyra timmar långa intervju med Putin som sändes/lades ut *) för ett par, tre veckor sedan, behandlas på olika håll på webben. Kritik har hörts från Pussy Riot, m.fl. Michail Chodorkovskij's bulletin "Otkrytaja Rossija" ( = "Öppet Ryssland" ) har med en reaktion den 25/6.
Tar med litet av den sistnämnda artikeln här, så långt som till en intressant iakttagelse:
Rubrik: En cyniker i Kreml
"Otkrytaja Rossija" om varför det nog inte är värt att Putin känner någon stolthet över Oliver Stone's film om honom själv.
Just det faktum att Vladimir Putin har hamnat bland "Stone-hjältarna" - en bestämd milstolpe i hans biografi - kan dock knappast glädja Putin själv, menar "Otkrytaja Rossija"-skribenten Stanislav Kuvaldin.
I sina dokumentära intervju-filmer har Oliver Stone låtit tekniska detaljer från inspelningarna finnas kvar i filmerna. Så var det i filmen "Kommendanten", som var ägnad åt Fidel Castro, och enligt samma princip gjordes filmen om Yasir Arafat - "Persona non grata". Filmen "Inervjuer med Putin" är heller inget undantag.
Medan han samtalar med den ryske presidenten, antingen i datjan i Novo-Ogarevo, eller i Kreml-palatsens grant målade salar, eller i Sochi-residenset så filmar Stone inte bara Putin, utan han inrymmer i scenerna också olika arbets-moment - en mikrofon på en lång käpp, kamera-rörelser, medhjälpare som försöker att inte hamna i kamerans blickfång, och andra episoder från själva inspelnings-processen.
Kanske ville regissören på det viset ge "bilden" ökad trovärdighet. Men när det gäller den ryske presidenten blir effekten, som det tycks, en helt annan: Kremls praktfulla salar och datjan's gästrum ger ett intryck av att vara kartong-dekorationer, som har förts samman särskilt av den anledningen, att de ska placera huvudrolls-innehavaren ibland dem.
Kantänka finns i detta en viss, konstnärlig sanning.
Just det faktum att Vladimir Putin har hamnat bland "Stone-hjältarna" - en bestämd milstolpe i hans biografi - kan dock knappast glädja Putin själv.
Stone har , inte bara under detta årtionde, strävat efter att ägna sina dokumentär-filmer åt sådana figurer, som inte har haft det bästa rykte bland dem som representerar amerikansk, politisk mainstream. Sedan länge en understödjare av vänstern, anklagar Stone det amerikanska etablissemanget för att med alla medel söka upprätta sitt herravälde över världen, och i sina film-intervjuer söker han att visa, på vilket vis sådana avvisade figurer kan ha rätt.
Problemet består däremot just i att denna metod, låt vara omdiskuterad, som kan verka positiv för att belysa karismatiska personer som Fidel Castro, i Putins fall lämnar tittarna med en undran. Stone arbetade med sin film i nästan två år: intervjun med Putin spelades in mellan 2015 och 2017. Men på det hela taget lyckas inte Stone få ur den ryske presidenten någon enda sanning, som skulle kunna utgöra en värdefull upplysning för mänskligheten.
Det är svårt att säga hur pass nöjd Stone själv är med sitt arbete, och även hur pass mycket han under två år fick veta om den ryske presidenten. I sina intervjuer, som är ägnade åt filmen, understryker han vid ett flertal tillfällen, att Putin med sina uppfattningar blir uppfattad som en vanlig, konservativ politiker i USA
...
Framför allt kan det vara värt att lägga märke till, att Stone är en ganska specifik intervjuare. Han ställer sällan frågor. Ofta, under samtalet med Putin, lägger han bara fram sina egna uppfattningar, vilka han har utformat långt innan intervju-tillfället, och han erbjuder bara Putin att hålla med om det som han säger.
T.ex. i början av filmen, så berättar Stone rätt och slätt för Putin om detaljer i Putins biografi: om hans svåra barndom i Leningrad, om den viktiga roll som judo-träning har spelat i presidentens liv, och om inträdet i KGB:s högre läroverk. Under hela den scenen säger Putin knappt någonting , därför att allt som man behöver veta om honom, det säger regissören.
Vad som är intressant här, är bara Putins anmärkning, att han hamnade i KGB på grund av en tidigare utarbetad plan, eftersom det var så i Sovjetunionen, att man efter avslutad, högre utbildning var förpliktad att arbeta på den plats dit staten skickade en.
Detta väcker nog undran hos vem som helst som har det allra minsta kännedom om sen-sovjetiska realia och om principer för uttagande till KGB, och också hos den som förstår, att ett obligatoriskt insättande i tjänst i den hemliga polisen och underrättelsetjänsten, går emot det sunda förnuftet.
Rent psykologiskt är detta en mycket viktig detalj. Putin förnekar ju inte, att insättandet svarade mot hans önskningar, men han förser saken med exotiska inslag för den obekante, för att liksom distansera sig från KGB, och framställa saken så att hans öde avgjordes praktiskt taget utan honom själv.
Exakt på samma vis - över huvudet på Putin, men i Putins närvaro, berättar Oliver Stone om presidentens bedrifter, som har "återfört respekten för de äldre", höjt pensionen, lyft elektro-industrin (svårt att säga på vilket vis, men Oliver Stone menar just det) och stärkt den ryska statens makt. Putin behöver bara hoppa in på de behövliga platserna, eller invända så smått, när vänster-regissörens världsbild direkt står i motsättning till Putins egna uppfattningar om sina bedrifter...
.......
- -
Säkert värt att beakta.
På fredag ska Putin tydligen möta Trump i Hamburg.
*) Variety 28/6 : ".. 'The Putin Interviews' went out on Showtime in the U.S. earlier this month over four nights and was simulcast on Sky in Britain and Germany. National Geographic has now taken rights across Southeast Asia and the Middle East, as well as for Belgium and the Netherlands.
Channel One will show the interviews in Russia...", Warisboring
- - - - -
Uppdatering 2017 08 14: Nu visas intervjun i fyra delar över Svt,
kan ses på Svt-play
Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Putin, Oliver Stone
Tar med litet av den sistnämnda artikeln här, så långt som till en intressant iakttagelse:
Rubrik: En cyniker i Kreml
"Otkrytaja Rossija" om varför det nog inte är värt att Putin känner någon stolthet över Oliver Stone's film om honom själv.
Just det faktum att Vladimir Putin har hamnat bland "Stone-hjältarna" - en bestämd milstolpe i hans biografi - kan dock knappast glädja Putin själv, menar "Otkrytaja Rossija"-skribenten Stanislav Kuvaldin.
 |
| Putin och Oliver Stone |
I sina dokumentära intervju-filmer har Oliver Stone låtit tekniska detaljer från inspelningarna finnas kvar i filmerna. Så var det i filmen "Kommendanten", som var ägnad åt Fidel Castro, och enligt samma princip gjordes filmen om Yasir Arafat - "Persona non grata". Filmen "Inervjuer med Putin" är heller inget undantag.
Medan han samtalar med den ryske presidenten, antingen i datjan i Novo-Ogarevo, eller i Kreml-palatsens grant målade salar, eller i Sochi-residenset så filmar Stone inte bara Putin, utan han inrymmer i scenerna också olika arbets-moment - en mikrofon på en lång käpp, kamera-rörelser, medhjälpare som försöker att inte hamna i kamerans blickfång, och andra episoder från själva inspelnings-processen.
Kanske ville regissören på det viset ge "bilden" ökad trovärdighet. Men när det gäller den ryske presidenten blir effekten, som det tycks, en helt annan: Kremls praktfulla salar och datjan's gästrum ger ett intryck av att vara kartong-dekorationer, som har förts samman särskilt av den anledningen, att de ska placera huvudrolls-innehavaren ibland dem.
Kantänka finns i detta en viss, konstnärlig sanning.
Just det faktum att Vladimir Putin har hamnat bland "Stone-hjältarna" - en bestämd milstolpe i hans biografi - kan dock knappast glädja Putin själv.
Stone har , inte bara under detta årtionde, strävat efter att ägna sina dokumentär-filmer åt sådana figurer, som inte har haft det bästa rykte bland dem som representerar amerikansk, politisk mainstream. Sedan länge en understödjare av vänstern, anklagar Stone det amerikanska etablissemanget för att med alla medel söka upprätta sitt herravälde över världen, och i sina film-intervjuer söker han att visa, på vilket vis sådana avvisade figurer kan ha rätt.
Problemet består däremot just i att denna metod, låt vara omdiskuterad, som kan verka positiv för att belysa karismatiska personer som Fidel Castro, i Putins fall lämnar tittarna med en undran. Stone arbetade med sin film i nästan två år: intervjun med Putin spelades in mellan 2015 och 2017. Men på det hela taget lyckas inte Stone få ur den ryske presidenten någon enda sanning, som skulle kunna utgöra en värdefull upplysning för mänskligheten.
Det är svårt att säga hur pass nöjd Stone själv är med sitt arbete, och även hur pass mycket han under två år fick veta om den ryske presidenten. I sina intervjuer, som är ägnade åt filmen, understryker han vid ett flertal tillfällen, att Putin med sina uppfattningar blir uppfattad som en vanlig, konservativ politiker i USA
...
Framför allt kan det vara värt att lägga märke till, att Stone är en ganska specifik intervjuare. Han ställer sällan frågor. Ofta, under samtalet med Putin, lägger han bara fram sina egna uppfattningar, vilka han har utformat långt innan intervju-tillfället, och han erbjuder bara Putin att hålla med om det som han säger.
T.ex. i början av filmen, så berättar Stone rätt och slätt för Putin om detaljer i Putins biografi: om hans svåra barndom i Leningrad, om den viktiga roll som judo-träning har spelat i presidentens liv, och om inträdet i KGB:s högre läroverk. Under hela den scenen säger Putin knappt någonting , därför att allt som man behöver veta om honom, det säger regissören.
Vad som är intressant här, är bara Putins anmärkning, att han hamnade i KGB på grund av en tidigare utarbetad plan, eftersom det var så i Sovjetunionen, att man efter avslutad, högre utbildning var förpliktad att arbeta på den plats dit staten skickade en.
Detta väcker nog undran hos vem som helst som har det allra minsta kännedom om sen-sovjetiska realia och om principer för uttagande till KGB, och också hos den som förstår, att ett obligatoriskt insättande i tjänst i den hemliga polisen och underrättelsetjänsten, går emot det sunda förnuftet.
Rent psykologiskt är detta en mycket viktig detalj. Putin förnekar ju inte, att insättandet svarade mot hans önskningar, men han förser saken med exotiska inslag för den obekante, för att liksom distansera sig från KGB, och framställa saken så att hans öde avgjordes praktiskt taget utan honom själv.
Exakt på samma vis - över huvudet på Putin, men i Putins närvaro, berättar Oliver Stone om presidentens bedrifter, som har "återfört respekten för de äldre", höjt pensionen, lyft elektro-industrin (svårt att säga på vilket vis, men Oliver Stone menar just det) och stärkt den ryska statens makt. Putin behöver bara hoppa in på de behövliga platserna, eller invända så smått, när vänster-regissörens världsbild direkt står i motsättning till Putins egna uppfattningar om sina bedrifter...
.......
- -
Säkert värt att beakta.
På fredag ska Putin tydligen möta Trump i Hamburg.
*) Variety 28/6 : ".. 'The Putin Interviews' went out on Showtime in the U.S. earlier this month over four nights and was simulcast on Sky in Britain and Germany. National Geographic has now taken rights across Southeast Asia and the Middle East, as well as for Belgium and the Netherlands.
Channel One will show the interviews in Russia...", Warisboring
- - - - -
Uppdatering 2017 08 14: Nu visas intervjun i fyra delar över Svt,
kan ses på Svt-play
Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Putin, Oliver Stone
Kommentarer
Skicka en kommentar