Frågan om migration och mission kan onekligen engagera.
Hur "engagera"? Det finns minst ett talande exempel på det i Apostlagärningarna, bland annat i det 22:a kapitlet , där Paulus får tillfälle att tala till folket i Jerusalem:
»Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till mitt försvar.»
När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu mer stilla. Och han fortsatte:
»Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas lag i all dess stränghet. Och jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören. Jag förföljde 'den vägen' ända till döds, och både män och kvinnor lät jag binda och sätta i fängelse; det vittnesbördet kan översteprästen och de äldstes hela råd giva mig . Också fick jag av dem brev till bröderna i Damaskus; och jag begav mig dit, för att fängsla jämväl dem som voro där och föra dem till Jerusalem, så att de kunde bliva straffade.
Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade mig. Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'
Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.
Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig sagt, som är dig förelagt att göra.'
Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så att jag kom in i Damaskus. Där fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där. Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och såg upp på honom. Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans mun. Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.'
Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig, medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning och såg honom och hörde honom säga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.'
Men jag sade: 'Herre, de veta själva att det var jag som överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på dig. Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns kläder, som dödade honom.'
Då sade han till mig: Gå; jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna.'»
Ända till dess att han sade detta hade de hört på honom. Men nu hovo de upp sin röst och ropade: »Bort ifrån jorden med den människan! Det är icke tillbörligt att en sådan får leva.»
x
"Ända till dess att han hade sagt detta" ...? Det vill säga:
- Han kunde vittna om sin dramatiska omvändelse utan att det blev några reaktioner.
- Han kunde vittna, med tydliga anspelningar på de davidiska erfarenheterna, om att Jesus var Messias, och kalla honom för "Den Rättfärdige" utan att det blev några reaktioner.
- Han kunde vittna om undret, att han återfick sin syn, utan att det blev några reaktioner.
Men när han talade om sitt uppdrag, att bege sig "långt bort", då brast det.
Är det därför det "brister" också idag ? När vi får höra om det glada budskapet - "den stora glädjen" - Matt. 2:10.
Den stora välsignelsen.
Att den är på väg bort.
Långt bort.
In över hittills främmande gränser ..
Dagen, ViD
Bloggat: 1, 2
Läs även andra bloggares åsikter om migration, evangelium, flyktingar, Bibeln, litteratur
 | |
| "Jesus var också flykting" , skriven av Stefan Swärd och Micael Grenholm, utgiven på förlaget XP-media |
»Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till mitt försvar.»
När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu mer stilla. Och han fortsatte:
»Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas lag i all dess stränghet. Och jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören. Jag förföljde 'den vägen' ända till döds, och både män och kvinnor lät jag binda och sätta i fängelse; det vittnesbördet kan översteprästen och de äldstes hela råd giva mig . Också fick jag av dem brev till bröderna i Damaskus; och jag begav mig dit, för att fängsla jämväl dem som voro där och föra dem till Jerusalem, så att de kunde bliva straffade.
Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade mig. Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'
Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.
Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig sagt, som är dig förelagt att göra.'
Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så att jag kom in i Damaskus. Där fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där. Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och såg upp på honom. Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans mun. Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.'
Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig, medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning och såg honom och hörde honom säga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.'
Men jag sade: 'Herre, de veta själva att det var jag som överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på dig. Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns kläder, som dödade honom.'
Då sade han till mig: Gå; jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna.'»
Ända till dess att han sade detta hade de hört på honom. Men nu hovo de upp sin röst och ropade: »Bort ifrån jorden med den människan! Det är icke tillbörligt att en sådan får leva.»
x
"Ända till dess att han hade sagt detta" ...? Det vill säga:
- Han kunde vittna om sin dramatiska omvändelse utan att det blev några reaktioner.
- Han kunde vittna, med tydliga anspelningar på de davidiska erfarenheterna, om att Jesus var Messias, och kalla honom för "Den Rättfärdige" utan att det blev några reaktioner.
- Han kunde vittna om undret, att han återfick sin syn, utan att det blev några reaktioner.
Men när han talade om sitt uppdrag, att bege sig "långt bort", då brast det.
Är det därför det "brister" också idag ? När vi får höra om det glada budskapet - "den stora glädjen" - Matt. 2:10.
Den stora välsignelsen.
Att den är på väg bort.
Långt bort.
In över hittills främmande gränser ..
Dagen, ViD
Bloggat: 1, 2
Läs även andra bloggares åsikter om migration, evangelium, flyktingar, Bibeln, litteratur
Kommentarer
Skicka en kommentar