Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Är Patriarkerna Kirill och Filaret "lika goda kålsupare" ?
Den frågan har den ekumeniske Patriarken Bartolomeus eventuellt anledning att fundera på, och en hel del folk för vilka de båda ortodoxa patriarkerna Kirills och Filarets brev till ekumeniske patriarken har blivit kända , då de är offentliggjorda på ryska och ukrainska språken. Radio Echo Moskva har publicerat båda patriarkernas skrivelser, efter att ha fått den ukrainske patriarkens brev översatt till ryska. Dock är det tydligt att denna ryska nyhets-sajt har sina sympatier mer på den ukrainske patriarkens sida, än på den ryske.
(OBS! När patriark Kirill talar om den "Ukrainska Ortodoxa Kyrkan" eller ""den kanoniska Ortodoxa Kyrkan i Ukraina", så menar han alltså de ukrainska ortodoxa som står under Moskva-patriarkatet )
Patriarkers polemik - andra ronden.
Den 19 juni framfördes på dessa sidor polemiken om "ryska världen" och den ryska aggressionen mellan två patriarker - Moskvapatriarken Kirill och Kievpatriarken Filaret.
Efter två månader är det dags för andra ronden av patriarkernas polemik med de texter som publiceras här nedan och som, vilket läsaren kan se, på ett övertygande vis talar för sig själva. Inte desto mindre måste jag anmärka, att tankens klarhet, ordens avgränsade tydlighet, patriark Filarets orädda ärlighet , verkar inte bara vara berövad hans rörige motståndare, utan också de ukrainska myndigheter, som inte har visat modet att kalla aggression för aggression, ockupation för ockupation, lögn för lögn.
Den 14:e augusti 2014 vände sig Moskvas patriark Kirill med en skrivelse till patriarken av Konstantinopel, Bartolomeus.
Ers helighet, älskade medbroder och medtjänare för Herren !
Jag hälsar Er av hjärtat med en tillönskan om frid,ett nådigt styrkande av de kroppsliga krafterna och en ofelbar hjälp från Gud i Er Föreståndar-tjänst.
Det som har påverkat mig att vända mig till Er med detta brev är en känsla av djup smärta och yttersta oro för tillståndet hos vår Kyrkas pastorat i östra Ukraina, där redan under flera månaders tid ett inbördeskrig av brodermords-karaktär inte vill upphöra.
Ännu i fjol höstas, i början av den politiska krisen i Ukraina, trädde representanter för den Grekisk-katolska kyrkan och från splittrarnas (raskolnikernas) församlingar fram på Majdan i Kiev, och predikade öppet hat mot den Ortodoxa kyrkan, de uppmanade till att ta över ortodoxa kyrkobyggnader och till att utrota Ortodoxien från Ukrainas territorium. I och med att stridshandlingarna började så var det uniater och raskolniker, som med vapen i hand, under skenet av en anti-terroroperation började att utöva direkt aggression gentemot präster i den kanoniska Ukrainska Ortodoxa Kyrkan i östra delarna av landet.
Samtidigt så förblir den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan , till skillnad från de grekisk-katolska och schizmatikerna, främmande för allt slags politiskt engagemang. Hon fortsätter att ge andlig föda åt sin mångtaliga hjord, och innesluter i sig människor, som har hamnat på olika sidor i konflikten , strävar efter att de ska försonas och uppmanar ständigt till dialog.
De senaste veckorna har jag från biskopar på platserna fått ta emot meddelanden som vittnar om hur den kanoniska Ukrainska Ortodoxa kyrkans präster drabbas, hur de blir målmedvetet förföljda. Här är några exempel:
Den 17 Juli detta år bröt sig en grupp beväpnade personer ledda av en grekisk-katolsk militär-kaplan, in i Uppståndelse-kyrkan i staden Slovjansk, medan det pågick en Gudstjänst, och de började att hota kyrkans präst, Vitalij Vesjelij. Representanten för den Ukrainska Grekisk-katolska kyrkan sa, att det i Ukraina inte fanns plats för Moskva-patriarkatet, och åberopade den omständigheten att landets president inte tillät uniaterna att komma över Grott-klostret i Kiev.
Den 19 Juli underkastades vördnadsvärde Andrej Tjitjerind, prästen för Gorlovskaja-stiftet i Nikolajevskij-distriktet, förolämpande förhör i handbojor, och hotades därvid till livet.
Den 20 Juli i närheten av Slovjansk, tvingade personer som var beväpnade med automatvapen prästen Vadim Jablonskij, att gräva en grav åt sig, och en annan präst, Viktor Stratovich, sattes i handbojor och fördes med en säck över huvudet ut i skogen, där han ställdes på knä och förhördes i den ställningen.
Den 30 Juli var det en grupp beväpnade personer som ordnade med en illegal husrannsakan hemma hos prästen Igor Sergijenko, i Krasnomajskoje i Donetsk-trakten, som är föreståndare för den helige och salige fursten Alexander Nevskijs kyrka. Prästen kränktes, han anklagades för att ha deltagit i en underjordisk organisations verksamhet, de hotade honom med tortyr, de krävde att han skulle lämna Ukrainas territorium och överlämna handlingar som angick kyrkobyggnadens avskiljande, vilka gav rätt till den kyrkliga egendomen.
Samma dag så arresterades prästen Jevgenij Podgornyj av ukrainska soldater i Ambrosijeskij-distriktet i Donetsk-trakten , och han överöstes med censurerade ord, och efter att ha blivit kastad ned på marken, började de att misshandla honom med sparkar och gevärskolvar , de sköt ovanför hans huvud, och de tvingade honom att erkänna att han samarbetade med milismännen. De tvingade Donetsk-prästen att ta av sig det kors han bar om halsen, men då han vägrade göra det , slet de av det med våld, och med en säck över huvudet blev han placerad i ett hål i marken, de hotade att döda hans son, och hans hem blev utsatt för en stöldräd. Prästen frigavs bara tack vare att församlingsbor lade sig i saken.
Vi kan bara inte undgå att lägga märke till det faktum, att konflikten i Ukraina har en otvetydig religiös bakgrund. Uniater - och de raskolniker som har anslutit sig till dem, försöker att få ett övertag över den kanoniska Ortodoxien i Ukraina, alltmedan den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan fortsätter att med tålamod och manligt mod ge andlig föda åt sina lidande, trogna barn under dessa svåra villkor. Präster, som utför sin tjänst på de platser, som har blivit en arena för krigshandlingar, förblir i det stora flertalet med sin hjord, och delar med denna alla inbördeskrigets fasor. Deras familjer lider på grund av överfall,otillräckligt med vatten och livsmedel, de dör under granaterna medan de beskjuts av artillerield. Således, den 31 Juli då civila bostäder i Lugansk besköts, träffades prästen Vladimir Kresljanskij, och sårades så att han snart dog. Den omkomne prästen lämnade maka och fem barn efter sig.
Östra Ukraina, ett blomstrande land - befolkat av miljontals arbetsälskande, ortodoxa kristna - förvandlas nu till förbränd mark. Metropoliten Ilarions residens i Mariupol och Donetsk har förötts genom bombräder. Genom artilleriets granat-attacker har hela Gorlovskaja-stiftets ledning skadats. I ruiner ligger nu Iverskijs kvinnokloster i stiftet Donetsk, vilket brann under tiden för krigshandlingarna. Men den kanoniska Ukrainska Ortodoxa Kyrkan, martyrernas kyrka, har trots dessa ofattbart svåra villkor, förblivit tillsammans med sin hjord, och gjort allt som är möjligt, för att hjälpa människor , som upplever den allra värsta tiden i Ukrainas senare historia. I inbördeskrigets motståndskamps eld har hundratusentals människor förlorat blod och blivit flyktingar. Många av de som har undkommit krigets fasor, har funnit en tillflykt i kyrkor och kloster, särskilt i Успенской Святогорской лавре, som under denna tid är överfull av flyktingar. I Donetsk, Horlovka, Lugansk har civilbefolkningen , som hoppas finna räddning undan bomber och beskjutning , stannat i kyrkobyggnaderna över natten, där de får blod och fri kost. Hjälp för flyktingar och för civilbefolkningen ger också andra kloster, församlingar och stift inom den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan.
Moskva-patriarkatet i sin helhet utnyttjar alla möjligheter att ge humanitär hjälp åt civilbefolkningen i de regioner, där det pågår krigshandlingar. I den Ryska Ortodoxa Kyrkans helgedomar frambärs dagligen särskilda böner om fred och om att kunna övervinna de interna striderna i Ukraina. Kyrkan bekymrar sig om många tusen flyktingar från östra Ukraina, som har placerats ut i tältläger och som skickas därifrån vidare till särskilt beredda bostäder i olika delar av Ryssland. Alla får hjälp, utan att det görs skillnad på nationaliteter och trosbekännelser. Bland dem som söker en tillflykt i Ryssland befinner sig också mångtaliga tjänstgörande i den ukrainska armén, vilka icke vill skjuta på sitt eget folk.
I dessa för den Ryska Ortodoxa Kyrkan tunga dagar, och särskilt för dess barn i Ukraina, ber jag om Ers Helighets förböner,som är den främste för ärkebiskopar och pastorer , för de som är munkar och för alla Kyrkans i Konstantinopel trogna barn - förböner om fred på ukrainsk jord, om att blodsutgjutelsen upphör och förböner för våra lidande bröder i Herren, särskilt för biskopar och präster, som under de mest svåra villkor under den inbördes motsättningen fortsätter att med manligt mod fullgöra sin plikt, fullgöra församlings-tjänsten och hålla fast vid den Heliga Ortodoxien.
Jag ber Ers Helighet att använda alla möjligheter , för att höja Er röst till försvar för ortodoxa kristna i östra Ukraina, som under dessa omständigheter av allt värre våld från grek-katolikers och raskolnikers sida, lever i fruktan varje dag, för sig själva och för sina närstående, jag ber med en farhåga,att om förföljarna får makten, så kommer ortodoxa att nödgas avsäga sig sin tro, eller att underkastas den strängaste diskriminering.
Med broderlig kärlek i Herren
+ Kirill
Moskvas och hela Rysslands patriark
https://mospat.ru/ru/2014/08/14/news106782/
Den 24 Augusti 2014 vände sig Kiev-patriarken Filaret till Patriarken av Konstantinopel, Bartolomeus - länk
Brev från Kiev-patriarken Filaret till den Ekumeniske Patriarken Bartolomeus
(till) Ärkebiskopen för Konstantinopel - det nya Rom
Ekumeniske Patriarken
Ers Helighet !
Jag nödgas såväl av den allmänna situationen i Ukraina, som av den uppenbara lögn, som den ryske patriarken Kirill sprider om denna situation, att vända mig till Er med detta brev - så gör han även i det brev till Er, som har publicerats på Moskva-patriarkatets officiella webplats på internet.
Först av allt vill jag understryka, att i Ukraina pågår inget inbördeskrig, och ännu mindre ett religionskrig, som den ryska propagandan på det hela taget påstår, och Patriark Kirill i synnerhet.
Den folkliga resningen mot den tidigare presidenten Janukovytjs diktatur har mycket träffsäkert blivit kallad för Värdighetens Revolution, den började i November 2013, och uppväcktes genom denne tidigare makthavares korruption och lögn. Under fyra år av hans styre så snärjde han in hela staten i korruptionens nät, och han ökade på ett fantastiskt vis sin egen såväl som sina familjemedlemmars personliga rikedom . Dels genom att utöva ett tryck på det fria ordet, dels genom att kränka den privata äganderätten - vilken som helst lönsam affärsverksamhet kunde genom skrämseltaktik och våld tagas över till den tidigare presidentens nytta ! Rätts-systemet och ordningsmakten fick tjäna kriminella intressen, och de som opponerade sig mot makten blev tvungna att fly utomlands, eller så hamnade de i fängelse.
Droppen , som fick folkets tålamodsbägare att rinna över, blev president Janukovytjs vägran att underteckna avtalet om en Association mellan Ukraina och Europeiska Unionen. Genom påtryckningar från Rysslands president Putin vägrade de ukrainska myndigheterna, vilka innan dess under flera år hade lovat att underteckna denna överenskommelse, bara en vecka innan det utsedda datumet, att göra detta. Folket, och särskilt ungdomen,kände att de bestals på framtiden , och de gick ut i fredliga protester. Denna fredliga demonstration blev i strid mot lagen skingrad, och många av de som deltog blev misshandlade. Bara Michailovskij Zlatoverchskij -klostrets murar räddade de protesterande från att denna misshandel skulle fullföljas.
En sådant öppet hån från makthavarnas sida upprörde en stor skara människor, vilka hade samlats i centrum av Ukrainas huvudstad, och även i många andra städer, för att uttrycka en fredlig protest och kräva ett omedelbart undertecknande av Associations-avtalet med EU, och även för att kräva att de som var skyldiga till misshandeln av fredliga demonstranter,skulle bestraffas. Istället för dialog så ökade Janukovytj's regim hela tiden trycket på folket, på ett bedrägligt vis förändrades lagstiftningen så, att varje demonstration förklarades vara olaglig. Till slut, då vapen användes mot de fredliga deltagarna i dessa protester, nödgade folkresningen den tidigare presidenten Janukovytj att fly från landet.
De ukrainska kyrkorna och religiösa organisationerna har aktivt hjälpt till för att protesterna ska ha en fredlig karaktär, de har ständigt uppmanat myndigheter och demonstranter till dialog, och försökt att vara medlare i denna. Moskva-patriarkatets Kyrka, som vid den tiden innehade ordförande-posten i All-ukrainska Rådet för Kyrkor och religiösa organisationer, var också innesluten i denna process och fasthöll då vid en med oss gemensam uppfattning.
Det finns inga bevis för att deltagarna i de fredliga protesterna på Självständighetstorget Majdan trädde upp mot Moskva-patriarkatets Ortodoxa Kyrka, eller att någon av dem vilka patriark Kirill i sitt brev kallar "uniater och schizmatiker" uppmanade folket till kamp mot Moskva-patriarkatets Kyrka. Genom att påstå något av det slaget , ljuger patriark Kirill. Den Grekisk-katolske präst som tre år innan de nu aktuella händelserna, vände sig till sina församlingsbor, och tillät sig att använda antisemitiska och chauvinistiska slagord, han blev omgående bestraffad av de ansvariga kyrkliga organen , och han ångrade sig och tog avstånd från sina uttalanden. Men dessa handlingar som ligger tre år tillbaka i tiden, fortsätter den ryska propagandan, och då även president Putin, att använda som vore det bevis om att det förekom antisemitism och chauvinism bland deltagarna i protesterna på Majdan.
Efter det att Värdighetens Revolution hade segrat, när Janukovytj och hans ministrar flydde ur landet, så blev genom det ukrainska Parlamentet inom den av Konstitutionen bestämda tiden en ny Regering bildad, och presidentval utsett. Alla religiösa konfessioner erkände denna regerings legitimitet, bland dem också de officiella representanterna för Moskva-patriarkatet i Ukraina, de undertecknade den skrivelse som angick denna sak och deltog i Kyrkorådets möte med parlamentets talman Alexandr Turtjynov, som vid den tiden fullgjorde presidentens uppdrag.
Moskva-patriarkatets officiella representanter undertecknade också en gemensam skrivelse av Ukrainas religiösa organisationer som fördömde separatismen och uppmanade dem som skaffade vapen på ett illegalt sätt, att lämna ifrån sig dessa. Men i en särskild skrivelse av Moskva-patriarkatets Ukrainska Ortodoxa Kyrkas Synod finns en uppmaning "till alla", det vill säga såväl till ukrainska soldater som till separatister, att lämna ifrån sig vapnen. Samtidigt uppmanade denna Kyrkas Synod inte de ryska soldaterna att lägga ner vapnen.
Jag måste ännu en gång understryka: efter det att Värdighetens Revolution hade segrat, fanns det inga skäl att tala om några anspråk från Moskva-patriarkatets ortodoxa, från den ryskspråkiga befolkningen i Ukraina i allmänhet, eller från befolkningen i Donbass i synnerhet. Alla lagar som reglerar frågor om språk eller nationella minoriteters rättigheter, förblir desamma som de var under Janukovytjs tid vid makten.
För att förebygga eventuella provokationer har vår Kyrka vid ett flertal tillfällen gjort offentliga framställningar om att inte använda våld mot kyrkobyggnader, kloster eller präster och lekmän som tillhör Moskva-patriarkatet, vi har därvid varnat alla, och särskilt våra präster, att om de deltar i sådana provokationer och våldsamheten så kommer de att bli föremål för stränga kyrkliga bestraffningar. Frånvaron av religiösa motsättningar i Ukraina, har bekräftats i en gemensam skrivelse som undertecknats, bland andra, av officiella representanter för Moskva-patriarkatet i Ukraina.
Samtidigt har Ryska Federationen vid slutet av Februari detta år påbörjat en väpnad aggression mot Ukraina. Krim har ockuperats och annekterats, beväpnade rebeller och värvade personer i stort antal har börjat tränga in i Ukraina från Rysslands territorium för att provocera fram oroligheter, ta över administrativa byggnader, utropa enskilda maktcentra som är skilda från Ukraina och förena dem med Ryssland. Till att börja med avsåg Ryssland att följa med i det separatistiska äventyret intill halva Ukraina, men den folkliga resningen i de flesta länen omintetgjorde dessa planer, därför har Kreml i dess vidare aggressiva handlingar i huvudsak koncentrerat sig på trakterna kring Donetsk och Lugansk.
För första gången sedan den nazistiske fuhrern Hitlers styre har vi stött på en exempellös nivå av cynism och lögn i form av massiv propaganda mot Ukraina. Ryssland försöker att övertyga världen om det rättfärdiga i sina handlingar, genom att använda praktiskt taget alla massmedia. Dessa cyniska lögner sprids dagligen i stor omfattning genom TV-nyheter, genom artiklar och tryck i nätutgåvor, genom sociala media. Till övervägande del är deras innehåll antingen helt påhittade , som t.ex. berättelsen om den av Ukrainas nationella gardes kämpar "korsfäste pojken", då när Slovjansk befriades från terrorister, eller andra till oigenkännlighet förvridna historier, om man jämför med de verkliga händelserna.
Brevet från Moskva-patriarken Kirill till Er, där han skildrar händelser i Donbass som ett inbördeskrig och en religiös konflikt, är det nödvändigt att gå igenom just som en del och samtidigt som en frukt av sådan propaganda.
I verkligheten utgör händelserna i Donbass en följd av Rysslands väpnade aggression mot Ukraina. Ledarna för de s.k. "folkrepublikerna", de som tagit värvning, vapnen, finanserna, informationsunderstödet - allt detta kommer från Ryssland genom de gränsstationer som har blivit övertagna. Inte på några andra platser i Ukraina utom de, där de värvade ryssarna befinner sig, förekommer väpnade konflikter, eller några andra former av motsättningar, som är kännetecknande för inbördes- eller religions-krig.
Under den senaste tiden har, i samband med den ukrainska arméns framgångsrika insatser mot pro-kremlterroristerna, det över gränserna börjat komma direkta, ryska militära krafter i uniform, men utan de vanliga gradbeteckningarna. I realiteten är det som nu pågår ett Rysslands krig mot Ukraina, och orsak till det är en hämndaktion för det ukrainska folkets europeiska val, en strävan att inte tillåta vår stat att närma sig Europa, en önskan att få tillbaka den makt som Kreml hade över Ukraina innan Sovjetunionen föll och de nuvarande ryska ledarnas dröm om att återupprätta ett tidigare imperium.
I de ukrainska beväpnade styrkorna kämpar troende av olika bekännelse, däribland också sådana som tillhör Moskva-patriarkatet, liksom representanter för olika nationaliteter, däribland också ryssar. Det finns ingen militär avdelning som har bildats uteslutande efter nationella eller konfessionella riktmärken. Därför är partiark Kirills påstående om att beväpnade "uniater och schizmatiker" strider mot Moskva-patriarkatets Kyrka i Donbass också en uppenbar och cynisk lögn.
I sin skrivelse räknar patriark Kirill upp exempel på hur präster tillhörande Moskva-patriarkatet har behandlats illa av ukrainska militärer. En del av detta utgör frukten av förfalskningar ( t.ex. en grekisk-katolsk kapellans delaktighet i överfallet på en kyrka tillhörande Moskva-patriarkatet , vilket i själva verket inte skedde) . En annan del är inte bekräftad, men kommer ovillkorligen att undersökas, och de skyldiga kommer att bestraffas enligt lagen.
- - Jag vill inte desto mindre understryka, att alla dessa händelser inte på något vis hör samman med något särskilt aggressivt uppförande från de ukrainska soldaterna, myndigheterna, från den Grekisk-katolska eller från vår Kyrka gentemot representanter för Moskva-patriarkatet. Som jag ser det så är sådana händelser, när de äger rum, i första hand kopplade till otaliga fakta som talar om hur präster från Moskva-patriarkatet understöder terroristernas verksamhet, då ingår även fakta som talar om deras direkta delaktighet i de beväpnade terrorist-formationerna.
Tyvärr är det inte bara enskilda fakta när det i kyrkobyggnader som tillhör Moskva-patriarkatet, eller i andra kyrkliga lokaliteter, har påträffats vapen-lager, när Moskva-patriarkatets präster har ställt upp och samverkat med terroristerna genom att förse dem med uppehälle och livsmedel, när de visat dem moraliskt stöd i deras brottsliga handlande genom att ordna med offentliga välsignelser av kampen mot Ukraina. På sista tiden har också framkommit fakta om hur terroristerna har använt prästkläder och handlingar, som, enligt de uppgifter vi har, lämnas ut till dem av ett av Moskva-patriarkatets stift i Donbass.
Allt detta har givit orsak åt ukrainska militärer att förhålla sig med särskild vaksamhet till prästernas rörelser, eftersom de i själva verket kan utgöra förklädda terrorister, eller sådanas medhjälpare. Jag kan försäkra Er att i samband med detta stöter också våra präster på besvärligheter från de ukrainska militärernas sida, och vi hyser förståelse för detta.
Geanom att framföra lögnaktiga faktauppgifter eller förvridna fragment av sanningen , säger patriark Kirill ingenting om de systematiska förföljelser och den systematiska jakt , i vilka ingår kidnappningar, tortyr och mord, som representanter för alla religiösa riktningar får utstå genom de pro-ryska separatisterna och deras anhängare.
På det erövrade Lugansk-territoriet är våra kyrkor stängda, och biskopar och präster måste gömma sig på grund av separatisternas hot om att döda dem. Biskop Atanasius i Lugansk utsattes för ett mordiskt överfall, och det var bara genom Guds barmhärtighet som han undkom med livet.
I Donetsk-området på de territorier, som kontrolleras av separatisterna, måste våra kyrkor hållas stängda, eftersom prästers och troendes liv där är hotade. Prästerna antingen gömmer sig, eller har måst flytta till säkrare orter. En av kyrkobyggnaderna i Donetsk minerades, men enligt Guds nådiga vilja så verkade inte sprängmedlet. Det har gjorts försök att gripa ärkebiskopen för Donetsk, Sergej, men han har lyckats ta sig ifrån Donetsk och har kommit till en plats där det är säkert att vara. Prästen Jurij Ivanov blev gripen av terroristerna, och släpptes först efter en tid.
På det av Ryssland ockuperade Krim, har två av våra kyrkor tagits ifrån oss med våld, katedralen i Sinferopel utsätts för demonstrationer och ekonomisk påtryckning , med syfte att skrämma brändes ärkebiskop Kliments hus utanför staden ner.
I ännu högre grad gäller detta den Ukrainska Grekisk-katolska Kyrkan, den Romersk-katolska kyrkan och de protestantiska församlingarna. Den ukrainska Grekisk-katolska kyrkans kloster i Donetsk har tagits över av terroristerna. Det har varit fall där de katolska prästerna har gripits i syfte att få lösensummor. På de av separatisterna kontrollerade områdena har många protestantiska församlingars bönehus tagits över. Efter befrielsen av Slovjansk upptäcktes en plats där två protestantiska pastorer låg begravna , och två söner till en av dem, vilka hade förts bort under pingsthögtiden , direkt från gudstjänsten, och skjutits.
Det måste särskilt understrykas, att ibland grupper av terrorister finns den s.k. Ryska ortodoxa armén, vars kriminella verksamhet inte bara lämnas därhän av den Ryska Ortodoxa Kyrkans ledning, utan tvärtom får stöd och offentliga välsignelser av vissa präster från Moskva-patriarkatet. I det dokument som kallas för "Folkrepubliken Donetsks Konstitution" sägs, att endast den ryska ortodoxien har särskilda rättigheter och särskild status, på det territorium som kallas DNR.
Alla dessa fakta vittnar om att det att de troendes rättigheter blir kränkta, det sker från terroristernas sida, vilka har förklarat att de verkar i den ryska ortodoxiens intressen, och försvarar den s.k. "ryska världen". Därför, att påstå att de händelserna i Donbass har karaktären av religionskrig - det är en fräck lögn. I själva verket är det Rysslands krig mot ukraina, vilket har en erövrar-karaktär. Genom sina uttalanden och handlingar iståndsätter Moskva-patriarken Kirill den ryska aggressionen, då han försöker att med bedrägeri och förvridna fakta understödja Rysslands statsledning.
Det falska i patriark Kirills anklagelser styrks också därigenom , att texten i hans skrivelse till Er av den 14:e Augusti publicerades på Moskva-patriarkatets officiella hemsida, men på kvällen den 15:e togs den bort från nämnda sajt. Efter några dagar, då det säkert togs i beräkning, att även massmedia hade uppmärksammat den, blev den på nytt utlagd, men i en annan avdelning. Detta faktum vittnar om Moskva-patriarken Kirills hycklande ståndpunkt, som i offentliga uttalanden säger, att hans Kyrka inte blandar sig i konflikten utan bara ber om fred, men i brev till Kyrkornas främste representant framlägger tanken, som helt och fullt har hörts genom den ryska statens propaganda.
Ers Helighet !
Jag vänder mig till Er i våra biskopars, prästers och troendes namn, med en bön om att ni ska betygsätta och förkasta den lögn, som Moskva-patriarken Kirill sprider. Vi ber Er att bedja om fred i Ukraina och om att vårt land frigörs från yttre aggression. Jag hoppas att Ni inte låter den Ortodoxa Kyrkan dras in i den exempellösa lögn-kampanj, som de ryska myndigheterna, då också med hjälp av patriark Kirill, framför mot Ukraina.
Med kärlek i Kristus
Er medbroder Filaret
24 Augusti 2014
Av någon anledning uppstår tanken, att partiark Filaret inte har obefintliga chanser att bli Ukrainas valde president. Och även, att om landets president hade varit Filaret, så hade situationen i Ukraina varit litet annorlunda.
- -
SvD, SvD, DN, HD, SR, Borgåbladet, Dagen, Kt, Skånskan
OBS! "Hur rapporterar medierna i Sverige och Finland om Ukrainakrisen" - SI
Bloggat: 1,2,3
Läs även andra bloggares åsikter om Ukraina, Ryssland, ortodoxien
Den frågan har den ekumeniske Patriarken Bartolomeus eventuellt anledning att fundera på, och en hel del folk för vilka de båda ortodoxa patriarkerna Kirills och Filarets brev till ekumeniske patriarken har blivit kända , då de är offentliggjorda på ryska och ukrainska språken. Radio Echo Moskva har publicerat båda patriarkernas skrivelser, efter att ha fått den ukrainske patriarkens brev översatt till ryska. Dock är det tydligt att denna ryska nyhets-sajt har sina sympatier mer på den ukrainske patriarkens sida, än på den ryske.
(OBS! När patriark Kirill talar om den "Ukrainska Ortodoxa Kyrkan" eller ""den kanoniska Ortodoxa Kyrkan i Ukraina", så menar han alltså de ukrainska ortodoxa som står under Moskva-patriarkatet )
Patriarkers polemik - andra ronden.
Patriarkerna Kirill (t.v.) och Filaret (t.h.) |
Efter två månader är det dags för andra ronden av patriarkernas polemik med de texter som publiceras här nedan och som, vilket läsaren kan se, på ett övertygande vis talar för sig själva. Inte desto mindre måste jag anmärka, att tankens klarhet, ordens avgränsade tydlighet, patriark Filarets orädda ärlighet , verkar inte bara vara berövad hans rörige motståndare, utan också de ukrainska myndigheter, som inte har visat modet att kalla aggression för aggression, ockupation för ockupation, lögn för lögn.
Den 14:e augusti 2014 vände sig Moskvas patriark Kirill med en skrivelse till patriarken av Konstantinopel, Bartolomeus.
Ers helighet, älskade medbroder och medtjänare för Herren !
Jag hälsar Er av hjärtat med en tillönskan om frid,ett nådigt styrkande av de kroppsliga krafterna och en ofelbar hjälp från Gud i Er Föreståndar-tjänst.
Det som har påverkat mig att vända mig till Er med detta brev är en känsla av djup smärta och yttersta oro för tillståndet hos vår Kyrkas pastorat i östra Ukraina, där redan under flera månaders tid ett inbördeskrig av brodermords-karaktär inte vill upphöra.
Ännu i fjol höstas, i början av den politiska krisen i Ukraina, trädde representanter för den Grekisk-katolska kyrkan och från splittrarnas (raskolnikernas) församlingar fram på Majdan i Kiev, och predikade öppet hat mot den Ortodoxa kyrkan, de uppmanade till att ta över ortodoxa kyrkobyggnader och till att utrota Ortodoxien från Ukrainas territorium. I och med att stridshandlingarna började så var det uniater och raskolniker, som med vapen i hand, under skenet av en anti-terroroperation började att utöva direkt aggression gentemot präster i den kanoniska Ukrainska Ortodoxa Kyrkan i östra delarna av landet.
Samtidigt så förblir den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan , till skillnad från de grekisk-katolska och schizmatikerna, främmande för allt slags politiskt engagemang. Hon fortsätter att ge andlig föda åt sin mångtaliga hjord, och innesluter i sig människor, som har hamnat på olika sidor i konflikten , strävar efter att de ska försonas och uppmanar ständigt till dialog.
De senaste veckorna har jag från biskopar på platserna fått ta emot meddelanden som vittnar om hur den kanoniska Ukrainska Ortodoxa kyrkans präster drabbas, hur de blir målmedvetet förföljda. Här är några exempel:
Den 17 Juli detta år bröt sig en grupp beväpnade personer ledda av en grekisk-katolsk militär-kaplan, in i Uppståndelse-kyrkan i staden Slovjansk, medan det pågick en Gudstjänst, och de började att hota kyrkans präst, Vitalij Vesjelij. Representanten för den Ukrainska Grekisk-katolska kyrkan sa, att det i Ukraina inte fanns plats för Moskva-patriarkatet, och åberopade den omständigheten att landets president inte tillät uniaterna att komma över Grott-klostret i Kiev.
Den 19 Juli underkastades vördnadsvärde Andrej Tjitjerind, prästen för Gorlovskaja-stiftet i Nikolajevskij-distriktet, förolämpande förhör i handbojor, och hotades därvid till livet.
Den 20 Juli i närheten av Slovjansk, tvingade personer som var beväpnade med automatvapen prästen Vadim Jablonskij, att gräva en grav åt sig, och en annan präst, Viktor Stratovich, sattes i handbojor och fördes med en säck över huvudet ut i skogen, där han ställdes på knä och förhördes i den ställningen.
Den 30 Juli var det en grupp beväpnade personer som ordnade med en illegal husrannsakan hemma hos prästen Igor Sergijenko, i Krasnomajskoje i Donetsk-trakten, som är föreståndare för den helige och salige fursten Alexander Nevskijs kyrka. Prästen kränktes, han anklagades för att ha deltagit i en underjordisk organisations verksamhet, de hotade honom med tortyr, de krävde att han skulle lämna Ukrainas territorium och överlämna handlingar som angick kyrkobyggnadens avskiljande, vilka gav rätt till den kyrkliga egendomen.
Samma dag så arresterades prästen Jevgenij Podgornyj av ukrainska soldater i Ambrosijeskij-distriktet i Donetsk-trakten , och han överöstes med censurerade ord, och efter att ha blivit kastad ned på marken, började de att misshandla honom med sparkar och gevärskolvar , de sköt ovanför hans huvud, och de tvingade honom att erkänna att han samarbetade med milismännen. De tvingade Donetsk-prästen att ta av sig det kors han bar om halsen, men då han vägrade göra det , slet de av det med våld, och med en säck över huvudet blev han placerad i ett hål i marken, de hotade att döda hans son, och hans hem blev utsatt för en stöldräd. Prästen frigavs bara tack vare att församlingsbor lade sig i saken.
Vi kan bara inte undgå att lägga märke till det faktum, att konflikten i Ukraina har en otvetydig religiös bakgrund. Uniater - och de raskolniker som har anslutit sig till dem, försöker att få ett övertag över den kanoniska Ortodoxien i Ukraina, alltmedan den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan fortsätter att med tålamod och manligt mod ge andlig föda åt sina lidande, trogna barn under dessa svåra villkor. Präster, som utför sin tjänst på de platser, som har blivit en arena för krigshandlingar, förblir i det stora flertalet med sin hjord, och delar med denna alla inbördeskrigets fasor. Deras familjer lider på grund av överfall,otillräckligt med vatten och livsmedel, de dör under granaterna medan de beskjuts av artillerield. Således, den 31 Juli då civila bostäder i Lugansk besköts, träffades prästen Vladimir Kresljanskij, och sårades så att han snart dog. Den omkomne prästen lämnade maka och fem barn efter sig.
Östra Ukraina, ett blomstrande land - befolkat av miljontals arbetsälskande, ortodoxa kristna - förvandlas nu till förbränd mark. Metropoliten Ilarions residens i Mariupol och Donetsk har förötts genom bombräder. Genom artilleriets granat-attacker har hela Gorlovskaja-stiftets ledning skadats. I ruiner ligger nu Iverskijs kvinnokloster i stiftet Donetsk, vilket brann under tiden för krigshandlingarna. Men den kanoniska Ukrainska Ortodoxa Kyrkan, martyrernas kyrka, har trots dessa ofattbart svåra villkor, förblivit tillsammans med sin hjord, och gjort allt som är möjligt, för att hjälpa människor , som upplever den allra värsta tiden i Ukrainas senare historia. I inbördeskrigets motståndskamps eld har hundratusentals människor förlorat blod och blivit flyktingar. Många av de som har undkommit krigets fasor, har funnit en tillflykt i kyrkor och kloster, särskilt i Успенской Святогорской лавре, som under denna tid är överfull av flyktingar. I Donetsk, Horlovka, Lugansk har civilbefolkningen , som hoppas finna räddning undan bomber och beskjutning , stannat i kyrkobyggnaderna över natten, där de får blod och fri kost. Hjälp för flyktingar och för civilbefolkningen ger också andra kloster, församlingar och stift inom den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan.
Moskva-patriarkatet i sin helhet utnyttjar alla möjligheter att ge humanitär hjälp åt civilbefolkningen i de regioner, där det pågår krigshandlingar. I den Ryska Ortodoxa Kyrkans helgedomar frambärs dagligen särskilda böner om fred och om att kunna övervinna de interna striderna i Ukraina. Kyrkan bekymrar sig om många tusen flyktingar från östra Ukraina, som har placerats ut i tältläger och som skickas därifrån vidare till särskilt beredda bostäder i olika delar av Ryssland. Alla får hjälp, utan att det görs skillnad på nationaliteter och trosbekännelser. Bland dem som söker en tillflykt i Ryssland befinner sig också mångtaliga tjänstgörande i den ukrainska armén, vilka icke vill skjuta på sitt eget folk.
I dessa för den Ryska Ortodoxa Kyrkan tunga dagar, och särskilt för dess barn i Ukraina, ber jag om Ers Helighets förböner,som är den främste för ärkebiskopar och pastorer , för de som är munkar och för alla Kyrkans i Konstantinopel trogna barn - förböner om fred på ukrainsk jord, om att blodsutgjutelsen upphör och förböner för våra lidande bröder i Herren, särskilt för biskopar och präster, som under de mest svåra villkor under den inbördes motsättningen fortsätter att med manligt mod fullgöra sin plikt, fullgöra församlings-tjänsten och hålla fast vid den Heliga Ortodoxien.
Jag ber Ers Helighet att använda alla möjligheter , för att höja Er röst till försvar för ortodoxa kristna i östra Ukraina, som under dessa omständigheter av allt värre våld från grek-katolikers och raskolnikers sida, lever i fruktan varje dag, för sig själva och för sina närstående, jag ber med en farhåga,att om förföljarna får makten, så kommer ortodoxa att nödgas avsäga sig sin tro, eller att underkastas den strängaste diskriminering.
Med broderlig kärlek i Herren
+ Kirill
Moskvas och hela Rysslands patriark
https://mospat.ru/ru/2014/08/14/news106782/
Den 24 Augusti 2014 vände sig Kiev-patriarken Filaret till Patriarken av Konstantinopel, Bartolomeus - länk
Brev från Kiev-patriarken Filaret till den Ekumeniske Patriarken Bartolomeus
(till) Ärkebiskopen för Konstantinopel - det nya Rom
Ekumeniske Patriarken
Ers Helighet !
Jag nödgas såväl av den allmänna situationen i Ukraina, som av den uppenbara lögn, som den ryske patriarken Kirill sprider om denna situation, att vända mig till Er med detta brev - så gör han även i det brev till Er, som har publicerats på Moskva-patriarkatets officiella webplats på internet.
Först av allt vill jag understryka, att i Ukraina pågår inget inbördeskrig, och ännu mindre ett religionskrig, som den ryska propagandan på det hela taget påstår, och Patriark Kirill i synnerhet.
Den folkliga resningen mot den tidigare presidenten Janukovytjs diktatur har mycket träffsäkert blivit kallad för Värdighetens Revolution, den började i November 2013, och uppväcktes genom denne tidigare makthavares korruption och lögn. Under fyra år av hans styre så snärjde han in hela staten i korruptionens nät, och han ökade på ett fantastiskt vis sin egen såväl som sina familjemedlemmars personliga rikedom . Dels genom att utöva ett tryck på det fria ordet, dels genom att kränka den privata äganderätten - vilken som helst lönsam affärsverksamhet kunde genom skrämseltaktik och våld tagas över till den tidigare presidentens nytta ! Rätts-systemet och ordningsmakten fick tjäna kriminella intressen, och de som opponerade sig mot makten blev tvungna att fly utomlands, eller så hamnade de i fängelse.
Droppen , som fick folkets tålamodsbägare att rinna över, blev president Janukovytjs vägran att underteckna avtalet om en Association mellan Ukraina och Europeiska Unionen. Genom påtryckningar från Rysslands president Putin vägrade de ukrainska myndigheterna, vilka innan dess under flera år hade lovat att underteckna denna överenskommelse, bara en vecka innan det utsedda datumet, att göra detta. Folket, och särskilt ungdomen,kände att de bestals på framtiden , och de gick ut i fredliga protester. Denna fredliga demonstration blev i strid mot lagen skingrad, och många av de som deltog blev misshandlade. Bara Michailovskij Zlatoverchskij -klostrets murar räddade de protesterande från att denna misshandel skulle fullföljas.
En sådant öppet hån från makthavarnas sida upprörde en stor skara människor, vilka hade samlats i centrum av Ukrainas huvudstad, och även i många andra städer, för att uttrycka en fredlig protest och kräva ett omedelbart undertecknande av Associations-avtalet med EU, och även för att kräva att de som var skyldiga till misshandeln av fredliga demonstranter,skulle bestraffas. Istället för dialog så ökade Janukovytj's regim hela tiden trycket på folket, på ett bedrägligt vis förändrades lagstiftningen så, att varje demonstration förklarades vara olaglig. Till slut, då vapen användes mot de fredliga deltagarna i dessa protester, nödgade folkresningen den tidigare presidenten Janukovytj att fly från landet.
De ukrainska kyrkorna och religiösa organisationerna har aktivt hjälpt till för att protesterna ska ha en fredlig karaktär, de har ständigt uppmanat myndigheter och demonstranter till dialog, och försökt att vara medlare i denna. Moskva-patriarkatets Kyrka, som vid den tiden innehade ordförande-posten i All-ukrainska Rådet för Kyrkor och religiösa organisationer, var också innesluten i denna process och fasthöll då vid en med oss gemensam uppfattning.
Det finns inga bevis för att deltagarna i de fredliga protesterna på Självständighetstorget Majdan trädde upp mot Moskva-patriarkatets Ortodoxa Kyrka, eller att någon av dem vilka patriark Kirill i sitt brev kallar "uniater och schizmatiker" uppmanade folket till kamp mot Moskva-patriarkatets Kyrka. Genom att påstå något av det slaget , ljuger patriark Kirill. Den Grekisk-katolske präst som tre år innan de nu aktuella händelserna, vände sig till sina församlingsbor, och tillät sig att använda antisemitiska och chauvinistiska slagord, han blev omgående bestraffad av de ansvariga kyrkliga organen , och han ångrade sig och tog avstånd från sina uttalanden. Men dessa handlingar som ligger tre år tillbaka i tiden, fortsätter den ryska propagandan, och då även president Putin, att använda som vore det bevis om att det förekom antisemitism och chauvinism bland deltagarna i protesterna på Majdan.
Efter det att Värdighetens Revolution hade segrat, när Janukovytj och hans ministrar flydde ur landet, så blev genom det ukrainska Parlamentet inom den av Konstitutionen bestämda tiden en ny Regering bildad, och presidentval utsett. Alla religiösa konfessioner erkände denna regerings legitimitet, bland dem också de officiella representanterna för Moskva-patriarkatet i Ukraina, de undertecknade den skrivelse som angick denna sak och deltog i Kyrkorådets möte med parlamentets talman Alexandr Turtjynov, som vid den tiden fullgjorde presidentens uppdrag.
Moskva-patriarkatets officiella representanter undertecknade också en gemensam skrivelse av Ukrainas religiösa organisationer som fördömde separatismen och uppmanade dem som skaffade vapen på ett illegalt sätt, att lämna ifrån sig dessa. Men i en särskild skrivelse av Moskva-patriarkatets Ukrainska Ortodoxa Kyrkas Synod finns en uppmaning "till alla", det vill säga såväl till ukrainska soldater som till separatister, att lämna ifrån sig vapnen. Samtidigt uppmanade denna Kyrkas Synod inte de ryska soldaterna att lägga ner vapnen.
Jag måste ännu en gång understryka: efter det att Värdighetens Revolution hade segrat, fanns det inga skäl att tala om några anspråk från Moskva-patriarkatets ortodoxa, från den ryskspråkiga befolkningen i Ukraina i allmänhet, eller från befolkningen i Donbass i synnerhet. Alla lagar som reglerar frågor om språk eller nationella minoriteters rättigheter, förblir desamma som de var under Janukovytjs tid vid makten.
För att förebygga eventuella provokationer har vår Kyrka vid ett flertal tillfällen gjort offentliga framställningar om att inte använda våld mot kyrkobyggnader, kloster eller präster och lekmän som tillhör Moskva-patriarkatet, vi har därvid varnat alla, och särskilt våra präster, att om de deltar i sådana provokationer och våldsamheten så kommer de att bli föremål för stränga kyrkliga bestraffningar. Frånvaron av religiösa motsättningar i Ukraina, har bekräftats i en gemensam skrivelse som undertecknats, bland andra, av officiella representanter för Moskva-patriarkatet i Ukraina.
Samtidigt har Ryska Federationen vid slutet av Februari detta år påbörjat en väpnad aggression mot Ukraina. Krim har ockuperats och annekterats, beväpnade rebeller och värvade personer i stort antal har börjat tränga in i Ukraina från Rysslands territorium för att provocera fram oroligheter, ta över administrativa byggnader, utropa enskilda maktcentra som är skilda från Ukraina och förena dem med Ryssland. Till att börja med avsåg Ryssland att följa med i det separatistiska äventyret intill halva Ukraina, men den folkliga resningen i de flesta länen omintetgjorde dessa planer, därför har Kreml i dess vidare aggressiva handlingar i huvudsak koncentrerat sig på trakterna kring Donetsk och Lugansk.
För första gången sedan den nazistiske fuhrern Hitlers styre har vi stött på en exempellös nivå av cynism och lögn i form av massiv propaganda mot Ukraina. Ryssland försöker att övertyga världen om det rättfärdiga i sina handlingar, genom att använda praktiskt taget alla massmedia. Dessa cyniska lögner sprids dagligen i stor omfattning genom TV-nyheter, genom artiklar och tryck i nätutgåvor, genom sociala media. Till övervägande del är deras innehåll antingen helt påhittade , som t.ex. berättelsen om den av Ukrainas nationella gardes kämpar "korsfäste pojken", då när Slovjansk befriades från terrorister, eller andra till oigenkännlighet förvridna historier, om man jämför med de verkliga händelserna.
Brevet från Moskva-patriarken Kirill till Er, där han skildrar händelser i Donbass som ett inbördeskrig och en religiös konflikt, är det nödvändigt att gå igenom just som en del och samtidigt som en frukt av sådan propaganda.
I verkligheten utgör händelserna i Donbass en följd av Rysslands väpnade aggression mot Ukraina. Ledarna för de s.k. "folkrepublikerna", de som tagit värvning, vapnen, finanserna, informationsunderstödet - allt detta kommer från Ryssland genom de gränsstationer som har blivit övertagna. Inte på några andra platser i Ukraina utom de, där de värvade ryssarna befinner sig, förekommer väpnade konflikter, eller några andra former av motsättningar, som är kännetecknande för inbördes- eller religions-krig.
Under den senaste tiden har, i samband med den ukrainska arméns framgångsrika insatser mot pro-kremlterroristerna, det över gränserna börjat komma direkta, ryska militära krafter i uniform, men utan de vanliga gradbeteckningarna. I realiteten är det som nu pågår ett Rysslands krig mot Ukraina, och orsak till det är en hämndaktion för det ukrainska folkets europeiska val, en strävan att inte tillåta vår stat att närma sig Europa, en önskan att få tillbaka den makt som Kreml hade över Ukraina innan Sovjetunionen föll och de nuvarande ryska ledarnas dröm om att återupprätta ett tidigare imperium.
I de ukrainska beväpnade styrkorna kämpar troende av olika bekännelse, däribland också sådana som tillhör Moskva-patriarkatet, liksom representanter för olika nationaliteter, däribland också ryssar. Det finns ingen militär avdelning som har bildats uteslutande efter nationella eller konfessionella riktmärken. Därför är partiark Kirills påstående om att beväpnade "uniater och schizmatiker" strider mot Moskva-patriarkatets Kyrka i Donbass också en uppenbar och cynisk lögn.
I sin skrivelse räknar patriark Kirill upp exempel på hur präster tillhörande Moskva-patriarkatet har behandlats illa av ukrainska militärer. En del av detta utgör frukten av förfalskningar ( t.ex. en grekisk-katolsk kapellans delaktighet i överfallet på en kyrka tillhörande Moskva-patriarkatet , vilket i själva verket inte skedde) . En annan del är inte bekräftad, men kommer ovillkorligen att undersökas, och de skyldiga kommer att bestraffas enligt lagen.
- - Jag vill inte desto mindre understryka, att alla dessa händelser inte på något vis hör samman med något särskilt aggressivt uppförande från de ukrainska soldaterna, myndigheterna, från den Grekisk-katolska eller från vår Kyrka gentemot representanter för Moskva-patriarkatet. Som jag ser det så är sådana händelser, när de äger rum, i första hand kopplade till otaliga fakta som talar om hur präster från Moskva-patriarkatet understöder terroristernas verksamhet, då ingår även fakta som talar om deras direkta delaktighet i de beväpnade terrorist-formationerna.
Tyvärr är det inte bara enskilda fakta när det i kyrkobyggnader som tillhör Moskva-patriarkatet, eller i andra kyrkliga lokaliteter, har påträffats vapen-lager, när Moskva-patriarkatets präster har ställt upp och samverkat med terroristerna genom att förse dem med uppehälle och livsmedel, när de visat dem moraliskt stöd i deras brottsliga handlande genom att ordna med offentliga välsignelser av kampen mot Ukraina. På sista tiden har också framkommit fakta om hur terroristerna har använt prästkläder och handlingar, som, enligt de uppgifter vi har, lämnas ut till dem av ett av Moskva-patriarkatets stift i Donbass.
Allt detta har givit orsak åt ukrainska militärer att förhålla sig med särskild vaksamhet till prästernas rörelser, eftersom de i själva verket kan utgöra förklädda terrorister, eller sådanas medhjälpare. Jag kan försäkra Er att i samband med detta stöter också våra präster på besvärligheter från de ukrainska militärernas sida, och vi hyser förståelse för detta.
Geanom att framföra lögnaktiga faktauppgifter eller förvridna fragment av sanningen , säger patriark Kirill ingenting om de systematiska förföljelser och den systematiska jakt , i vilka ingår kidnappningar, tortyr och mord, som representanter för alla religiösa riktningar får utstå genom de pro-ryska separatisterna och deras anhängare.
På det erövrade Lugansk-territoriet är våra kyrkor stängda, och biskopar och präster måste gömma sig på grund av separatisternas hot om att döda dem. Biskop Atanasius i Lugansk utsattes för ett mordiskt överfall, och det var bara genom Guds barmhärtighet som han undkom med livet.
I Donetsk-området på de territorier, som kontrolleras av separatisterna, måste våra kyrkor hållas stängda, eftersom prästers och troendes liv där är hotade. Prästerna antingen gömmer sig, eller har måst flytta till säkrare orter. En av kyrkobyggnaderna i Donetsk minerades, men enligt Guds nådiga vilja så verkade inte sprängmedlet. Det har gjorts försök att gripa ärkebiskopen för Donetsk, Sergej, men han har lyckats ta sig ifrån Donetsk och har kommit till en plats där det är säkert att vara. Prästen Jurij Ivanov blev gripen av terroristerna, och släpptes först efter en tid.
På det av Ryssland ockuperade Krim, har två av våra kyrkor tagits ifrån oss med våld, katedralen i Sinferopel utsätts för demonstrationer och ekonomisk påtryckning , med syfte att skrämma brändes ärkebiskop Kliments hus utanför staden ner.
I ännu högre grad gäller detta den Ukrainska Grekisk-katolska Kyrkan, den Romersk-katolska kyrkan och de protestantiska församlingarna. Den ukrainska Grekisk-katolska kyrkans kloster i Donetsk har tagits över av terroristerna. Det har varit fall där de katolska prästerna har gripits i syfte att få lösensummor. På de av separatisterna kontrollerade områdena har många protestantiska församlingars bönehus tagits över. Efter befrielsen av Slovjansk upptäcktes en plats där två protestantiska pastorer låg begravna , och två söner till en av dem, vilka hade förts bort under pingsthögtiden , direkt från gudstjänsten, och skjutits.
Det måste särskilt understrykas, att ibland grupper av terrorister finns den s.k. Ryska ortodoxa armén, vars kriminella verksamhet inte bara lämnas därhän av den Ryska Ortodoxa Kyrkans ledning, utan tvärtom får stöd och offentliga välsignelser av vissa präster från Moskva-patriarkatet. I det dokument som kallas för "Folkrepubliken Donetsks Konstitution" sägs, att endast den ryska ortodoxien har särskilda rättigheter och särskild status, på det territorium som kallas DNR.
Alla dessa fakta vittnar om att det att de troendes rättigheter blir kränkta, det sker från terroristernas sida, vilka har förklarat att de verkar i den ryska ortodoxiens intressen, och försvarar den s.k. "ryska världen". Därför, att påstå att de händelserna i Donbass har karaktären av religionskrig - det är en fräck lögn. I själva verket är det Rysslands krig mot ukraina, vilket har en erövrar-karaktär. Genom sina uttalanden och handlingar iståndsätter Moskva-patriarken Kirill den ryska aggressionen, då han försöker att med bedrägeri och förvridna fakta understödja Rysslands statsledning.
Det falska i patriark Kirills anklagelser styrks också därigenom , att texten i hans skrivelse till Er av den 14:e Augusti publicerades på Moskva-patriarkatets officiella hemsida, men på kvällen den 15:e togs den bort från nämnda sajt. Efter några dagar, då det säkert togs i beräkning, att även massmedia hade uppmärksammat den, blev den på nytt utlagd, men i en annan avdelning. Detta faktum vittnar om Moskva-patriarken Kirills hycklande ståndpunkt, som i offentliga uttalanden säger, att hans Kyrka inte blandar sig i konflikten utan bara ber om fred, men i brev till Kyrkornas främste representant framlägger tanken, som helt och fullt har hörts genom den ryska statens propaganda.
Ers Helighet !
Jag vänder mig till Er i våra biskopars, prästers och troendes namn, med en bön om att ni ska betygsätta och förkasta den lögn, som Moskva-patriarken Kirill sprider. Vi ber Er att bedja om fred i Ukraina och om att vårt land frigörs från yttre aggression. Jag hoppas att Ni inte låter den Ortodoxa Kyrkan dras in i den exempellösa lögn-kampanj, som de ryska myndigheterna, då också med hjälp av patriark Kirill, framför mot Ukraina.
Med kärlek i Kristus
Er medbroder Filaret
24 Augusti 2014
Av någon anledning uppstår tanken, att partiark Filaret inte har obefintliga chanser att bli Ukrainas valde president. Och även, att om landets president hade varit Filaret, så hade situationen i Ukraina varit litet annorlunda.
- -
SvD, SvD, DN, HD, SR, Borgåbladet, Dagen, Kt, Skånskan
OBS! "Hur rapporterar medierna i Sverige och Finland om Ukrainakrisen" - SI
Bloggat: 1,2,3
Kommentarer
Skicka en kommentar