Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
(Hämtat från Leonid Paduns offentliga blogg - här )
Några tankar om trohet
"Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son Jonatan,och han befallde att man skulle lära Juda barn 'Bågsången'; den är upptecknad i 'Den redliges bok': 'Din härlighet, Israel, ligger slagen på dina höjder. Huru hava icke hjältarna fallit! Förkunnen det icke i Gat, bebåden det ej på Askelons gator, för att filistéernas döttrar icke må glädja sig, de oomskurnas döttrar ej fröjda sig. I Gilboa berg, på eder må ej falla dagg eller regn, ej ses offergärdsskördar. Ty hjältarnas sköld blev där till smälek, Sauls sköld, ej sedan smord med olja…..Huru hava icke hjältarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen på dina höjder. Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kärlek, mer än kvinnokärlek'…"
( 2 Sam. 1:17 - 21 + 25 - 26 )
David var en man efter Guds hjärta, och när han fick höra om Sauls nederlag, så gladdes han inte över det, utan han vart bedrövad. Han sörjde Saul och Jonatan, som han hade varit vän med. Det var hans uppriktiga känslor, och inte bara en viss ceremoni.
Inte alla i Davids omgivning förstod honom. Hövitsmannen Joab sa en gång till David:"..du älskar ju dem som hata dig, och hatar dem som älska dig.." (2 Sam. 19:6) Joab kände inte Gud, och förstod inte heller Guds hjärtelag.
"Och HERREN sade till Samuel: 'Huru länge tänker du sörja över Saul? ..' " ( 1 Sam. 16:1) En annan Gudsman som uppriktigt sörjde över Saul, det var Samuel. Denne Guds profet, som smorde David till konung och som understödde honom var inte någon fiende till Saul, när han förmanade honom och talade om för honom vad som var Guds vilja. Samuel visste om Guds hjärtelag, därför sörjde han över Saul, det kanske inte bara var en natt som han tillbringade i tårar för dennes skull. Sådana var Gudsmänniskorna förr. Hurudana är de idag?
När jag igår söndag fick höra, i inledningen av ett av våra möten, att Ulf och Birgitta Ekman öppet hade tillkännagivit sitt beslut att gå över till den Katolska kyrkan, så var detta icke något oväntat för mig, men jag var emotionellt oförberedd på detta. Inom mig grät jag och var förkrossad, men jag måste på något vis hålla tillbaka tårarna, när jag trädde upp i talarstolen, för att folk inte skulle märka något. Hur skulle jag förklara detta för dem, hur skulle det sägas - jag är ju inte den ende som älskar Ulf av rent hjärta ? Skulle jag säga till dem:"Pris ske Gud, Ulf Ekman är katolik" ?… En stark Herrens tjänare som har blivit smord av Gud, genom vilken så mycket välsignelse har kommit till människor i f.d. Sovjetunionen, när vårt folk kom ut ifrån den kommunistiska diktaturens mörker !
Ja, då var vi naiva och oerfarna, och inte tillräckligt utbildade teologiskt, men vi älskade Gud av hela vårt hjärta och vi ville tjäna Honom passionerat, fullgöra Hans vilja, och se att det blev väckelse i de folks liv som hade pinats ut av den ateistiska propagandan. Vad är det nu som sker? Hur ska jag kunna avsäga mig det?
Det är smärtsamt och sorgligt. Och för att lugna oss, säger vi: alla har valfrihet, och katolikerna är våra bröder , de är kristna! Ja, så är det, men vi vet ju att Ulf Ekman var smord av den Helige Ande för att tjäna våra folk, för att predika den evangeliska tron, som han själv uppbyggdes i, och för vars skull han betalade ett pris och även undervisade oss !
Många av oss vet om detta pris, vi har i vår tid lidit inte bara i händerna på gudlösa myndigheter, men har också erfarit förföljelse från representanter för andra bekännelse-riktningar. Men under alla dessa år har vi lärt oss att älska även ortodoxa och katoliker, genom att visa, att evangeliskt troende är kristna, som vill vara lika Kristus, goda och ärliga människor. Vi har sett positiva förändringar i de inbördes relationerna, det har uppstått tillfällen att umgås, att delta i gemensamma projekt, som är till nytta för hela samhället. jag är av hela hjärtat tacksam till de ortodoxa och katolska bröder som älskar oss sådana som vi är ! Våra läromässiga skiljaktigheten att upphört att vara en mur som skiljer oss från varandra, men därvid har vi inte försökt att förändra varandra, genom att "dra över" någon till vår sida.
Föreställ er att ledare för ortodoxa eller katolska kyrkor skulle gå över till den protestantiska kyrkans "sköte"… Det är möjligt att några protestanter skulle bli glada för det, men kommer övriga ortodoxa eller katoliker att godkänna ett sådant handlande, kommer präster som har följt sina ledares och lärares föredöme att glädjas över detta ? De kommer att bli störda, besvikna och förargade. De kommer att känna sig förrådda, förkastade och förskjutna !
Det är inte utan vidare vi finner sådana ord som dessa i Skriften:"Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen." (1 Kor. 4:1 - 2) Uttrycket "söka hos" talar för sig själv. En tjänare är förpliktad, på en tjänare ställs det krav. Såsom det krävs av föräldrar att de är trogna i förhållande till sina barn, såsom en man borde vara trogen mot sin hustru, sin överhet och sitt land…
Jag dömer inte Ulf Ekman, det är Herren som är hans domare. Men jag förkastar hans handlande, som ett omdömeslöst, ansvarslöst och lättsinnigt handlande ! Tänkte han på de människor, som troget följde honom? Tänkte han på smärtan och sorgen i deras hjärtan? Knappast.
Jag kommer ihåg hur jag vid vårt sista möte bara ställde en fråga till honom:" Visa ditt stöd för dem som har kommit bort från Gud på grund av allt som har skett (efter brytningen mellan Livets Ord i Donetsk och i Uppsala i slutet av 2012 - övers. anm.), - skriv några ord till dem! Jag skulle väl helst göra detta själv, men du har omintetgjort min auktoritet genom förtal och lögn, därför lyssnar folk inte till mig, men till dig lyssnar de". Som svar skrattade mig Ulf rakt i ansiktet, och det gjorde så ont i mitt hjärta. För de människors skull , för var och en av dem som hade kommit till Gud på en väg som inte var så lätt. Många har jag och våra ukrainska pastorer fått lyfta upp bokstavligen från tillvarons botten, hur mycket tid och krafter som har gått åt för att hjälpa dem att följa Gud…
En gång sa Ulf själv detta till mig:"Kom ihåg att inte göra stora misstag, när du är över femtio år finns det ingen tid att rätta till dem". Nu , när jag betraktar hans skakande misstag, förstår jag att det finns praktiskt taget ingen tid att rätta till det. Att avsluta sitt liv med ett nederlag, det är det värsta som kan hända.
Jag förstår nog att det kommer att finnas människor i hans omgivning, som kommer att fortsätta lura honom och sig själva, genom att tala om en "ny nivå", "Guds röst", "djärva steg" o.s.v. Allt detta har redan förekommit, men räcker det inte nu med skrymteri ?
Mitt hjärta gråter. Gråter för Ulf Ekmans skull, gråter för de människors skull som har blivit bedragna, för de pastorers skull, som på grund av nit för Ulf Ekman har kastat stora "stenar" mot oss, men vad gäller nu? De gick bort ifrån oss med de orden:"Vi följer Ulf!". Vart ska de nu gå ?
Jag vänder mig till alla pastorer och till alla kristna, och ber er: överfall inte varandra med anklagelser eller försvarstal ! Såra och förolämpa inte varandra ! Var inte skadeglada ! Allt det som har skett ger bara orsak till att sörja och bedja: Gud, hjälp mig att vara trogen Dig och de människor, som du har anförtrott mig !
Läs även andra bloggares åsikter om Livets Ord, Ulf Ekman, Katolska kyrkan
Några tankar om trohet
"Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son Jonatan,och han befallde att man skulle lära Juda barn 'Bågsången'; den är upptecknad i 'Den redliges bok': 'Din härlighet, Israel, ligger slagen på dina höjder. Huru hava icke hjältarna fallit! Förkunnen det icke i Gat, bebåden det ej på Askelons gator, för att filistéernas döttrar icke må glädja sig, de oomskurnas döttrar ej fröjda sig. I Gilboa berg, på eder må ej falla dagg eller regn, ej ses offergärdsskördar. Ty hjältarnas sköld blev där till smälek, Sauls sköld, ej sedan smord med olja…..Huru hava icke hjältarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen på dina höjder. Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kärlek, mer än kvinnokärlek'…"
( 2 Sam. 1:17 - 21 + 25 - 26 )
David var en man efter Guds hjärta, och när han fick höra om Sauls nederlag, så gladdes han inte över det, utan han vart bedrövad. Han sörjde Saul och Jonatan, som han hade varit vän med. Det var hans uppriktiga känslor, och inte bara en viss ceremoni.
 |
| Sub Umbra - blogred. reflekterar med "paintbrush" |
"Och HERREN sade till Samuel: 'Huru länge tänker du sörja över Saul? ..' " ( 1 Sam. 16:1) En annan Gudsman som uppriktigt sörjde över Saul, det var Samuel. Denne Guds profet, som smorde David till konung och som understödde honom var inte någon fiende till Saul, när han förmanade honom och talade om för honom vad som var Guds vilja. Samuel visste om Guds hjärtelag, därför sörjde han över Saul, det kanske inte bara var en natt som han tillbringade i tårar för dennes skull. Sådana var Gudsmänniskorna förr. Hurudana är de idag?
När jag igår söndag fick höra, i inledningen av ett av våra möten, att Ulf och Birgitta Ekman öppet hade tillkännagivit sitt beslut att gå över till den Katolska kyrkan, så var detta icke något oväntat för mig, men jag var emotionellt oförberedd på detta. Inom mig grät jag och var förkrossad, men jag måste på något vis hålla tillbaka tårarna, när jag trädde upp i talarstolen, för att folk inte skulle märka något. Hur skulle jag förklara detta för dem, hur skulle det sägas - jag är ju inte den ende som älskar Ulf av rent hjärta ? Skulle jag säga till dem:"Pris ske Gud, Ulf Ekman är katolik" ?… En stark Herrens tjänare som har blivit smord av Gud, genom vilken så mycket välsignelse har kommit till människor i f.d. Sovjetunionen, när vårt folk kom ut ifrån den kommunistiska diktaturens mörker !
Ja, då var vi naiva och oerfarna, och inte tillräckligt utbildade teologiskt, men vi älskade Gud av hela vårt hjärta och vi ville tjäna Honom passionerat, fullgöra Hans vilja, och se att det blev väckelse i de folks liv som hade pinats ut av den ateistiska propagandan. Vad är det nu som sker? Hur ska jag kunna avsäga mig det?
Det är smärtsamt och sorgligt. Och för att lugna oss, säger vi: alla har valfrihet, och katolikerna är våra bröder , de är kristna! Ja, så är det, men vi vet ju att Ulf Ekman var smord av den Helige Ande för att tjäna våra folk, för att predika den evangeliska tron, som han själv uppbyggdes i, och för vars skull han betalade ett pris och även undervisade oss !
Många av oss vet om detta pris, vi har i vår tid lidit inte bara i händerna på gudlösa myndigheter, men har också erfarit förföljelse från representanter för andra bekännelse-riktningar. Men under alla dessa år har vi lärt oss att älska även ortodoxa och katoliker, genom att visa, att evangeliskt troende är kristna, som vill vara lika Kristus, goda och ärliga människor. Vi har sett positiva förändringar i de inbördes relationerna, det har uppstått tillfällen att umgås, att delta i gemensamma projekt, som är till nytta för hela samhället. jag är av hela hjärtat tacksam till de ortodoxa och katolska bröder som älskar oss sådana som vi är ! Våra läromässiga skiljaktigheten att upphört att vara en mur som skiljer oss från varandra, men därvid har vi inte försökt att förändra varandra, genom att "dra över" någon till vår sida.
Föreställ er att ledare för ortodoxa eller katolska kyrkor skulle gå över till den protestantiska kyrkans "sköte"… Det är möjligt att några protestanter skulle bli glada för det, men kommer övriga ortodoxa eller katoliker att godkänna ett sådant handlande, kommer präster som har följt sina ledares och lärares föredöme att glädjas över detta ? De kommer att bli störda, besvikna och förargade. De kommer att känna sig förrådda, förkastade och förskjutna !
Det är inte utan vidare vi finner sådana ord som dessa i Skriften:"Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen." (1 Kor. 4:1 - 2) Uttrycket "söka hos" talar för sig själv. En tjänare är förpliktad, på en tjänare ställs det krav. Såsom det krävs av föräldrar att de är trogna i förhållande till sina barn, såsom en man borde vara trogen mot sin hustru, sin överhet och sitt land…
Jag dömer inte Ulf Ekman, det är Herren som är hans domare. Men jag förkastar hans handlande, som ett omdömeslöst, ansvarslöst och lättsinnigt handlande ! Tänkte han på de människor, som troget följde honom? Tänkte han på smärtan och sorgen i deras hjärtan? Knappast.
Jag kommer ihåg hur jag vid vårt sista möte bara ställde en fråga till honom:" Visa ditt stöd för dem som har kommit bort från Gud på grund av allt som har skett (efter brytningen mellan Livets Ord i Donetsk och i Uppsala i slutet av 2012 - övers. anm.), - skriv några ord till dem! Jag skulle väl helst göra detta själv, men du har omintetgjort min auktoritet genom förtal och lögn, därför lyssnar folk inte till mig, men till dig lyssnar de". Som svar skrattade mig Ulf rakt i ansiktet, och det gjorde så ont i mitt hjärta. För de människors skull , för var och en av dem som hade kommit till Gud på en väg som inte var så lätt. Många har jag och våra ukrainska pastorer fått lyfta upp bokstavligen från tillvarons botten, hur mycket tid och krafter som har gått åt för att hjälpa dem att följa Gud…
En gång sa Ulf själv detta till mig:"Kom ihåg att inte göra stora misstag, när du är över femtio år finns det ingen tid att rätta till dem". Nu , när jag betraktar hans skakande misstag, förstår jag att det finns praktiskt taget ingen tid att rätta till det. Att avsluta sitt liv med ett nederlag, det är det värsta som kan hända.
Jag förstår nog att det kommer att finnas människor i hans omgivning, som kommer att fortsätta lura honom och sig själva, genom att tala om en "ny nivå", "Guds röst", "djärva steg" o.s.v. Allt detta har redan förekommit, men räcker det inte nu med skrymteri ?
Mitt hjärta gråter. Gråter för Ulf Ekmans skull, gråter för de människors skull som har blivit bedragna, för de pastorers skull, som på grund av nit för Ulf Ekman har kastat stora "stenar" mot oss, men vad gäller nu? De gick bort ifrån oss med de orden:"Vi följer Ulf!". Vart ska de nu gå ?
Jag vänder mig till alla pastorer och till alla kristna, och ber er: överfall inte varandra med anklagelser eller försvarstal ! Såra och förolämpa inte varandra ! Var inte skadeglada ! Allt det som har skett ger bara orsak till att sörja och bedja: Gud, hjälp mig att vara trogen Dig och de människor, som du har anförtrott mig !
Kommentarer
Skicka en kommentar