Ett allvarligt budskap - jag lägger ut det igen

  (Det här budskapet har funnits utlagt på bloggen sedan den 25/1 2009 )

Arne Imsen om dagsaktuella frågor – sommaren 1980

avskrift (endast lätt språklig bearbetning) av predikan ur tidningen Midnattsropet.

  

 

Då fallet ägt rum och människan uppvaktats av Guds ärkefiende Lucifer, som är Satan, var det med mycket avancerade avsikter Satan gick fram. Framför allt ville han ha sin auktoritet, sin maktsfär och sitt välde förevigat med människan som sitt speciella redskap. Han ville få sitt välde, som kallas världen och egentligen hör tiden till men som går mot sin upplösning, förevigat i en evig rivalitet och strid med Gud.

Nu lyckades inte Satan, men då fallet var ett faktum, då han hade flirtat till sig människans uppmärksamhet och genom sin kurtis förtrollat henne, hörde människan de ljuva tonerna från de väldiga utfästelser ormen gjorde i paradiset. Han sade: ” Gud vet att om ni äter av det här trädet, då skall ni bli lika Gud”. 

 

Guds avsikt var inte i första hand att förmedla kunskap till människan, utan liv. Därför lägger vi märke till att det rakt igenom hela historien varit en märklig kontrovers mellan det vi skulle kunna kalla för livet – och kunskapen. Människan har sökt kunskap men oftast förlorat eller försummat livet. Hon har sökt kunskap många gånger med avsikt att förbättra och underlätta livet, men hon har aldrig förmått söka sig till själva livets källa. Därför har kunskapen kommit att bli ett element eller ett instrument i strid mot livet. Eller ännu hellre: kunskapen har stått som en antipol till Gud själv. 

Fiendskapen var skyddsmuren

Så var det inte från begynnelsen. Människans situation idag är ett resultat av fallet. Då människan genom att äta av kunskapens träd på gott och ont förvärvade sig möjligheten att skaffa sig sina utomordentliga kunskaper var det nödvändigt för Gud att skapa skyddsmurar. Gud sade om människan att ” hädanefter skulle icke något bli henne omöjligt ” - 1 Mos 11:6 – Ifrån det ögonblicket blev människan farlig både för sig själv och sin omgivning. Det manifesterades klart och tydligt redan i den andra generationen, då Kain mördade sin bror och startade tillverkning av redskap av olika material. Gud måste sätta upp en skyddsmur mellan ormens säd och kvinnans säd.

Vi läser i 1 Mos 3:15

” ..jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd ”

Fiendskapen var skyddsmuren som upprättades för att destruktionen av människan inte skulle kunna fortgå under sken av vänskap och gemenskap. Satan sökte kontakt med människan för att få gemenskap och ett sådant redskap som han behövde.

Samma sak upprepades då Jesus kom in i historien. Han utsattes för samma metodiska bearbetning som Adam utsattes för. Hans frestelser kunde sammanföras i tre kategorier. Det var ”ögonens begärelse”, ”köttets begärelse” och ”högfärd över detta livets goda” - 1 Joh 2:16 – De beskriver den mentalitet som förkroppsligas i världen.

Tre grunddrifter finns alltså i människans väsen. ”Ögonens begärelse” är habegäret, som går ut på att ha, förvärva och erövra. ”Köttets begärelse” är lusten, alltifrån erotiken till andra lustmoment. De representerar den mentalitet som sorterar ut kampmomentet men slår vakt om lustmomentet. Det är en mentalitet som reducerar människan till att bli ett slags sockertopp istället för ett salt. Den mentaliteten betonar ständigt lustmomentet i kulturen, religionen och politiken. 
 

Bröd och skådespel

Sammanfattningsvis skulle man kuna säga att hela mänsklighetens rop under århundradena varit ett rop efter bröd och skådespel. De som har kunnat ge bröd och skådespel har givetvis blivit människornas makthavare. Historien har gång på gång avslöjat mänsklighetens framstående ledare som besynnerliga galningar. Det gäller inom alla områden.

Till och med då man kommer in på den kristna verksamhetens område förefaller det som om själva underhållningen skulle vara det mest väsentliga. Man tycks mera sysselsätta sig med något som liknar fritids- och hobbyverksamhet. Det som styr inriktningen är ändå strängt taget ingenting annat än lusten. 
 

Makt genom kunskap

Den vidrigaste driften av alla är dock ”högfärd över detta livets goda” , som är maktbegäret. Den människa som förvärvat sig kunskaper, har distanserat andra människor och skapat en klyfta till sin omgivning. Genom sin kunskap har hon skaffat sig makt.

Andra kan skaffa sig makt genom andra, yttre medel, t.ex. genom att förvärva sig ett hus. Man köper ett hus och försöker få det, om möjligt, snyggare, bättre, större, modernare och lyxigare än grannens. Man vill ha det bästa huset, den bästa bilen och de snyggaste kläderna för att kunna briljera, imponera och dupera. Så fåfänglig är människan.

Så skaffar människan sig saker och ting, lägger under sig rikedomens medel och får därigenom rikedomens makt. Så blir hon oberoende genom förakt eller förtryck. Hon skaffar sig förmåner och fördelar på bekostnad av andra och hon kommer på det viset in i en fullständigt främmande värld under inflytande av rikedomens fåfängliga och fördärvliga välde.

Nu säger Skriften att allt som är i världen är ”ögonens begärelse”, ”köttets begärelse” och ”högfärd över detta livets goda” . När dessa tre ting har förkroppsligats i ett samhälle, spelar det ingen roll vilket slags samhälle det är: socialdemokratiskt, liberalt, konservativt eller något annat! Alla politiska system kan användas för att bygga upp – jag skulle vilja kalla det – ett politiskt paradis för en elit, en grupp utvalda. 
 

Fy för ekumeniken!

Men låt oss lämna det! Vad gjorde då Gud? För att dessa nedbrytande krafter inte hejdlöst skulle bryta igenom och på kort tid ödelägga hela skapelsen, så satte Gud fiendskap.

Halleluja för fiendskapen! Och fy för ekumeniken! Något vidrigare än ekumenik finns inte!

Ekumeniken är genomfalsk antingen den är politiskt, ekonomiskt, socialt eller religiöst motiverad. Ekume nik är nämligen denna tidsålders sätt att förena, där Gud har satt gränser. Satan vill skapa gemenskap där Gud har satt fiendskapen som skyddsmur mellan ormens säd och kvinnans säd.

Då Jesus trädde in i historien utbrast han i några ord som vi har svårt att förstå, därför att vi inte har sett det egentliga sammanhanget. Orden uttalades inte för att väcka uppmärksamhet. Jesus analyserade och diagnosticerade i stället och satte de rätta namnen på på de rätta tingen. Det Jesu samtid kallade för gudsfruktan och kultur kallade Jesus för styggelser och avguderi. Han gick så långt att han till ledarna för nationen sade ”Ni huggormars avföda!”

Jesus kränkte dem i all deras värdighet och avslöjade vilka de var. Det var inte kvinnans säd, utan ormens. I sin politik, i sin kultur, i sina ambitioner, i sina strävanden, i sitt arbete ich i sin religion utgjorde de ingenting annat än ormens säd.

Det var inte underligt att Jesus inte fick någon taburett i någon rådsförsamling då han trädde fram, men så hade också Skriften sagt enligt psalm 1: 1 ” Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta, ”

Där bespottarna och gycklarna sitter, där har vi huggormars avföda, som hugger och dödar med giftiga bett, när de krälar fram. De går nämligen inte, utan krälar fram. Med smygande rörelser paralyserar de hela folket. 
 

Församlingen – ett fridlyst område

Det finns dock ett fridlyst område, där dessa onda makter inte bara är reducerade, utan utestängda – och det är i Kristi församling. Församlingen är ingen allmänning, dit man stormar in med sitt opånyttfödda hjärta och hårda sinne. Församlingen är den heliga plats, där man tar av de skor som man trampat med på egenrättfärdighetens och själviskhetens stigar.

Då Jesus trädde in i världen, trädde han in i en pervers kultur. Det var inte bara tron som fattades, utan också moralen. Man kan tala om både omoral och amoralitet. Tron och moralen saknades men givetvis först och främst kärleken. Det var relationsproblem eller brutna relationer, först och främst till Gud. Därför talade Gud om ogudaktighet.

Relationerna var också störda mellan människorna. Normala och naturliga relationer hade ersatts av perversa. Därför talade Jesus samtidigt om orättfärdighet.

Då Jesus började sin förkunnelse, var det med Bergspredikan som inleddes med saligprisningarna. Han sade: ” Saliga är de fattiga i anden” . 
 

Jesus skärpte lagen

I bergspredikan möter vi de tio budorden i positiva termer på nytestamentlig mark. Jesus kom inte för att upphäva lagen, men för att fullborda den. Han kom inte för att reducera kraven, utan för att skärpa dem. Han skärpte dem väsentligt. Man skulle kunna säga att där Gud i Gamla Testamentet sade ”sannerligen”, där sade Jesus i Nya Testamentet ” sannerligen, sannerligen säger jag er ” . Där Gud har understrukit det han sagt en gång, satte Jesus dubbla streck och skärpte kraven. Han uttalade, skulle vi kunna säga, en hel serie omöjligheter. Det var verkligen ett märkligt budskap att träda in i tiden med, då han för sina lärjungar, vilka hade lämnat allt, ställde upp en serie orimligheter på vägen.

Vad betydde då det? Det handlade om att budorden var brutna. Budorden som fanns i Gamla Testamentet var skrivna på stentavlor. Nu kom Jesus, inte för att sudda ut budorden, reducera dem eller på något sätt korrigera dem, utan han kom för att skärpa dem. Budorden skulle hädanefter ristas in på tavlor av kött i människornas hjärtan. En mycket smärtsam behandling var nödvändig. De skulle inte skrivas på tavlor av sten, ramas in, hängas över altaren eller kompletteras med krucifix och ritualer. Budorden skulle genom den Helige Ande ristas in i människornas hjärtan och tankar.

För att det skulle ske, måste stenen bort. Stenen Jesus menade var emellertid inte tagen från något berg såsom Sion, Horeb eller Sinai. Det var det berg som varje individ bar i sitt eget väsen. Det hårda stenhjärtat, som hade förstört de instiftelser Gud hade givit, måste bort.

Det var stenhjärtat som hade förstört relationerna med Gud. Det hade också förstört äktenskapet, som Gud hade instiftat, och tvingat Herrens tjänare Mose att skriva skiljebrev. Det äktenskapliga förhållandena blev onormala. Mannen fick flera kvinnor. Därigenom kom människorna att markera distansen till Gud men också distansen till varandra. Så uppenbarades ett ogudaktigt liv i trots mot Gud och ett orättfärdigt liv i kärlekslös gärning mot nästan.

När Jsus kom sade han inte: ” saliga är de som är med i mina sammankomster och hjälpa mig att predika och sjunga solo. Saliga är de som sjunga kvartett. Saliga är de som giva till missionen. Saliga är de som förser mig med vad jag behöver”. Nej, han sade: ”Saliga är de som hungra och törsta efter rättfärdighet”. Med dessa ord fångade han in hela mänsklighetens dilemma.

Varför är mänskligheten så osalig? Därför att den är så orättfärdig. Varför är mänskligheten så olycklig? Därför att den är så orättfärdig. I familjelivet är allting så perverst och sjukt.

Om mänskligheten avvikit så grovt så står det dock om Jesus” Därför att du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet, därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder” - Ps 45:7 .

Rättfärdighet och glädje hör samman. Jorden kommer inte att uppleva någon förblivande glädje förrän förändringen i hela skapelsen blivit total. Skriften säger att Gud har beslutat att hela skapelsen skall pånyttfödas. Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor skall träda fram. Ära vare Gud!

Det är detta vi väntar på. Vi väntar inte på en ny världsordning. Vi väntar främst på nya himlar och en ny jord. Det är det som är vårt evighetshopp och det är den jorden vi skall befolka, visserligen inte med den här kroppen, men med härlighetskroppen som är så beskaffad att den passar in i Guds rättfärdiga, heliga och härliga sfär. Vilken dag det skall bli! Eja, vore vi där!

Där finns också den eviga lyckan, därför att det blir en jord utan kramatorier och kyrkogårdar. Det blir också en jord utan tempel. Det blir en jord utan fängelser och sjukhus, ty där rättfärdighet bor, där relationerna är ostörda, obrutna och friska kan aldrig ondskan terrorisera, tyrannisera eller överhuvudtaget komma in. 
 

Vem var Jesus ?

Vad gjorde då Jesus? Han gick till folket med sitt budskap och människorna upptäckte att han läste ur deras egna skrifter, lagen och profeterna, för han hade ingen egen bibel. Han läste samma heliga skrifter som rabbinerna läste ur i synagogorna men ändå var han helt annorlunda. Han talade på ett sådant sätt att de måste lyssna. Förunderligt nog var han som lärare helt ensam.

Man frågade sig varifrån han hade fått sin lärdom? Kunde de få se hans betyg? Eller kunde han visa dem sin doktorsavhandling så att de fick veta vem som hade varit hans teologiska handledare? Hade han gått på universitetet i Jerusalem, i Aten, i Alexandria eller i Rom?

Det var något förunderligt med Jesus. Det enda de visste om honom, var om hans föräldrar, och det sade sannerligen inte mycket.I varje fall gav det inte någon nimbus åt hans personlighet. Det var den där Maria, i och för sig en from kvinna, och Josef. Ville man vara riktigt arrogant, kallade man honom helt enkelt för Marias son, för då lämnade man rum för alla spekulationer, åtminstone på det moraliska planet. Då hade man överlämnat hans rykte åt pöbeln för att den i stort sett skulle få göra vad den ville med det. Ingen kunde ju spåra läroinstitutionen han kom ifrån eller vilka lärare som hade undervisat honom. Paulus hade ju en betrodd lärare, Gamaliel, vem vem hade undervisat Jesus?

Man sökte på olika vägar göra sig en bild av Jesus. Själv sade han bara: ” Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud” - Luk 9:58. Man kunde inte förknippa honom med någon auktoritet i Israels religiösa liv , inte med någon synagoga eller någon speciell grupp eller familj.

Vem var han då? Han var kvinnans säd i motsats till ormens säd och i öppen fiendskap mot det välde som styrde och dominerade en nation på väg mot förstockelse. Han var kvinnans säd i motsats till ormens säd – Herodes, Pilatus och Kaifas. Dit hörde andra kända portalfigurer i nationens liv tillsammans med alla de anonyma skaror, som kom till honom för att om möjligt tillägna sig vad de anade var det bästa hos honom utan att ändå följa honom. Det som inte passade kunde de sortera bort. De ville ha litet av Jesu ideal och kraft. Alltsammans var bra, bara man kunde hålla Jesus själv på respektabelt avstånd. De ville gärna ha välsignelse av hans gärningar, bara de slapp honom själv.

Det var så man resonerade i Laodicea. Där hade de rationaliserat bort Kristus men kunde ändå säga: ” Jag är rik, mig fattas intet” - Uppb 3:17 . De hade byggt upp hela sitt imperium på det Kristus representerade, men medan detta skedde hamnat i en så förödande självförgudning att Frälsaren i sin ordning hade hamnat utanför. Verksamheten gick vidare, ja, inga dramatiska väckelsemöten som förr ich inga syndabekännelser. Det var lugnt i Laodiceá – i dödsriket. Det var dödsrikets väntrum mn hade dekorerat. Där hade man placerat sig. Du ormasäd, ni huggormars avföda, sade Jesus till sin samtids intelligentsia och elit.
-

Hemligt beslut

Knappt hade han sagt det, förrän komitteérna och makthavarna samlades i sina rådsförsamlingar för att besluta om vad de skulle göra. De hade hemliga förhandlingar om hur de på ett diskret sätt skulle kunna röja Jesus ur vägen, så att inte folket skulle kunna misstänka vilka deras avsikter var.

De var politiker i sin rätta återspegling.

Så är det också bland många politiker idag. Där möter man ofta mördarligorna. De mördar inte med jetplan och trotyl; de mördar med tungan, med tankar och ord. De ljuger och förstör för varandra för att om möjligt åstadkomma maktbalans i samhället. Det är där vi möter ormasäden. Gud satte däremot fiendskap så att denna ondska inte skulle kunna utvecklas. Ändå har tillståndet utvecklats dithän att ondskan exponerar sig mer än någonsin.

Så har folket börjat röra på sig och gruppera sig. Man säger t.ex: ” Arbetare i alla länder – förena er!”. Så samlar man sig i kamporganisationer för att röja undan makthavarna. Man vill komma åt maktmedlen. Vi har bland annat kvinnorörelsen som säkerligen rymmer en hel del idealism och en och annan sanning. Denna mixtur av idealism och maktbegär, av vision och destruktion – självdestruktion – skapar förutsättningar för att samla alla stackars kvinnor i internationella rörelser. Man samlar sig och tror att man genom stora förändringar i systemet skall kunna förändra samhället och sin egen situation på ett genomgripande sätt. Tänk vad man bedrar sig!

Gamla makthavare ersättes så av nya. Privatkapitalism blir statskapitalism, eller så får vi ett korporativistiskt samhälle . Förut satt tio kapitalister vid makten. Efteråt sitter femton socialister och förvaltar det kapitalistiska samhället. Viss fick arbetarrörelsen makt, men den är personifierad i tio, femton personer som sitter och styr eller manipulerar och myglar. 
 

Homosexualitet

Kvinnorörelsen banar väg även för den homosexuella rörelsen genom att forcera spärrarna mellan man och kvinna. Man vet inte längre vem som är man och vem som är kvinna. Man kan snart inte se det om man inte gör kroppsvisitation. Det är väl frågan om inte de här kroppsliga kännetecknen också går förlorade. Sociologiska och psykologiska förändringar kommer förmodligen att följas av anatomiska förändringar... Så berömmer sig människan av det som är hennes dårskap och fördärv. Det här är kultur, säher hon. Det här är progressivitet, säger kvinnan. Det är ormens säd, säger bibeln. Gud satte fiendskap mellan kvinnans säd och ormens säd.

Alla försök att lösa mänskliga problem utan att gå till själva grundorsaken är ett utslag utav ormasädens avsikter. På grund av störda relationer är människan perverst bunden till jorden, till traditionen och ttill familjen genom ett system som byggts upp och som har förvandlat hela släktet till slavar. Vi exploaterar jorden. Vi är bundna i släkttraditioner och religiösa traditioner.

Varför har vi inte kommit längre på trons väg? Måste vi fråga.

Det heter om det släkte som gick ut ur Egypten och vandrade genom öknen för att gå in i landet: ” Så kom vi till Kades-Barnea” - 5 Mos 1:19. Efter bortåt 40 år var folket tillbaka till utgångspunkten, elva dagsresor ifrån Horeb. Under 40 år hade man i realiteten avverkat bara 11 dagsresor. 
 

Ökengenerationen

Det här är bilden av många kristna. De är lojala mot gruppen, mot klassen, mot föräldrarna, mot far och mor, mot syskonen, men olydiga mot Gud. Resultatet har blivit en cirkelgång i en öde öken, som aldrig tycks ta slut.

Kringvandringen tog inte heller slut förrän en hel generation gått bort. Då den generationen var borta, heter det, att de kom till Kades-Barnea. Då erhöll folket Deuteronomium – den andra lagen – egentligen en kopia utav den tidigare uppenbarelsen. Gud kom inte med någon ny uppenbarelse. Han förnyade bara sitt ord för en ny generation.

Ut ur öknen kom alltså ökengenerationen med sin starka profil, född och fostrad i öknen. De enda folkhögtider den generationen kunde minnas, var de stora begravningsakterna. Fem tusen, tio tusen, ja, tjugo tusen hade dött. Fädernas vandring avbröts av dödens inbrytningar i lägret. Skaran reducerades ständigt.

Till dem som gick under hörde de som ägnat felaktig omsorg om sina barn. Hur skulle det bli med barnen och kvinnorna, hade de försiktigt frågat sig. De gjorde sken av att de hade större omsorg om de svagare grupperna i samhället än vad Gud själv hade. De trodde sig behöva speciella skyddsanordningar. De var toleranta och skenbart medlidsamma och omtänksamma. Så skövlades en hel generation. Ökensanden blev deras slut. De började men kom aldrig fram. De utgjorde ormasäden. Gud hade icke behag till dem, för det som de hade hört blev inte upptaget genom tron i deras hjärtan. Det blev för dem bara religiösa och teologiska teorier.

Men så inträffade det märkliga. Vid Kardes-Barnea hördes de nya väckelse-signalerna. Folket fick uppmaningen att åter draga åstad. Så invigdes en ny ledare, Josua, och togs ut. Josua betyder frälsare. Folket reste sig ur lägret och befriade sig från mörkrets och dödens käftar. Åter formade sig folket i processioner, denna gång för att gå över floden och in i landet.

... Nu kommer det en ny generation, som har hört om trosfäderna. Den har börjat fråga efter Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – fädernas Gud. Gud vill ha ett folk som skall sändas åstad för hans räkning. Det är kvinnans säd som börjar göra anspråk på sina rättigheter. Det är en kamp som kommer att intensifieras och trappas upp. 
 

Gå icke i ok med...

Paulus drog upp riktlinjerna när han sade så här: ” Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; ” - 2 Kor 6:14 . Paulus väckte upp fiendskapen och drog upp gränserna.

Vad har väl tro att skaffa med otro? Frågade han. Vad har rättfärdighet att göra med orättfärdighet? Hur låter Kristus förlika sig med Beliar? Gå ut ifrån dem! Uppmanade Paulus.

Här uppenbaras för oss en hemlighet. Förutsättningen för gemenskap är uppbrott och uttåg. I det läggs den rättsliga grunden för vårt barnaskap. Det är vårt barnaskap som vittnar om vilken art vi är av. Jesus sade: ” Mitt rike är inte av denna världen” - Joh 18:36 . Därmed avslöjade han rikets art. ”Var art för sig”, står det skrivet i Ordet – 1 Mos 1:12.

Satans metod är att söka blanda ihop begreppen och sudda ut. Gud däremot drar upp gränserna. ”Var art för sig”. Trons folk och otrons människor kan alltså inte förenas i samma samfund eller kyrka. Trons folk går ut ” ..till honom utanför lägret för att bära hans smälek” - Hebr 13:13 .

Ljus och mörker kan inte förenas. Det går inte att para ihop oxe och åsna. Det finns inga övergångar mellan elementen och ingen felande länk som kan förena arterna. Det kan visserligen ske förändringar inom arterna men ingen övergång dem emellan. Världen och människorna i världen kan förändras, men bara till likhet med Antikrist. Guds folk förändras dock till likhet med Kristus. ”Var art för sig”. Trons folk för sig, men inte på grund av åskådning utan på grund av naturen. 
 

Gå ut!

Låt oss gå ut! Ut ur arbetsgivarföreningen! Ut ur fackföreningen! Ut ur intresseorganisationerna! Ut!

Då säger någon: ”Hur skall jag då överleva?”.

Vem har sagt att vi skall överleva? Har vi missförstått det hela? Vi är inte kallade till att ”överleva”. Vi är kallade till martyrskap, vilket innebär att vi lägger vårt liv som ett heloffer på Guds altare och går in under lidandet.

Vårt liv är väl inte beroende av Konsum eller ICA, Volvo, fackföreningen, arbetsgivarföreningen eller andra föreningar? Är det så har vi redan bejakat en livsfientlig utveckling och mentalt förberett oss för det faktum att hela mänskligheten så småningom varken skall kunna köpa eller sälja utan att ha ett speciellt märke på högra handen eller på pannan. Det gäller, säger bibeln, för de heliga och utvalda att vara vakna och ha insikt. Är vi beroende av karteller och föreningar, av organisationer, gillen och andra gemenskapsformer för vårt sociala eller ekonomiska liv så är vi redan fjättrade i ett antikristligt system. Så här sade bibeln: ” Låtom oss alltså gå ut till honom 'utanför lägret' och bära hans smälek. ” -. Smäleken kommer av att Gud har väckt fiendskap till ormasäden, förkroppsligad i religionen , ekonomien, filosofien, politiken, nöjeslivet, i den ideella verksamheten och i idrottsorganisationerna. Gud har markerat gränserna. Allt utanför Guds gränser är människans medel att försöka vinna frälsning utan Kristus.

Men Gud har satt fiendskap. Kristus låter sig inte förenas med Beliar. Så finns det heller inga möjligheter att förena ett Guds tempel, såsom du och jag är , med ett avgudatempel. Allt det vi förtröstar på utanför Gud är nämligen avguderi – ett raffinerat, civiliserat eller primitivt avguderi. Vi kan inte befrias från det bara genom att gå till Herrens bord, sitta med i ett och annat förmiddagsmöte, vara sångledare, vara med i KD, Broderskapsrörelsen, frisinnade medborgarföreningen eller moderaterna. Det är ormasäd. Det enda sättet är att i lydnad göra vad Jesus säger, nämligen acceptera fiendskapen och gå ut till honom utanför lägret och bära hans , Jesu, smälek. 

Predikan publicerades första gången i Midnattsropet 13 - 14 1980 - ett idylliskt julnummer

 

”Jag har nog aldrig varit frälst”

Kanske någon tänker: "Jag har nog aldrig varit frälst”.

Nej, det finns en viss risk för att det är sant. Nog har vi bekänt oss för både det ena och det andra utan att fråga efter rättfärdighetens frukter. Det är dem vi måste efterlysa. Vi måste återskapa de nytestamentliga gemenskapsformerna. Vi får inte fråga bara efter det som rör vårt eget, min kropp eller mina medel. Alltsammans är endast gåvor, givna för att tjäna och tillbedja Gud och för att förverkliga Guds eviga tankar i tiden. När vi går ut ur världen skall vi inte hamna i ett vakuum. I stället för världsordningen bygger vi upp församlingsordningen, som har sitt eget sociala, ekonomiska och kulturella mönster – en motkultur i ett nytt liv, där rättfärdigheten lever och bor. Genom församlingen är vi ett avskilt folk, Guds egendomsfolk, uttagna och utvalda för att Gud genom oss skall bevisa sin nåds väldiga rikedom emot hela den synliga och osynliga världen under tillkommande tidsåldrar. Han har gjort det så mäktigt, så märkligt och så underbart att dessa hans tjänare har blivit ljus.

De blir inte kända i världen som ljus. Tvärtom stämplas de som mörkermän och glädjedödare. De sitter dock inte i de politiska rådsförsamlingarna och doserar, laborerar, diskuterar och pladdrar bort tid och resurser. De inviger sig istället för de heligas tjänst. Istället för diskussioner, beder de sig igenom. Det är det folket som Gud har tagit ut för sin räkning.

-

Läs även andra bloggares åsikter om Arne Imsen