Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
(Det här budskapet har funnits utlagt på bloggen sedan den 25/1 2009 )
Arne Imsen om dagsaktuella frågor – sommaren 1980
Arne Imsen om dagsaktuella frågor – sommaren 1980
avskrift (endast lätt språklig bearbetning) av predikan ur tidningen Midnattsropet.
Då
fallet ägt rum och människan uppvaktats av Guds ärkefiende Lucifer, som
är Satan, var det med mycket avancerade avsikter Satan gick fram.
Framför allt ville han ha sin auktoritet, sin maktsfär och sitt välde
förevigat med människan som sitt speciella redskap. Han ville få sitt
välde, som kallas världen och egentligen hör tiden till men som går mot
sin upplösning, förevigat i en evig rivalitet och strid med Gud.
Nu lyckades inte Satan, men då fallet var ett faktum, då han hade
flirtat till sig människans uppmärksamhet och genom sin kurtis
förtrollat henne, hörde människan de ljuva tonerna från de väldiga
utfästelser ormen gjorde i paradiset. Han sade: ” Gud vet att om ni äter
av det här trädet, då skall ni bli lika Gud”.
Guds avsikt var inte i första hand att förmedla kunskap till
människan, utan liv. Därför lägger vi märke till att det rakt igenom
hela historien varit en märklig kontrovers mellan det vi skulle kunna
kalla för livet – och kunskapen. Människan har sökt kunskap men oftast
förlorat eller försummat livet. Hon har sökt kunskap många gånger med
avsikt att förbättra och underlätta livet, men hon har aldrig förmått
söka sig till själva livets källa. Därför har kunskapen kommit att bli
ett element eller ett instrument i strid mot livet. Eller ännu hellre:
kunskapen har stått som en antipol till Gud själv.
Fiendskapen var skyddsmuren
Så var det inte från begynnelsen. Människans situation idag är ett
resultat av fallet. Då människan genom att äta av kunskapens träd på
gott och ont förvärvade sig möjligheten att skaffa sig sina
utomordentliga kunskaper var det nödvändigt för Gud att skapa
skyddsmurar. Gud sade om människan att ” hädanefter skulle icke något
bli henne omöjligt ” - 1 Mos 11:6 – Ifrån det ögonblicket blev människan
farlig både för sig själv och sin omgivning. Det manifesterades klart
och tydligt redan i den andra generationen, då Kain mördade sin bror och
startade tillverkning av redskap av olika material. Gud måste sätta upp
en skyddsmur mellan ormens säd och kvinnans säd.
Vi läser i 1 Mos 3:15
” ..jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd ”
Fiendskapen var skyddsmuren som upprättades för att destruktionen av
människan inte skulle kunna fortgå under sken av vänskap och gemenskap.
Satan sökte kontakt med människan för att få gemenskap och ett sådant
redskap som han behövde.
Samma sak upprepades då Jesus kom in i historien. Han utsattes för
samma metodiska bearbetning som Adam utsattes för. Hans frestelser kunde
sammanföras i tre kategorier. Det var ”ögonens begärelse”, ”köttets
begärelse” och ”högfärd över detta livets goda” - 1 Joh 2:16 – De
beskriver den mentalitet som förkroppsligas i världen.
Tre grunddrifter finns alltså i människans väsen. ”Ögonens begärelse”
är habegäret, som går ut på att ha, förvärva och erövra. ”Köttets
begärelse” är lusten, alltifrån erotiken till andra lustmoment. De
representerar den mentalitet som sorterar ut kampmomentet men slår vakt
om lustmomentet. Det är en mentalitet som reducerar människan till att
bli ett slags sockertopp istället för ett salt. Den mentaliteten betonar
ständigt lustmomentet i kulturen, religionen och politiken.
Bröd och skådespel
Sammanfattningsvis skulle man kuna säga att hela mänsklighetens rop
under århundradena varit ett rop efter bröd och skådespel. De som har
kunnat ge bröd och skådespel har givetvis blivit människornas
makthavare. Historien har gång på gång avslöjat mänsklighetens
framstående ledare som besynnerliga galningar. Det gäller inom alla
områden.
Till och med då man kommer in på den kristna verksamhetens område
förefaller det som om själva underhållningen skulle vara det mest
väsentliga. Man tycks mera sysselsätta sig med något som liknar fritids-
och hobbyverksamhet. Det som styr inriktningen är ändå strängt taget
ingenting annat än lusten.
Makt genom kunskap
Den vidrigaste driften av alla är dock ”högfärd över detta livets
goda” , som är maktbegäret. Den människa som förvärvat sig kunskaper,
har distanserat andra människor och skapat en klyfta till sin omgivning.
Genom sin kunskap har hon skaffat sig makt.
Andra kan skaffa sig makt genom andra, yttre medel, t.ex. genom att
förvärva sig ett hus. Man köper ett hus och försöker få det, om möjligt,
snyggare, bättre, större, modernare och lyxigare än grannens. Man vill
ha det bästa huset, den bästa bilen och de snyggaste kläderna för att
kunna briljera, imponera och dupera. Så fåfänglig är människan.
Så skaffar människan sig saker och ting, lägger under sig rikedomens
medel och får därigenom rikedomens makt. Så blir hon oberoende genom
förakt eller förtryck. Hon skaffar sig förmåner och fördelar på
bekostnad av andra och hon kommer på det viset in i en fullständigt
främmande värld under inflytande av rikedomens fåfängliga och
fördärvliga välde.
Nu säger Skriften att allt som är i världen är ”ögonens begärelse”,
”köttets begärelse” och ”högfärd över detta livets goda” . När dessa tre
ting har förkroppsligats i ett samhälle, spelar det ingen roll vilket
slags samhälle det är: socialdemokratiskt, liberalt, konservativt eller
något annat! Alla politiska system kan användas för att bygga upp – jag
skulle vilja kalla det – ett politiskt paradis för en elit, en grupp
utvalda.
Fy för ekumeniken!
Men låt oss lämna det! Vad gjorde då Gud? För att dessa nedbrytande
krafter inte hejdlöst skulle bryta igenom och på kort tid ödelägga hela
skapelsen, så satte Gud fiendskap.
Halleluja för fiendskapen! Och fy för ekumeniken! Något vidrigare än ekumenik finns inte!
Ekumeniken är genomfalsk antingen den är politiskt, ekonomiskt,
socialt eller religiöst motiverad. Ekume nik är nämligen denna
tidsålders sätt att förena, där Gud har satt gränser. Satan vill skapa
gemenskap där Gud har satt fiendskapen som skyddsmur mellan ormens säd
och kvinnans säd.
Då Jesus trädde in i historien utbrast han i några ord som vi har
svårt att förstå, därför att vi inte har sett det egentliga
sammanhanget. Orden uttalades inte för att väcka uppmärksamhet. Jesus
analyserade och diagnosticerade i stället och satte de rätta namnen på
på de rätta tingen. Det Jesu samtid kallade för gudsfruktan och kultur
kallade Jesus för styggelser och avguderi. Han gick så långt att han
till ledarna för nationen sade ”Ni huggormars avföda!”
Jesus kränkte dem i all deras värdighet och avslöjade vilka de var.
Det var inte kvinnans säd, utan ormens. I sin politik, i sin kultur, i
sina ambitioner, i sina strävanden, i sitt arbete ich i sin religion
utgjorde de ingenting annat än ormens säd.
Det var inte underligt att Jesus inte fick någon taburett i någon
rådsförsamling då han trädde fram, men så hade också Skriften sagt
enligt psalm 1: 1 ” Säll är den man som icke
vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej
heller sitter där bespottare sitta, ”
Där bespottarna och gycklarna sitter, där har vi huggormars avföda,
som hugger och dödar med giftiga bett, när de krälar fram. De går
nämligen inte, utan krälar fram. Med smygande rörelser paralyserar de
hela folket.
Församlingen – ett fridlyst område
Det finns dock ett fridlyst område, där dessa onda makter inte bara är
reducerade, utan utestängda – och det är i Kristi församling.
Församlingen är ingen allmänning, dit man stormar in med sitt
opånyttfödda hjärta och hårda sinne. Församlingen är den heliga plats,
där man tar av de skor som man trampat med på egenrättfärdighetens och
själviskhetens stigar.
Då Jesus trädde in i världen, trädde han in i en pervers kultur. Det
var inte bara tron som fattades, utan också moralen. Man kan tala om
både omoral och amoralitet. Tron och moralen saknades men givetvis först
och främst kärleken. Det var relationsproblem eller brutna relationer,
först och främst till Gud. Därför talade Gud om ogudaktighet.
Relationerna var också störda mellan människorna. Normala och
naturliga relationer hade ersatts av perversa. Därför talade Jesus
samtidigt om orättfärdighet.
Då Jesus började sin förkunnelse, var det med Bergspredikan som
inleddes med saligprisningarna. Han sade: ” Saliga är de fattiga i
anden” .
Jesus skärpte lagen
I bergspredikan möter vi de tio budorden i positiva termer på
nytestamentlig mark. Jesus kom inte för att upphäva lagen, men för att
fullborda den. Han kom inte för att reducera kraven, utan för att skärpa
dem. Han skärpte dem väsentligt. Man skulle kunna säga att där Gud i
Gamla Testamentet sade ”sannerligen”, där sade Jesus i Nya Testamentet ”
sannerligen, sannerligen säger jag er ” . Där Gud har understrukit det
han sagt en gång, satte Jesus dubbla streck och skärpte kraven. Han
uttalade, skulle vi kunna säga, en hel serie omöjligheter. Det var
verkligen ett märkligt budskap att träda in i tiden med, då han för sina
lärjungar, vilka hade lämnat allt, ställde upp en serie orimligheter på
vägen.
Vad betydde då det? Det handlade om att budorden var brutna. Budorden
som fanns i Gamla Testamentet var skrivna på stentavlor. Nu kom Jesus,
inte för att sudda ut budorden, reducera dem eller på något sätt
korrigera dem, utan han kom för att skärpa dem. Budorden skulle
hädanefter ristas in på tavlor av kött i människornas hjärtan. En mycket
smärtsam behandling var nödvändig. De skulle inte skrivas på tavlor av
sten, ramas in, hängas över altaren eller kompletteras med krucifix och
ritualer. Budorden skulle genom den Helige Ande ristas in i människornas
hjärtan och tankar.
För att det skulle ske, måste stenen bort. Stenen Jesus menade var
emellertid inte tagen från något berg såsom Sion, Horeb eller Sinai. Det
var det berg som varje individ bar i sitt eget väsen. Det hårda
stenhjärtat, som hade förstört de instiftelser Gud hade givit, måste
bort.
Det var stenhjärtat som hade förstört relationerna med Gud. Det hade
också förstört äktenskapet, som Gud hade instiftat, och tvingat Herrens
tjänare Mose att skriva skiljebrev. Det äktenskapliga förhållandena blev
onormala. Mannen fick flera kvinnor. Därigenom kom människorna att
markera distansen till Gud men också distansen till varandra. Så
uppenbarades ett ogudaktigt liv i trots mot Gud och ett orättfärdigt liv
i kärlekslös gärning mot nästan.
När Jsus kom sade han inte: ” saliga är de som är med i mina
sammankomster och hjälpa mig att predika och sjunga solo. Saliga är de
som sjunga kvartett. Saliga är de som giva till missionen. Saliga är de
som förser mig med vad jag behöver”. Nej, han sade: ”Saliga är de som
hungra och törsta efter rättfärdighet”. Med dessa ord fångade han in
hela mänsklighetens dilemma.
Varför är mänskligheten så osalig? Därför att den är så orättfärdig.
Varför är mänskligheten så olycklig? Därför att den är så orättfärdig. I
familjelivet är allting så perverst och sjukt.
Om mänskligheten avvikit så grovt så står det dock om Jesus” Därför
att du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet, därför, o Gud,
har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder” - Ps
45:7 .
Rättfärdighet och glädje hör samman. Jorden kommer inte att uppleva
någon förblivande glädje förrän förändringen i hela skapelsen blivit
total. Skriften säger att Gud har beslutat att hela skapelsen skall
pånyttfödas. Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor skall träda
fram. Ära vare Gud!
Det är detta vi väntar på. Vi väntar inte på en ny världsordning. Vi
väntar främst på nya himlar och en ny jord. Det är det som är vårt
evighetshopp och det är den jorden vi skall befolka, visserligen inte
med den här kroppen, men med härlighetskroppen som är så beskaffad att
den passar in i Guds rättfärdiga, heliga och härliga sfär. Vilken dag
det skall bli! Eja, vore vi där!
Där finns också den eviga lyckan, därför att det blir en jord utan
kramatorier och kyrkogårdar. Det blir också en jord utan tempel. Det
blir en jord utan fängelser och sjukhus, ty där rättfärdighet bor, där
relationerna är ostörda, obrutna och friska kan aldrig ondskan
terrorisera, tyrannisera eller överhuvudtaget komma in.
Vem var Jesus ?
Vad gjorde då Jesus? Han gick till folket med sitt budskap och
människorna upptäckte att han läste ur deras egna skrifter, lagen och
profeterna, för han hade ingen egen bibel. Han läste samma heliga
skrifter som rabbinerna läste ur i synagogorna men ändå var han helt
annorlunda. Han talade på ett sådant sätt att de måste lyssna.
Förunderligt nog var han som lärare helt ensam.
Man frågade sig varifrån han hade fått sin lärdom? Kunde de få se hans
betyg? Eller kunde han visa dem sin doktorsavhandling så att de fick
veta vem som hade varit hans teologiska handledare? Hade han gått på
universitetet i Jerusalem, i Aten, i Alexandria eller i Rom?
Det var något förunderligt med Jesus. Det enda de visste om honom,
var om hans föräldrar, och det sade sannerligen inte mycket.I varje fall
gav det inte någon nimbus åt hans personlighet. Det var den där Maria, i
och för sig en from kvinna, och Josef. Ville man vara riktigt arrogant,
kallade man honom helt enkelt för Marias son, för då lämnade man rum
för alla spekulationer, åtminstone på det moraliska planet. Då hade man
överlämnat hans rykte åt pöbeln för att den i stort sett skulle få göra
vad den ville med det. Ingen kunde ju spåra läroinstitutionen han kom
ifrån eller vilka lärare som hade undervisat honom. Paulus hade ju en
betrodd lärare, Gamaliel, vem vem hade undervisat Jesus?
Man sökte på olika vägar göra sig en bild av Jesus. Själv sade han
bara: ” Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud” - Luk
9:58. Man kunde inte förknippa honom med någon auktoritet i Israels
religiösa liv , inte med någon synagoga eller någon speciell grupp eller
familj.
Vem var han då? Han var kvinnans säd i motsats till ormens säd och i
öppen fiendskap mot det välde som styrde och dominerade en nation på väg
mot förstockelse. Han var kvinnans säd i motsats till ormens säd –
Herodes, Pilatus och Kaifas. Dit hörde andra kända portalfigurer i
nationens liv tillsammans med alla de anonyma skaror, som kom till honom
för att om möjligt tillägna sig vad de anade var det bästa hos honom
utan att ändå följa honom. Det som inte passade kunde de sortera bort.
De ville ha litet av Jesu ideal och kraft. Alltsammans var bra, bara man
kunde hålla Jesus själv på respektabelt avstånd. De ville gärna ha
välsignelse av hans gärningar, bara de slapp honom själv.
Det var så man resonerade i Laodicea. Där hade de rationaliserat bort
Kristus men kunde ändå säga: ” Jag är rik, mig fattas intet” - Uppb 3:17
. De hade byggt upp hela sitt imperium på det Kristus representerade,
men medan detta skedde hamnat i en så förödande självförgudning att
Frälsaren i sin ordning hade hamnat utanför. Verksamheten gick vidare,
ja, inga dramatiska väckelsemöten som förr ich inga syndabekännelser.
Det var lugnt i Laodiceá – i dödsriket. Det var dödsrikets väntrum mn
hade dekorerat. Där hade man placerat sig. Du ormasäd, ni huggormars
avföda, sade Jesus till sin samtids intelligentsia och elit.
-
-
Hemligt beslut
Knappt hade han sagt det, förrän komitteérna och makthavarna samlades i
sina rådsförsamlingar för att besluta om vad de skulle göra. De hade
hemliga förhandlingar om hur de på ett diskret sätt skulle kunna röja
Jesus ur vägen, så att inte folket skulle kunna misstänka vilka deras
avsikter var.
De var politiker i sin rätta återspegling.
Så är det också bland många politiker idag. Där möter man ofta
mördarligorna. De mördar inte med jetplan och trotyl; de mördar med
tungan, med tankar och ord. De ljuger och förstör för varandra för att
om möjligt åstadkomma maktbalans i samhället. Det är där vi möter
ormasäden. Gud satte däremot fiendskap så att denna ondska inte skulle
kunna utvecklas. Ändå har tillståndet utvecklats dithän att ondskan
exponerar sig mer än någonsin.
Så har folket börjat röra på sig och gruppera sig. Man säger t.ex: ”
Arbetare i alla länder – förena er!”. Så samlar man sig i
kamporganisationer för att röja undan makthavarna. Man vill komma åt
maktmedlen. Vi har bland annat kvinnorörelsen som säkerligen rymmer en
hel del idealism och en och annan sanning. Denna mixtur av idealism och
maktbegär, av vision och destruktion – självdestruktion – skapar
förutsättningar för att samla alla stackars kvinnor i internationella
rörelser. Man samlar sig och tror att man genom stora förändringar i
systemet skall kunna förändra samhället och sin egen situation på ett
genomgripande sätt. Tänk vad man bedrar sig!
Gamla makthavare ersättes så av nya. Privatkapitalism blir
statskapitalism, eller så får vi ett korporativistiskt samhälle . Förut
satt tio kapitalister vid makten. Efteråt sitter femton socialister och
förvaltar det kapitalistiska samhället. Viss fick arbetarrörelsen makt,
men den är personifierad i tio, femton personer som sitter och styr
eller manipulerar och myglar.
Homosexualitet
Kvinnorörelsen
banar väg även för den homosexuella rörelsen genom att forcera
spärrarna mellan man och kvinna. Man vet inte längre vem som är man och
vem som är kvinna. Man kan snart inte se det om man inte gör
kroppsvisitation. Det är väl frågan om inte de här kroppsliga
kännetecknen också går förlorade. Sociologiska och psykologiska
förändringar kommer förmodligen att följas av anatomiska förändringar...
Så berömmer sig människan av det som är hennes dårskap och fördärv.
Det här är kultur, säher hon. Det här är progressivitet, säger kvinnan.
Det är ormens säd, säger bibeln. Gud satte fiendskap mellan kvinnans säd
och ormens säd.
Alla försök att lösa mänskliga problem utan att gå till själva
grundorsaken är ett utslag utav ormasädens avsikter. På grund av störda
relationer är människan perverst bunden till jorden, till traditionen
och ttill familjen genom ett system som byggts upp och som har
förvandlat hela släktet till slavar. Vi exploaterar jorden. Vi är
bundna i släkttraditioner och religiösa traditioner.
Varför har vi inte kommit längre på trons väg? Måste vi fråga.
Det heter om det släkte som gick ut ur Egypten och vandrade genom
öknen för att gå in i landet: ” Så kom vi till Kades-Barnea” - 5 Mos
1:19. Efter bortåt 40 år var folket tillbaka till utgångspunkten, elva
dagsresor ifrån Horeb. Under 40 år hade man i realiteten avverkat bara
11 dagsresor.
Ökengenerationen
Det
här är bilden av många kristna. De är lojala mot gruppen, mot klassen,
mot föräldrarna, mot far och mor, mot syskonen, men olydiga mot Gud.
Resultatet har blivit en cirkelgång i en öde öken, som aldrig tycks ta
slut.
Kringvandringen tog inte heller slut förrän en hel generation gått
bort. Då den generationen var borta, heter det, att de kom till
Kades-Barnea. Då erhöll folket Deuteronomium – den andra lagen –
egentligen en kopia utav den tidigare uppenbarelsen. Gud kom inte med
någon ny uppenbarelse. Han förnyade bara sitt ord för en ny generation.
Ut ur öknen kom alltså ökengenerationen med sin starka profil, född och
fostrad i öknen. De enda folkhögtider den generationen kunde minnas,
var de stora begravningsakterna. Fem tusen, tio tusen, ja, tjugo tusen
hade dött. Fädernas vandring avbröts av dödens inbrytningar i lägret.
Skaran reducerades ständigt.
Till dem som gick under hörde de som ägnat felaktig omsorg om sina
barn. Hur skulle det bli med barnen och kvinnorna, hade de försiktigt
frågat sig. De gjorde sken av att de hade större omsorg om de svagare
grupperna i samhället än vad Gud själv hade. De trodde sig behöva
speciella skyddsanordningar. De var toleranta och skenbart medlidsamma
och omtänksamma. Så skövlades en hel generation. Ökensanden blev deras
slut. De började men kom aldrig fram. De utgjorde ormasäden. Gud hade
icke behag till dem, för det som de hade hört blev inte upptaget genom
tron i deras hjärtan. Det blev för dem bara religiösa och teologiska
teorier.
Men så inträffade det märkliga. Vid Kardes-Barnea hördes de nya
väckelse-signalerna. Folket fick uppmaningen att åter draga åstad. Så
invigdes en ny ledare, Josua, och togs ut. Josua betyder frälsare.
Folket reste sig ur lägret och befriade sig från mörkrets och dödens
käftar. Åter formade sig folket i processioner, denna gång för att gå
över floden och in i landet.
... Nu kommer det en ny generation, som har hört om trosfäderna. Den
har börjat fråga efter Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – fädernas Gud.
Gud vill ha ett folk som skall sändas åstad för hans räkning. Det är
kvinnans säd som börjar göra anspråk på sina rättigheter. Det är en kamp
som kommer att intensifieras och trappas upp.
Gå icke i ok med...
Paulus drog upp riktlinjerna när han sade så här: ” Gån icke i ok
tillsammans med dem som icke tro; ” - 2 Kor 6:14 . Paulus väckte upp
fiendskapen och drog upp gränserna.
Vad har väl tro att skaffa med otro? Frågade han. Vad har
rättfärdighet att göra med orättfärdighet? Hur låter Kristus förlika
sig med Beliar? Gå ut ifrån dem! Uppmanade Paulus.
Här uppenbaras för oss en hemlighet. Förutsättningen för gemenskap är
uppbrott och uttåg. I det läggs den rättsliga grunden för vårt
barnaskap. Det är vårt barnaskap som vittnar om vilken art vi är av.
Jesus sade: ” Mitt rike är inte av denna världen” - Joh 18:36 . Därmed
avslöjade han rikets art. ”Var art för sig”, står det skrivet i Ordet – 1
Mos 1:12.
Satans metod är att söka blanda ihop begreppen och sudda ut. Gud
däremot drar upp gränserna. ”Var art för sig”. Trons folk och otrons
människor kan alltså inte förenas i samma samfund eller kyrka. Trons
folk går ut ” ..till honom utanför lägret för att bära hans smälek” -
Hebr 13:13 .
Ljus och mörker kan inte förenas. Det går inte att para ihop oxe och
åsna. Det finns inga övergångar mellan elementen och ingen felande länk
som kan förena arterna. Det kan visserligen ske förändringar inom
arterna men ingen övergång dem emellan. Världen och människorna i
världen kan förändras, men bara till likhet med Antikrist. Guds folk
förändras dock till likhet med Kristus. ”Var art för sig”. Trons folk
för sig, men inte på grund av åskådning utan på grund av naturen.
Gå ut!
Låt oss gå ut! Ut ur arbetsgivarföreningen! Ut ur fackföreningen! Ut ur intresseorganisationerna! Ut!
Då säger någon: ”Hur skall jag då överleva?”.
Vem har sagt att vi skall överleva? Har vi missförstått det hela? Vi
är inte kallade till att ”överleva”. Vi är kallade till martyrskap,
vilket innebär att vi lägger vårt liv som ett heloffer på Guds altare
och går in under lidandet.
Vårt liv är väl inte beroende av Konsum eller ICA, Volvo,
fackföreningen, arbetsgivarföreningen eller andra föreningar? Är det så
har vi redan bejakat en livsfientlig utveckling och mentalt förberett
oss för det faktum att hela mänskligheten så småningom varken skall
kunna köpa eller sälja utan att ha ett speciellt märke på högra handen
eller på pannan. Det gäller, säger bibeln, för de heliga och utvalda att
vara vakna och ha insikt. Är vi beroende av karteller och föreningar,
av organisationer, gillen och andra gemenskapsformer för vårt sociala
eller ekonomiska liv så är vi redan fjättrade i
ett antikristligt system. Så här sade bibeln: ” Låtom oss alltså gå ut
till honom 'utanför lägret' och bära hans smälek. ” -. Smäleken
kommer av att Gud har väckt fiendskap till ormasäden, förkroppsligad i
religionen , ekonomien, filosofien, politiken, nöjeslivet, i den ideella
verksamheten och i idrottsorganisationerna. Gud har markerat
gränserna. Allt utanför Guds gränser är människans medel att försöka
vinna frälsning utan Kristus.
Men Gud har satt fiendskap. Kristus låter sig inte förenas med Beliar.
Så finns det heller inga möjligheter att förena ett Guds tempel, såsom
du och jag är , med ett avgudatempel. Allt det vi förtröstar på utanför
Gud är nämligen avguderi – ett raffinerat, civiliserat eller primitivt
avguderi. Vi kan inte befrias från det bara genom att gå till Herrens
bord, sitta med i ett och annat förmiddagsmöte, vara sångledare, vara
med i KD, Broderskapsrörelsen, frisinnade medborgarföreningen eller
moderaterna. Det är ormasäd. Det enda sättet är att i lydnad göra vad
Jesus säger, nämligen acceptera fiendskapen och gå ut till honom utanför
lägret och bära hans , Jesu, smälek.
![]() |
Predikan publicerades första gången i Midnattsropet 13 - 14 1980 - ett idylliskt julnummer |
”Jag har nog aldrig varit frälst”
Kanske någon tänker: "Jag har nog aldrig varit frälst”.
Nej, det finns en viss risk för att det är sant. Nog har vi bekänt oss
för både det ena och det andra utan att fråga efter rättfärdighetens
frukter. Det är dem vi måste efterlysa. Vi måste återskapa de
nytestamentliga gemenskapsformerna. Vi får inte fråga bara efter det som
rör vårt eget, min kropp eller mina medel. Alltsammans är endast gåvor,
givna för att tjäna och tillbedja Gud och för att förverkliga Guds
eviga tankar i tiden. När vi går ut ur världen skall vi inte hamna i ett
vakuum. I stället för världsordningen bygger vi upp
församlingsordningen, som har sitt eget sociala, ekonomiska och
kulturella mönster – en motkultur i ett nytt liv, där rättfärdigheten
lever och bor. Genom församlingen är vi ett avskilt folk, Guds
egendomsfolk, uttagna och utvalda för att Gud genom oss skall bevisa sin
nåds väldiga rikedom emot hela den synliga och osynliga världen under
tillkommande tidsåldrar. Han har gjort det så mäktigt, så märkligt och
så underbart att dessa hans tjänare har blivit ljus.
De
blir inte kända i världen som ljus. Tvärtom stämplas de som mörkermän
och glädjedödare. De sitter dock inte i de politiska rådsförsamlingarna
och doserar, laborerar, diskuterar och pladdrar bort tid och resurser.
De inviger sig istället för de heligas tjänst. Istället för
diskussioner, beder de sig igenom. Det är det folket som Gud har tagit
ut för sin räkning.
-
Läs även andra bloggares åsikter om Arne Imsen
Kommentarer
Skicka en kommentar