Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Med jubel, enligt "Rysslands röst".
Innebär det att vägen till Ryssland och de ortodoxa där är öppen för Franciskus? Knappast, om man ska gå efter uttalanden från officiella, ryska kyrkomän som Radio Eko Moskva publicerat:
"Datum för ett möte mellan den romerske Påven och den ryske Patriarken beror på om man lyckas övervinna de djupa konflikterna mellan de Rysk-ortodoxa och Romersk-katolska kyrkorna.
Det menar chefen för Avdelningen för yttre kyrkliga kontakter inom Moskvapatriarkatet , metropolit Ilarion. Enligt honom så innebar konflikterna mellan de båda bekännelse-riktningarna i övergången mellan 80 – och 90-talet, att den ortodoxt-katolska dialogen kom långt på efterkälken. Han påminde om att just vid den tiden började det att uppstå uniat-kyrkor I väst-Ukraina, vilket ledde till en del våldsamma uppträdanden och till att de ortodoxa blev utjagade ur kyrkorna. Överhuvudtaget förhåller sig den Rysk-ortodoxa Kyrkan mycket negativt till uniaterna, underströk metropoliten"
Men om Franciskus är en "stalinist för Gud", så kanske han på något vis finner sig till rätta i nedanstående debatt:
(enligt Nezavisimaja Gazeta)
Ja, Rysk-ortodoxa Kyrkans officiella ledning tvådde sina händer över församlingsbornas förklaring: - ni förstår, det är ju en allmän organisation, och de har en från Kyrkan oberoende uppfattning. Men sambandet mellan Rysk-ortodoxa Kyrkan och VRNS behöver man inte anstränga sig mycket för att leda i bevis. I ledningen för denna organisation befinner sig ingen mindre än patriark Kirill och hans ersättare - “pastor primarius” Vsevolod Chaplin, som är chef för den synodala avdelningen för det inbördes förhållandet mellan Kyrkan och Samhället.
Men namnändringen
för Volgograd under de dagar då det stora slaget hölls i minne är
nog mer en minneshögtid över det Stora Fosterländska kriget än
ett försök att återinföra stalinismen. Och att göra en
uppskattning av Sovjetledaren är en knivig fråga, som är fylld av
konflikter och anklagelser mot Kyrkan för att dra nytta av
staliniseringen och vara hängiven totalitarismen.
Men VRNS organiserade trots allt en sådan diskussion. Det var den 4:e Mars i år, strax innan 60-årsdagen efter Stalins död, då en diskussionsklubb i församlingen samlades för att debattera ortodoxa troendes olika åsikter om Sovjetledarens roll i historien. Arrangemanget ägde enligt traditionen rum i hotell “Danilovskij” som tillhör Moskva-patriarkatet, och ifrån vilket man kan få en vacker vy av det gröna Danilov-klostret med sina gyllene kupoler och sina vita murar. Under 30-talet var det ett läger för barnen till dem som blev arkebuserade på Butovo (en plats för massavrättningar under Stalin-terrorn) I en sådan miljö ägde den diskussion rum, som modererades av “pastor primarius” Vsevolod Chaplin.
Det är ett intressant faktum att Chaplin bara några dagar tidigare hade representerat Rysk-ortodoxa Kyrkan vid de högtidligheter i S:t Peterburg som var ägnade åt Romanovernas 400-åriga dynasti - den dynasti som slutgiltigt besegrades av de bolsjeviker ibland vilka Josef Vissarionovich Stalin också rörde sig. Detta sammanträffande talar om vilken komplicerad situation som Kyrkan idag befinner sig i. Å ena sidan uppträder den som bevarare av det för-revolutionära Ryssland med Guds Smorde I ledningen. De starkaste monarkistiska fördomarna kommer eventuellt från den Ryska utlandskyrkan som för fem år sedan förenades med Rysslands ryska Ortodoxa Kyrka. De i utlandet vill inte i sitt Jordanville bortom havet förstå , hur viktigt det är för Moskva-patriarkatet att vara populärt bland sitt eget folk på hemmaplan. I den omtalade diskussions-klubben hördes också sägas: - vårt folk är stalinistiskt! Ja, det är faktiskt så att enligt en helt färsk opinionsundersökning som gjorts av Levada-centret, så anser 49 % av Ryska Federationens medborgare, att Stalin spelade en positiv roll i landets historia. Och ändå såg de som svarade på frågorna det stalinistiska styret i samband med repression i mass-skala. Det är knappast troligt att en undersökning om Nikolaj II - vars minne man vördar i den monarkistiska vingen av Rysk-ortodoxa Kyrkan - skulle ge sådana siffror. Enligt uppgifter som framkom vid en undersökning innan den siste tsaren blev helgonförklarad i slutet av 90-talet, så är det bara några procent av ryssarna som ser tsar-martyren som en person som gjort nämnvärda historiska insatser.
Det är ett intressant faktum, att dessa två aktörer har spelat var och en sin icke entydiga roll I Ryska Ortodoxa Kyrkans historia. I februari 1917 hälsade nästan alla ryska biskopar störtandet av Romanov-dynastien och Kyrkans befrielse från tsarernas ok. Men bolsjevikernas hövding stärkte i september 1943 det efter revolutionen upprättade patriarkatet med stöd från den sovjetiska statens maktapparat. Då lovprisade patriarkerna Sergej (Stragorodskij) och Aleksij (Simanskij) folkens Hövding. Detta drogs också fram i VRNS:s diskussions-klubb.
När “pastor primarius” Vsevolod Chaplin öppnade mötet, uppmanade han de församlade att mindre ge sig hän åt känslornas svall och mer koncentrera sig på vetenskapligt bevisade fakta. Men hela diskussionens utformning visade hur föga man allmänt intresserar sig för den historiska vetenskapen, och hur man låter sig hänryckas av myter om hövdingen, och hans plats på det samtida Rysslands ideologiska scen. Åsikterna spretade – från en försiktig analys av stalinismen längs med stormaktsfåran till att energiskt avsky allt som hör samman med bolsjevism och den sovjetiska perioden av vårt lands historia.
Chaplin själv förde som ett första steg in de tankar i diskussionen som idag vägleder det officiella kyrkliga ledargarnityret, att fullgöra de uppgifter man har placerat framför sig, att vara samhällets länk till – som man numera ibland säger – ide´n om en enda rysk statsbildning. Detta kyrkliga begrepp vilar på den enkla föreställningenn om en i den ryska historien pågående kamp mellan tendeserna “ yttre samröre” och “att återvända till sig själv”, d.v.s. till de ortodoxa källorna. Enligt Chaplin så började vårt land detta “återvändande” under det Stora Fosterländska kriget. “Ville Stalin ett ryskt återvändande? Jag är inte övertygad om det. Folket visade sig vara starkare än Stalin. Kyrkan visade sig vara starkare än Stalin”, sade Chaplin. Det finns som känt är en annan åsikt, enligt vilken Sovjetledaren använde religiösa aktörer i kampen mot Hitler och i sitt förhållande till västliga allierade, vilket – apropå! - det har blivit kutym att avslöja som något ont i dagens Rysk-ortodoxa Kyrka , utan något som helst erkännande om att det innebar ett stöd under de för Kyrkan svåra åren på 30-talet...
En annan präst som deltog i diskussionen, en viss Alexandr Sjumskich, företrädde deras åsikt som man kan kalla kyrkliga stalinister, “Den sovjetiska epoken var stor – och stora epoker har en tragisk bestämmelse” - sa Sjumskich - “Stalin var inget helgon och han var inte djävulens barn. Vi hedrar Segerns store hövding.” Och vidare sa prästen, med tanke på framtiden:”I dagens Ryssland måste de processer fortsätta som påbörjades under Stalin. Putin har inlett en antiliberal kontrarevolution”. Som “ett smakprov” förklarade prästen, var siffror över repressionen kraftigt överdrivna, och det vore på sin plats att granska dem.
Den bjärta kyrkliga anti-sovjetismens åsikt företräddes av historikern Petr Multatuli, som blivit känd för sina efterforskningar kring tsar-familjens tragiska öde. “Stalin är oförenlig med den ryska ortodoxa civilisationen” - sa historikern. Han varnade för att Sovjetledaren skulle återkomma i form av någon slags gudom i folkets medvetande. Han talade om att “man inte kan rehabilitera bödlar bara för att de försvarade segern” vid det Stora Fosterländska kriget. Multatuli talade t.o.m. om Stalin som en marionett för USA och Väst.
På det viset delade åsikter “för” och “mot” Stalin upp människor, som i stort sett håller sig till gemensamma värderingar och som förenas i uppgiften att ge Rysk-ortodoxa Kyrkan sitt stöd...
- -
Mer om Stalin:
BT, Internationalen, DN
Om påven:
Expressen, SvD, Expressen igen
Bloggat:
1,2
Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Stalin, Påven
Innebär det att vägen till Ryssland och de ortodoxa där är öppen för Franciskus? Knappast, om man ska gå efter uttalanden från officiella, ryska kyrkomän som Radio Eko Moskva publicerat:
"Datum för ett möte mellan den romerske Påven och den ryske Patriarken beror på om man lyckas övervinna de djupa konflikterna mellan de Rysk-ortodoxa och Romersk-katolska kyrkorna.
Det menar chefen för Avdelningen för yttre kyrkliga kontakter inom Moskvapatriarkatet , metropolit Ilarion. Enligt honom så innebar konflikterna mellan de båda bekännelse-riktningarna i övergången mellan 80 – och 90-talet, att den ortodoxt-katolska dialogen kom långt på efterkälken. Han påminde om att just vid den tiden började det att uppstå uniat-kyrkor I väst-Ukraina, vilket ledde till en del våldsamma uppträdanden och till att de ortodoxa blev utjagade ur kyrkorna. Överhuvudtaget förhåller sig den Rysk-ortodoxa Kyrkan mycket negativt till uniaterna, underströk metropoliten"
Men om Franciskus är en "stalinist för Gud", så kanske han på något vis finner sig till rätta i nedanstående debatt:
(enligt Nezavisimaja Gazeta)
Moskvapatriarkatet
officiella ledargarnityr undviker att direkt göra uppskattningar av
Stalin. Uppgiften att behandla figuren “folkens fader” har lagts
på Ryska Ortodoxa Kyrkans mer samhällsinriktade vinge – VRNS
(=ung. Världsvida Ryska Kyrkliga Samlingen) . För inte så länge
sedan, när man behandlade en tillfällig namnändring av Volgograd
till Stalingrad, så teg de kyrkliga dignitärerna, men VRNS trädde
fram med en förklaring att man stödde Volgograd-myndigheternas
beslut.
-
 |
| "Den vida ryska själen är i stånd att samtidigt rymma två så ytterligt åtskilda fenomen, som både den bolsjevikiska och den ortodoxa ledarkulten" |
Ja, Rysk-ortodoxa Kyrkans officiella ledning tvådde sina händer över församlingsbornas förklaring: - ni förstår, det är ju en allmän organisation, och de har en från Kyrkan oberoende uppfattning. Men sambandet mellan Rysk-ortodoxa Kyrkan och VRNS behöver man inte anstränga sig mycket för att leda i bevis. I ledningen för denna organisation befinner sig ingen mindre än patriark Kirill och hans ersättare - “pastor primarius” Vsevolod Chaplin, som är chef för den synodala avdelningen för det inbördes förhållandet mellan Kyrkan och Samhället.
Men VRNS organiserade trots allt en sådan diskussion. Det var den 4:e Mars i år, strax innan 60-årsdagen efter Stalins död, då en diskussionsklubb i församlingen samlades för att debattera ortodoxa troendes olika åsikter om Sovjetledarens roll i historien. Arrangemanget ägde enligt traditionen rum i hotell “Danilovskij” som tillhör Moskva-patriarkatet, och ifrån vilket man kan få en vacker vy av det gröna Danilov-klostret med sina gyllene kupoler och sina vita murar. Under 30-talet var det ett läger för barnen till dem som blev arkebuserade på Butovo (en plats för massavrättningar under Stalin-terrorn) I en sådan miljö ägde den diskussion rum, som modererades av “pastor primarius” Vsevolod Chaplin.
Det är ett intressant faktum att Chaplin bara några dagar tidigare hade representerat Rysk-ortodoxa Kyrkan vid de högtidligheter i S:t Peterburg som var ägnade åt Romanovernas 400-åriga dynasti - den dynasti som slutgiltigt besegrades av de bolsjeviker ibland vilka Josef Vissarionovich Stalin också rörde sig. Detta sammanträffande talar om vilken komplicerad situation som Kyrkan idag befinner sig i. Å ena sidan uppträder den som bevarare av det för-revolutionära Ryssland med Guds Smorde I ledningen. De starkaste monarkistiska fördomarna kommer eventuellt från den Ryska utlandskyrkan som för fem år sedan förenades med Rysslands ryska Ortodoxa Kyrka. De i utlandet vill inte i sitt Jordanville bortom havet förstå , hur viktigt det är för Moskva-patriarkatet att vara populärt bland sitt eget folk på hemmaplan. I den omtalade diskussions-klubben hördes också sägas: - vårt folk är stalinistiskt! Ja, det är faktiskt så att enligt en helt färsk opinionsundersökning som gjorts av Levada-centret, så anser 49 % av Ryska Federationens medborgare, att Stalin spelade en positiv roll i landets historia. Och ändå såg de som svarade på frågorna det stalinistiska styret i samband med repression i mass-skala. Det är knappast troligt att en undersökning om Nikolaj II - vars minne man vördar i den monarkistiska vingen av Rysk-ortodoxa Kyrkan - skulle ge sådana siffror. Enligt uppgifter som framkom vid en undersökning innan den siste tsaren blev helgonförklarad i slutet av 90-talet, så är det bara några procent av ryssarna som ser tsar-martyren som en person som gjort nämnvärda historiska insatser.
Det är ett intressant faktum, att dessa två aktörer har spelat var och en sin icke entydiga roll I Ryska Ortodoxa Kyrkans historia. I februari 1917 hälsade nästan alla ryska biskopar störtandet av Romanov-dynastien och Kyrkans befrielse från tsarernas ok. Men bolsjevikernas hövding stärkte i september 1943 det efter revolutionen upprättade patriarkatet med stöd från den sovjetiska statens maktapparat. Då lovprisade patriarkerna Sergej (Stragorodskij) och Aleksij (Simanskij) folkens Hövding. Detta drogs också fram i VRNS:s diskussions-klubb.
När “pastor primarius” Vsevolod Chaplin öppnade mötet, uppmanade han de församlade att mindre ge sig hän åt känslornas svall och mer koncentrera sig på vetenskapligt bevisade fakta. Men hela diskussionens utformning visade hur föga man allmänt intresserar sig för den historiska vetenskapen, och hur man låter sig hänryckas av myter om hövdingen, och hans plats på det samtida Rysslands ideologiska scen. Åsikterna spretade – från en försiktig analys av stalinismen längs med stormaktsfåran till att energiskt avsky allt som hör samman med bolsjevism och den sovjetiska perioden av vårt lands historia.
Chaplin själv förde som ett första steg in de tankar i diskussionen som idag vägleder det officiella kyrkliga ledargarnityret, att fullgöra de uppgifter man har placerat framför sig, att vara samhällets länk till – som man numera ibland säger – ide´n om en enda rysk statsbildning. Detta kyrkliga begrepp vilar på den enkla föreställningenn om en i den ryska historien pågående kamp mellan tendeserna “ yttre samröre” och “att återvända till sig själv”, d.v.s. till de ortodoxa källorna. Enligt Chaplin så började vårt land detta “återvändande” under det Stora Fosterländska kriget. “Ville Stalin ett ryskt återvändande? Jag är inte övertygad om det. Folket visade sig vara starkare än Stalin. Kyrkan visade sig vara starkare än Stalin”, sade Chaplin. Det finns som känt är en annan åsikt, enligt vilken Sovjetledaren använde religiösa aktörer i kampen mot Hitler och i sitt förhållande till västliga allierade, vilket – apropå! - det har blivit kutym att avslöja som något ont i dagens Rysk-ortodoxa Kyrka , utan något som helst erkännande om att det innebar ett stöd under de för Kyrkan svåra åren på 30-talet...
En annan präst som deltog i diskussionen, en viss Alexandr Sjumskich, företrädde deras åsikt som man kan kalla kyrkliga stalinister, “Den sovjetiska epoken var stor – och stora epoker har en tragisk bestämmelse” - sa Sjumskich - “Stalin var inget helgon och han var inte djävulens barn. Vi hedrar Segerns store hövding.” Och vidare sa prästen, med tanke på framtiden:”I dagens Ryssland måste de processer fortsätta som påbörjades under Stalin. Putin har inlett en antiliberal kontrarevolution”. Som “ett smakprov” förklarade prästen, var siffror över repressionen kraftigt överdrivna, och det vore på sin plats att granska dem.
Den bjärta kyrkliga anti-sovjetismens åsikt företräddes av historikern Petr Multatuli, som blivit känd för sina efterforskningar kring tsar-familjens tragiska öde. “Stalin är oförenlig med den ryska ortodoxa civilisationen” - sa historikern. Han varnade för att Sovjetledaren skulle återkomma i form av någon slags gudom i folkets medvetande. Han talade om att “man inte kan rehabilitera bödlar bara för att de försvarade segern” vid det Stora Fosterländska kriget. Multatuli talade t.o.m. om Stalin som en marionett för USA och Väst.
På det viset delade åsikter “för” och “mot” Stalin upp människor, som i stort sett håller sig till gemensamma värderingar och som förenas i uppgiften att ge Rysk-ortodoxa Kyrkan sitt stöd...
- -
Mer om Stalin:
BT, Internationalen, DN
Om påven:
Expressen, SvD, Expressen igen
Bloggat:
1,2
Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Stalin, Påven
Kommentarer
Skicka en kommentar