Fortsätt till huvudinnehåll

Sista posten på "Sub Umbra arkiv" (mest för formens skull)

Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför

Debatt om "svenskar" i Ukraina


Engagerade ryskspråkiga ukrainare m.fl. för f.n. en intensiv debatt, på bland annat  "Invictory's" forum,  om svenskar från Livets Ord. Det handlar om en Livets Ord-församling i Donetsk, i östra Ukraina. "Svenskarna", d.v.s. sex pastorer från Livets Ord i Uppsala gjorde tydligen ett besök där i November månad, och gjorde i stort sett klart för förståndaren på platsen, Leonid Padun,att Ulf Ekman i Sverige hade tagit sin hand från honom, iallafall vad det gällde att utöva ett aktivt ledarskap i församlingen. De rådde honom att "ta semester". 
  I samband med detta har ett officiellt meddelande på ryska lags ut på Livets Ords ryskspråkiga internet-resurser: "... därför har vi under de senaste åren med stor oro sett olika interna problem och slitningar i församlingen i Donetsk, och eftersom den utgör ett andligt centrum för 'Livets Ord' i Ukraina, har vi känt det vara angeläget att hjälpa i deras situation..." o.s.v.

 Leonid Padun


   Men Leonid Padun ville inte "ta semester". Han satte ned foten desto kraftigare i den lokala myllan, och körde plogen med ännu mer bestämda steg än tidigare. Bland annat uppmanade han alla cellgrupper att upphöra samlas i hemmen, eftersom folk "gick från cellgrupp till cellgrupp" och pratade.

/ Padun - t.v. - förekommer i en hel del i material på LO:s svenskspråkiga hemsida , men hittills inget där om denna sak. /

  Padun har nyligen blivit intervjuad av en kristen TV-kanal i Ukraina, och redogjort för sin syn på saken. Han fick där frågan vad som hade varit orsaken till Uppsala-församlingens "oro". Han svarade:" De sa att de hade fått brev från någon i Donetsk. De sa att jag hade kommit till åren, var sjuklig och inte längre i stånd att betjäna folk". 


    Det väntar tydligen flera möten med de svenska, och han vill inte bryta med Ulf Ekman, bara få till stånd "ett nytt förhållande", säger han, och det "på mer jämlik fot än tidigare". Han säger sig ha försökt komma i kontakt med Ekman, redan i september, men då fick han höra att Ekman var sjuk och hade dragit sig tillbaka från sina uppgifter. Ekman hade överlämnat ansvaret för ledningen av Uppsala-församlingen åt sex personer, sades det. Padun hade senare vid mötet i November först blivit förbjuden att vare sig ringa eller skriva till Ekman. Men senare har han fått tillåtelse att komma i kontakt, men då via ombud.

  Det ironiska är att i själva Donetsk hörs klagomål från enskilda församlingsmedlemmar av identiskt slag. En man har lagt ut ett öppet brev på en blogg, eftersom han resultatlöst har försökt komma i kontakt med Padun själv, och ställa några frågor, men inte lyckats få till stånd ett möte:  ( 26/12 2012 - kort utdrag) "Du har på din blogg och i möten talat om, att du inte har fått någon lön i församlingen sedan November månad. Men du säger inget om kontexten (inget om datum då löneutbetalning upphörde). Avsade du dig din lön innan bröderna från Sverige kom, eller efter? Dessutom har du och några andra pastorer lagt ner stor energi på att övertyga församlingen om att den lön som blivit bestämd åt er av församlings-rådet, drastiskt skiljer sig från de nivåer som figurerar i rykten. Men du har därvid ihärdigt varit emot att vederlägga ryktena. Även idag under mötet vägrade du att uppge siffror, och motiverade det med att sådant inte är anständigt i en rad länder, och att det hela är en privat angelägenhet. Känner du verkligen inte till, att det i alla demokratiska länder är så att skattebetalarna har rätt att få veta vad deras myndigheter får i lön? Varför ska då församlingsmedlemmar som ger tionde enligt församlingsstadgan, inte ha rätt att få veta var dessa medel hamnar? Och hur ska vi kunna vara övertygade att det du gör sker i Gud, om du så ihärdigt inte vill vandra i ljuset? ( Joh. 3:21)

  Det diskuteras även om byggnationer och bilar och bostäder som Livets Ord-pastorn i Donetsk ansvarar för, om LO:s verksamhet i Ukraina överhuvudtaget, om verksamheten i Moskva och i Estland, om satsningen på att transportera judar till Israel som inleddes under 90-talet och en hel del annat. 
  Detta mot bakgrund av bland annat den  kända saken mot Adelaja, gör att frågor om trosförkunnelsen i öst redan är väckta , och därtill rejält upphettade.

SR, Dagen
Signum,Signum 

   Bloggat:
    1,2,
  Andra bloggar om: ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Mariupol - hela Ukrainas smärta"

  Jag har varit där tre gånger. I Mariupol. Men det var runt tjugo år sedan. Jag har ljusa minnen från de besöken... - (Nedan - utdrag från en artikel i Unian från igår - 15/3 . I artikeln talas inte om ryssar, utan om rasjister . Det låter som en blandning av det amerikanska sättet att säga "Ryssland" på - "Rasja" -  och "rasist" ..  ) I Ryssland, som är besatt av att vinna , vill man ofta påminna om den fasansfulla fascismen för åttio år sedan. Men nu utförs analoga brott genom de för närvarande största förbrytarna i världen - rasjisterna. De ödelägger Mariupol i Ukraina och jämnar det med marken, efter att förut ha övat sig i Groznij och Aleppo.   Mariupol gav inte upp 2014 och det ger inte upp nu. Från första dagen av den storskaliga invasionen har putinterroristerna inte upphört att försöka erövra staden, som utgör en av nyckelorterna för landvägskorridoren till Krim. Men det faktum att de lokala invånarna inte mötte “befriarna” med blommor och triko

Ortodoxa teologer förkastar "den ryska världens" teologi

 Hundratals ortodoxa teologer från många länder har undertecknat ett öppet brev, där de vänder sig mot vissa nationalistiskt-religiösa föreställningar som de menar vara drivkraften bakom Rysslands krig mot Ukraina. Här ett utdrag: “ Om hela världens fred, om Guds heliga församlingars välstånd, om allas förening, beder vi dig, Herre ” (ur den ortodoxa liturgin)   Den ryska invasionen av Ukraina den 24:eFebruari 2022 utgör ett historiskt hot mot den ortodoxa, kristna traditionen. Ännu mer hotfullt för ortodoxa troende är det att det högre prästerskapet inom den Ryskortodoxa kyrkan vägrar att erkänna detta för en invasion genom att göra vaga uttalanden om nödvändigheten av fred i ljuset av “händelserna” och “de militära aktionerna” i Ukraina. Samtidigt talar de om det ursprungligt broderliga förhållandet mellan ukrainare och ryssar, vilka utgör det “heliga Rus”, och anklagar det onda “Väst” för de militära aktionerna, och råder t.o.m. de religiösa samfunden att be på sådant vis att fientl