Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Under oktober månad
uppmärksammades på olika håll att det var 50 år sedan Kubakrisen.
Ganska lägligt inför det amerikanska presidentvalet, då
frågan om dugligt ledarskap, men också frågan om myter eller
realiteter har fått övervikt i historieskrivningen - och
kanske rentav i våra föreställningar om vilka som var
de bäste ledarna - blir aktuell.
Jag passade nu på att se efter om jag fann några artiklar, inte bara på svenska, utan på ryska och engelska, de språk som talades av de båda huvudaktörerna i det då, 1962, så påtagligt kalla kriget. Något som kunde erbjuda några intressanta jämförelser. Hur ser man idag på de 50 år avlägsna händelserna i öst och väst?
Det har kallats för
“kubanska missil-krisen” i Amerika, “oktober-krisen” på
Kuba, och i Ryssland också för “karibiska krisen”. Det
handlar om tretton dagar i oktober 1962 då världen stod på
randen till ett kärnvapenkrig. Artiklar på ryska och
engelska var inte så svåra att finna på nätet.
Och ingenstans, vare sig på ryska eller engelska, märktes
någon tendens att undervärdera den fara som då var för handen.
Men skillnader i uppfattningarna finns.
Om omständigheter kring, och bakgrund till händelserna skriver en svensk Per T Ohlsson, en amerikansk Fred Kaplan och en rysk Vladimir Ivanov, t.ex.
Ett par saker - Ohlsson skriver om krisens kulmen, med direktkorrespondens mellan Nikita Chrustjev i Moskva och John F Kennedy i Washington: "Lösningen på krisen bestod i att Sovjetunionen gick med på att under FN-inspektion avlägsna sina kärnvapen från Kuba i utbyte mot att USA lovade att inte invadera ön. I hemlighet kom Kennedy och Chrusjtjov också överens om att USA skulle dra tillbaka sina uttjänta Jupitermissiler från Italien och Turkiet. “
Kaplan :"I själva verket som det har framgått av JFK:s hemliga bandupptagningar av sina möten med sina äldre rådgivare, gjorde de två ledarna en överenskommelse: Chrustjev skulle ta bort missilerna från Kuba; Kennedy skulle ta sina motsvarande missiler från Turkiet"
Ivanov: "Den 26 oktober gjorde den sovjetiska regeringen ett officiellt uttalande. Moskva föreslog Washington att avstå från att angripa Kuba och att hålla sina allierade tillbaka så de inte företog sig dylika handlingar. Den sovjetiska regeringen föreslog också, att om USA avbröt den militära blockaden av Kuba till havs så skulle situationen omkring ön förändras radikalt. SSSR:s regering uttryckte en beredskap att ge Amerika garantier om att avbryta leveransen av alla slags vapen till Kuba och att återkalla de sovjetiska, militära experterna från landet. Detta förslag mötte ett positivt gensvar i Washington. Men innan de hade fått ett officiellt svar från Vita Huset förde Kreml fram nya villkor. Sovjetunionen erbjöd USA att som motdrag till att man monterade ner sina raketbaser på Kuba ta bort sina 'Jupiter'-raketer från Turkiet"
Ohlsson om den då aktuella bakgrunden : “Om USA agerade militärt mot sovjetiska installationer på Kuba, vad skulle då hända i Västberlin, det kalla krigets epicentrum, inneslutet i den sovjetiska ockupationszonen i ett delat Tyskland? “
Kaplan ger mer utrymme för Berlin-bakgrunden i sin framställning:"1948 anordnade Stalin en blockad för att isolera och till slut ta över väst-Berlin, men de amerikanska stridskrafterna höll i med att flyga in förnödenheter. När han inte kunde hindra flygtrafiken, så upphävde Stalin blockaden. 1959 så satsade Chrustjev på att ta över hela Berlin, men president Dwight Eisenhower stod emot, och de båda kom fram till en preliminär överenskommelse i Camp David. 1961, efte Wien-mötet med Kennedy, så tog Chrustjev nya tag, och sa att om inte väst undertecknade ett avtal som innebar att de överlämnade hela Berlin till Östtyskland, så skulle det bli krig. Kennedy gjorde motstånd också, och Berlin-krisen i augusti 1961 var faktiskt nästan lika spänd som Kubakrisen i oktober – 62. Vid ett tillfälle stod amerikanska och sovjetiska tanks mitt emot varandra, inom eldavstånd, vid en checkpoint i 25 timmar. Till slut retirerade Chrustjev."
Men Ivanov nämner inte ens om Berlin. (Kaplan hade utvecklat detta ytterligare något och pekat på att Chrustjev blev förödmjukad, och ville ta revansch.)
Ryssen citerar däremot från Chrustjevs memoarer:" När han erinrar sig de tiderna så röjer Chrustjev, att ideén att placera ut kärnvapenbärande missiler på Kuba fick han första gången då han besökte Bulgarien 1962. En av de som ingick i delegationen som Chrustjev ledde visade honom på Svarta Havet och sa att det fanns amerikanska raketer med kärnvapen i Turkiet, som kunde nå viktiga industriområden i SSSR på femton minuter. Nikita Sergejevich, (Chrustjev) som var ytterst emotionell och knappast tillhörde den stillsamma kategorien reagerade mycket skarpt på Vita Husets aktion i Turkiet. Direkt efter återkomsten från Bulgarien, den 20:e maj, mötte han utrikesminister Andrej Gromyko, försvarsminister Rodion Malinovskij och Anastas Mikojan som hade förtroende hos Chrustjev och på hans uppdrag ägnade sig åt utåtriktad, politisk verksamhet. Regerings-chefen föreslog sina kolleger att positivt bemöta Fidel Kastros ständiga förfrågan om att öka antalet av sovjetiska stridskrafter på Kuba och att ställa ut kärnvapenbärande missiler där. Följande dag så stödde flertalet röster i försvars-rådet Chrustjevs förslag. Men inte alla dess medlemmar höll med om detta beslut. Såsom en av de mest kategoriskt avvisande till denna aktion framträdde Mikojan ."
En annan amerikan,Graham Allison, om"..this iconic event"
Ohlsson:"Kubakrisen, sannolikt det farligaste ögonblicket i mänsklighetens historia..",
får medhåll av en tredje amerikan, Noam Chomsky, i Guardian:"Kennedy's close associate, historian Arthur Schlesinger, described the events as 'the most dangerous moment in human history'.."
-
Den 6:e november är det alltså presidentval i Amerika. Vem som än blir president så kommer snart ett ännu farligare ögonblick, enligt Bibeln:"Detta är den dagen; och vad skall icke nu ske!" (1 Kon. 14:14)
Aftonbladet, SvD, Expressen - Dagen
Bloggat: 1
Andra bloggar om: Kubakrisen
Jag passade nu på att se efter om jag fann några artiklar, inte bara på svenska, utan på ryska och engelska, de språk som talades av de båda huvudaktörerna i det då, 1962, så påtagligt kalla kriget. Något som kunde erbjuda några intressanta jämförelser. Hur ser man idag på de 50 år avlägsna händelserna i öst och väst?
 |
| Chrustjev med Castro i Moskva 1963 - (bild från N. Chomsky's artikel om Kubakrisen i Guardian) |
Men skillnader i uppfattningarna finns.
Om omständigheter kring, och bakgrund till händelserna skriver en svensk Per T Ohlsson, en amerikansk Fred Kaplan och en rysk Vladimir Ivanov, t.ex.
Ett par saker - Ohlsson skriver om krisens kulmen, med direktkorrespondens mellan Nikita Chrustjev i Moskva och John F Kennedy i Washington: "Lösningen på krisen bestod i att Sovjetunionen gick med på att under FN-inspektion avlägsna sina kärnvapen från Kuba i utbyte mot att USA lovade att inte invadera ön. I hemlighet kom Kennedy och Chrusjtjov också överens om att USA skulle dra tillbaka sina uttjänta Jupitermissiler från Italien och Turkiet. “
Kaplan :"I själva verket som det har framgått av JFK:s hemliga bandupptagningar av sina möten med sina äldre rådgivare, gjorde de två ledarna en överenskommelse: Chrustjev skulle ta bort missilerna från Kuba; Kennedy skulle ta sina motsvarande missiler från Turkiet"
Ivanov: "Den 26 oktober gjorde den sovjetiska regeringen ett officiellt uttalande. Moskva föreslog Washington att avstå från att angripa Kuba och att hålla sina allierade tillbaka så de inte företog sig dylika handlingar. Den sovjetiska regeringen föreslog också, att om USA avbröt den militära blockaden av Kuba till havs så skulle situationen omkring ön förändras radikalt. SSSR:s regering uttryckte en beredskap att ge Amerika garantier om att avbryta leveransen av alla slags vapen till Kuba och att återkalla de sovjetiska, militära experterna från landet. Detta förslag mötte ett positivt gensvar i Washington. Men innan de hade fått ett officiellt svar från Vita Huset förde Kreml fram nya villkor. Sovjetunionen erbjöd USA att som motdrag till att man monterade ner sina raketbaser på Kuba ta bort sina 'Jupiter'-raketer från Turkiet"
Ohlsson om den då aktuella bakgrunden : “Om USA agerade militärt mot sovjetiska installationer på Kuba, vad skulle då hända i Västberlin, det kalla krigets epicentrum, inneslutet i den sovjetiska ockupationszonen i ett delat Tyskland? “
Kaplan ger mer utrymme för Berlin-bakgrunden i sin framställning:"1948 anordnade Stalin en blockad för att isolera och till slut ta över väst-Berlin, men de amerikanska stridskrafterna höll i med att flyga in förnödenheter. När han inte kunde hindra flygtrafiken, så upphävde Stalin blockaden. 1959 så satsade Chrustjev på att ta över hela Berlin, men president Dwight Eisenhower stod emot, och de båda kom fram till en preliminär överenskommelse i Camp David. 1961, efte Wien-mötet med Kennedy, så tog Chrustjev nya tag, och sa att om inte väst undertecknade ett avtal som innebar att de överlämnade hela Berlin till Östtyskland, så skulle det bli krig. Kennedy gjorde motstånd också, och Berlin-krisen i augusti 1961 var faktiskt nästan lika spänd som Kubakrisen i oktober – 62. Vid ett tillfälle stod amerikanska och sovjetiska tanks mitt emot varandra, inom eldavstånd, vid en checkpoint i 25 timmar. Till slut retirerade Chrustjev."
Men Ivanov nämner inte ens om Berlin. (Kaplan hade utvecklat detta ytterligare något och pekat på att Chrustjev blev förödmjukad, och ville ta revansch.)
Ryssen citerar däremot från Chrustjevs memoarer:" När han erinrar sig de tiderna så röjer Chrustjev, att ideén att placera ut kärnvapenbärande missiler på Kuba fick han första gången då han besökte Bulgarien 1962. En av de som ingick i delegationen som Chrustjev ledde visade honom på Svarta Havet och sa att det fanns amerikanska raketer med kärnvapen i Turkiet, som kunde nå viktiga industriområden i SSSR på femton minuter. Nikita Sergejevich, (Chrustjev) som var ytterst emotionell och knappast tillhörde den stillsamma kategorien reagerade mycket skarpt på Vita Husets aktion i Turkiet. Direkt efter återkomsten från Bulgarien, den 20:e maj, mötte han utrikesminister Andrej Gromyko, försvarsminister Rodion Malinovskij och Anastas Mikojan som hade förtroende hos Chrustjev och på hans uppdrag ägnade sig åt utåtriktad, politisk verksamhet. Regerings-chefen föreslog sina kolleger att positivt bemöta Fidel Kastros ständiga förfrågan om att öka antalet av sovjetiska stridskrafter på Kuba och att ställa ut kärnvapenbärande missiler där. Följande dag så stödde flertalet röster i försvars-rådet Chrustjevs förslag. Men inte alla dess medlemmar höll med om detta beslut. Såsom en av de mest kategoriskt avvisande till denna aktion framträdde Mikojan ."
En annan amerikan,Graham Allison, om"..this iconic event"
Ohlsson:"Kubakrisen, sannolikt det farligaste ögonblicket i mänsklighetens historia..",
får medhåll av en tredje amerikan, Noam Chomsky, i Guardian:"Kennedy's close associate, historian Arthur Schlesinger, described the events as 'the most dangerous moment in human history'.."
-
Den 6:e november är det alltså presidentval i Amerika. Vem som än blir president så kommer snart ett ännu farligare ögonblick, enligt Bibeln:"Detta är den dagen; och vad skall icke nu ske!" (1 Kon. 14:14)
Aftonbladet, SvD, Expressen - Dagen
Bloggat: 1
Kommentarer
Skicka en kommentar