Paulus - eller Paolo, med efternamnet Gabriele, har enligt olika nyhetstelegram arresterats , på något vis, i Vatikanen. Han är misstänkt för att ha skaffat sig tillgång till konfidentiella dokument som innehåller påvens korrepondens, och sedan lämnat dessa uppgifter åt andra. Särskilt besvärande för kyrkliga makthavare mot bakgrund av en helt nyligen utgiven bok, där just sådana uppgifter spelar en huvudroll i att beskriva maktmissbruk och korruption i Vatikanen. -
Kristianstadsbladet, SR
Om påven ska kallas för "Petrus" på något vis, så kan man kanske säga att Petrus satt Paulus i fängelse.
Men blott och bart Paolo handlar långt ifrån om den öppna konfrontation som en gång den verklige aposteln Paulus stod för , då han utsatte apostla-kollegan Petrus, eller Kefas, för några anmärkningar, enligt galater-brevet, kap. 2:11 - 14 " ..Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse. Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri. Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: 'Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?' "
Denna händelse i urkristen tid vållade bestämt vissa bekymmer då man så småningom byggde upp makt - och ofelbarhetsanspråken omkring påvarna i Rom. Redan Hieronymus, som under 400-talet översatte Bibeln till latin från hebreiska och grekiska försökte tydligen förklara bort händelsen. Martin Luther nämner om detta och avvisar det i sin stora galaterbrevs-kommentar: "Hieronymus ..ser bara Petri värdighet och anse'ende och drar därav den slutsatsen: Petrus var den förnämste bland apostlarna, därför borde han icke tadlas av Paulus, eller ifall han tadlades , så skedde det bara för syns skull. Sålunda tillskriver han Paulus förställning, nämligen att han skulle ha låtsats att Petrus var tadelvärd, för att skjuta fram sitt apostlaämbete och försvara sina hedningar. Däremot ursäktar Hieronymus på allt sätt Petrus och ställer sanningen på hans sida. Men det är en ganska olämplig förvridning av texten, som tydligt säger att Petrus var straffvärd och avvikit från sanningen.."
Att "Petrus" - påven - var straffvärd skulle Luther göra till sin livsuppgift att bevisa.
Frågorna om påven som Petri efterträdare och som mer eller mindre klandervärd har en tendens att återkomma.
Jag tror jag håller på Paulus.
Andra bloggar om: påven
Kristianstadsbladet, SR
 |
| Paolo Gabriele i blåsväder |
Men blott och bart Paolo handlar långt ifrån om den öppna konfrontation som en gång den verklige aposteln Paulus stod för , då han utsatte apostla-kollegan Petrus, eller Kefas, för några anmärkningar, enligt galater-brevet, kap. 2:11 - 14 " ..Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse. Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri. Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: 'Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?' "
Denna händelse i urkristen tid vållade bestämt vissa bekymmer då man så småningom byggde upp makt - och ofelbarhetsanspråken omkring påvarna i Rom. Redan Hieronymus, som under 400-talet översatte Bibeln till latin från hebreiska och grekiska försökte tydligen förklara bort händelsen. Martin Luther nämner om detta och avvisar det i sin stora galaterbrevs-kommentar: "Hieronymus ..ser bara Petri värdighet och anse'ende och drar därav den slutsatsen: Petrus var den förnämste bland apostlarna, därför borde han icke tadlas av Paulus, eller ifall han tadlades , så skedde det bara för syns skull. Sålunda tillskriver han Paulus förställning, nämligen att han skulle ha låtsats att Petrus var tadelvärd, för att skjuta fram sitt apostlaämbete och försvara sina hedningar. Däremot ursäktar Hieronymus på allt sätt Petrus och ställer sanningen på hans sida. Men det är en ganska olämplig förvridning av texten, som tydligt säger att Petrus var straffvärd och avvikit från sanningen.."
Att "Petrus" - påven - var straffvärd skulle Luther göra till sin livsuppgift att bevisa.
Frågorna om påven som Petri efterträdare och som mer eller mindre klandervärd har en tendens att återkomma.
Jag tror jag håller på Paulus.
Andra bloggar om: påven
Kommentarer
Skicka en kommentar