Fortsätt till huvudinnehåll

Sista posten på "Sub Umbra arkiv" (mest för formens skull)

Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför

De var inte alla gånger överens..

   icke överens x    Arne Imsen och Lewi Pethrus skakar hand –  en sällsynt bild  - från tidningen Midnattsropet nr. 20 /1970

       LP var i Örebro och höll presskonferens och informerade om KDS. Arne Imsen och några tillsammans med honom som representerade tidningen Midnattsropet kom för att ställa någon fråga. Efteråt gick Arne fram och hälsade på LP, kan jag läsa i tidningen Midnattsropet nr. 20/1970.
    Arne Imsens rannsakande verksamhet som skribent, publicist och förkunnare har iallafall hjälpt mig att i någon mån finna de andliga källsprången i den unge Pethrus tjänande, och så att säga komma förbi de mer politiska “källsprången” i den äldre Pethrus liv. Därför läser jag med tacksamhet igenom några predikningar av Lewi Pethrus från slutet av 1920-talet eller början av 1930-talet. Är inte dessa ord, med udden vänd både mot återkatolicering och liberalteologi,  alltjämt aktuella och värda att begrunda?
  “ (Om andliga missväxttider – Hab. 3:17 – 18 )

Se bara på en sådan sak som att många kristna nu för tiden kan ta tillbaka och mycket lättvindligt göra eftergifter på bibelsanningar för vilka deras föregångare offrat liv och blod. Det finns lutherska kristna som säger att det var ett stort misstag av Luther att han gick i täten för reformationen. Jag kan nämna namn på mycket framstående lutherska ledare som i de senaste tiderna har sagt detta. Det hade alltså varit bättre, menar man, att det uppvaknande som skedde under reformationen icke hade kommit. Man har högtidligt förklarat att man åstundar sluta sig tillsammans med den romersk-katolska kyrkan. Har reformationens kämpar lidit och utgjutit sitt blod förgäves? Tänk på hugenotterna, baptisterna och alla de skaror av olika namn, som har kämpat en hård kamp för Guds sanning. Har de kämpat förgäves? Det finns de som tycks mena att det hade varit bättre om all denna kamp icke existerat. De menar att det vore bättre att lägga ned all sådan kamp för den bibliska sanningen och gå tillbaka. Vi lever i reaktionens tidevarv. Det är beklämmande att vara på reträtt. Under sådana förhållanden kan icke Guds folk vinna några segrar. Vad som håller på att gripa världen i dessa dagar och som egentligen är orsaken till den andliga tillbakagången är bibelkritiken. En efterbliven s.k. vetenskap håller på att i de bekännande kristnas leder undergräva den levande tron på Gud. Att människan skall rättfärdiggöras genom tron, ej genom egna gärningar, och att Bibeln skall vara rättesnöret för denna människas tro, det var reformationens bärande grundsatser. Man håller på att frångå dessa grundsatser. Och vad ska vi få istället som kan ge oss kraft att leva för Gud och att visa människor till Honom, när vi förlorar Guds ord? Vi lever i en allvarlig tid. Det är icke många kristna som förstår detta. Men det är profetian som Jesus talade som går i uppfyllelse: 'När Människosonen kommer, månne Han skall finna tro på jorden?' 
 
Det är en fruktansvärd tid på det andliga området. Ibland när jag låter dessa känslor få makt med mig , känner jag mig mycket beklämd. Ibland kommer tanken:Är det lönt att göra motstånd? Bibelkritiken och otron har väldiga makter på sin sida. Hela vårt gamla väsen har den på sin sida. Och allt som hör världen till understödjer naturligtvis otron. Det är endast genom andlig vaksamhet och bön man kan hålla stånd mot dessa försåtliga, demoniska angrepp. En kristen som har erfarit kraften av en enfaldig och levande tro på Gud och Hans ord, ryser då han ser vart det bär åstad med många av den bekännande kristenhetens ledare. Man kvider inför Guds ansikte då man tänker på de faror som hotar den kristna församlingen och världen genom den påträngande, smygande otron. Men även inför detta få vi glädja oss i Herren. Vi har fått något som inte går att plåna ut. Och så länge vi förblir i levande gemenskap med Gud är vi bevarade ock skyddade. Det går an att mitt i en andlig depressionstid leva lycklig med Herren
Ur “Likväl vill jag fröjda mig” från predikosamlingen “Gud med oss” – Förlaget Filadelfia 


Andra bloggar om:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kiev och Paris

  Igår skrev publikationen Unian om ett möte mellan borgmästarna i Paris och Kiev, i själva Kiev. Kiev’s borgmästare Vitalij Klytjko mötte Paris’ borgmästare Anne Hidalgo, som besökte den ukrainska huvudstaden. Kiev undertecknade tillsammans med Frankrikes huvudstad en överenskommelse om vänskap och samarbete. Klytjko skrev om detta på sin Facebook-sida . "Frihet, jämlikhet.." Jag är glad att kunna hälsa delegationens deltagare och uttrycka min tacksamhet till Paris’ borgmästare Anne Hidalgo för hennes mod att genomföra ett besök i Ukrainas huvudstad under krigstid. Kiev är tacksam till Paris’ borgmästare för all den humanitära hjälp som visats, i själva Frankrike -  ukrainare har nödgats bli invandrare där - och vi är också tacksamma för hjälp till Ukraina och vår huvudstad”, sa Vitalij Klytjko under mötet. Kiev’s borgmästare påminde om att Paris’ stadshus den 22 Mars hade enhälligt röstat för att tillställa staden Kiev status som hedersmedborgare. Genom denna utmärkelse, s

Ortodoxa teologer förkastar "den ryska världens" teologi

 Hundratals ortodoxa teologer från många länder har undertecknat ett öppet brev, där de vänder sig mot vissa nationalistiskt-religiösa föreställningar som de menar vara drivkraften bakom Rysslands krig mot Ukraina. Här ett utdrag: “ Om hela världens fred, om Guds heliga församlingars välstånd, om allas förening, beder vi dig, Herre ” (ur den ortodoxa liturgin)   Den ryska invasionen av Ukraina den 24:eFebruari 2022 utgör ett historiskt hot mot den ortodoxa, kristna traditionen. Ännu mer hotfullt för ortodoxa troende är det att det högre prästerskapet inom den Ryskortodoxa kyrkan vägrar att erkänna detta för en invasion genom att göra vaga uttalanden om nödvändigheten av fred i ljuset av “händelserna” och “de militära aktionerna” i Ukraina. Samtidigt talar de om det ursprungligt broderliga förhållandet mellan ukrainare och ryssar, vilka utgör det “heliga Rus”, och anklagar det onda “Väst” för de militära aktionerna, och råder t.o.m. de religiösa samfunden att be på sådant vis att fientl