Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför
Det unika med den nye amerikanske presidentens första Europa-besök som president har gjort att en del kontinentala journalister och andra gör sig viss möda med att komma underfund med honom, och att finna historiska jämförelser med tidigare presidenter.
-En lätt ödesdiger ton råder i "Le Figaro´s " web-artikel från 31/3 med rubriken "Obama, europeérnas superstjärna som inte känner Europa" -
" Hyllad över den gamla världen dit han anländer på tisdag kvällen, har den amerikanske presidenten blott ett teoretiskt och distanserat vittnebörd om den europeiska kulturen, vilket skiljer honom från hans föregångare.
Raden av presidenter som igår inspirerade Barack Obama hade en stark, för att inte säga grundmurad relation till Europa. John F Kennedy som kom från en stor irländsk släkt, var hemtam med den europeiska, politiska kulturen, en kontinent som han hade erfarit sedan barnsbenen, innan han hade gått och läst i London School of Economics, vilket gav honom möjligheter att skriva i sina minnen om de sista lektionerna över det brittiska deltagandet i Munchen-överenskommelsen.
Bill Clinton har gått och läst två år i universitetet i Oxford."
Artikelförfattaren menar att detta "distanserade" förhållande kommer till uttryck i Obamas bok "Min far hade en dröm", där han skriver om ett kortare besök i Europa under en resa på väg till Afrika:
" Det var inte det att Europa inte var vackert; allt var precis som jag föreställt mig. Det var bara inte mitt. Det kändes som att leva ut någon annans romantiska fantasi; ..."
Vidare "Flera analytiker anser att detta distanserade vittnesbörd om den gamla världen inte kan annat än göra sig gällande i de former av dialog som förekommer mellan båda sidorna av Atlanten, under den resa som han påbörjade i tisdags: ' Han har blivit stor i Asien, och han har utvecklat ett uppenbart intresse för Afrika. Det är en stor skillnad mot andra. Han har inte samma känslomässiga kopplingar som en Kennedy eller en Clinton', noterar Craig Kennedy, president för den tyska Marshall fonden, en tankesmedja som spelar en huvudroll i de transatlantiska relationerna med Washington.
' Detta vill inte säga att han kommer att göra en blunder. Han har rekommenderat sig som en mycket brilljant person som lär sig snabbt. Men det betyder att vi framledes kommer att ha att göra med en president som är alltför global, och som har en vision som är alldeles för stor för världens prioriteringar...'"
Artikeln avslutas med en del beaktanden omkring det ena av de två områden där "analytikerna" menar att Obama ska få problem med européerna - Afghanistan . Det andra området var visst den världsvida, finansiella kris, där alla media idag trots allt utropar något slags resultat.
Men delrubriken över "Figaro" -artikelns avslutning är särskilt ödesdiger: "Att utnyttja sitt förförelse- kapital " - ..(?)
Vad betyder det?
-
En annan artikel i web-publikationen "Foreign Policy" med rubriken " Fråga inte efter vad Europa kan göra för dig" gör en liknande iakttagelse, som artikeln i "Figaro" :
" Fyra decennier efter det andra världskriget, så var den amerikanska utrikespolitikens stora prestation just att kanalisera - och ibland, att ignorera - europeiska förtecken, medan man tålmodigt lugnade de reaktioner som följde. Detta var sant även då Washington talade som mest högljutt om multi-laterism. De som utformade marshall-planen, till exempel, betonade att de ville att europeiska regeringar skulle framskapa sina egna planer för amerikanskt stöd. Men de fruktade att deras allierade inte var riktigt kapabla ens att förstå sina egna behov. Med George Kennans beskyddande ord, behövde Europa ' vägledning, inte ansvar'. Dess ekonomier var för svaga, dess politiska institutioner, för vanmäktiga; dess politiker, alldeles för trångsynta i sitt tänkande. Den främste skaparen av marshall-planen, stats-undersekreterare Will Clayton, framlade sitt nyckelkrav för framgång i den allra första meningen som han skrev över ämnet: ' Förenta Staterna måste köra denna show '
Bed president Obama´s rådgivare att privat beskriva europeisk policy i fråga om Afghanistan eller den globala ekonomien, och du kommer inte att få höra så annorlunda uttryck: svag, vanmäktig, trångsynt , oförmögen att summera helheten och att besluta att ta itu med ett stort problem..."
x
Hur ska det gå för presidenten med en vision som är "för stor för världen"?
Mycket återstår att se.x
P.S Enligt vissa uppgifter ska han visst inte hålla sitt egentliga europeiska tal förrän han kommer till Prag - på söndag .
Sydsvenskan, SR
Kommentarer
Skicka en kommentar