Fortsätt till huvudinnehåll

Sista posten på "Sub Umbra arkiv" (mest för formens skull)

Det inlägg du ville läsa finns förmodligen strax nedanför, eller någonstans nedanför

- maranatasvin!


(Utlagd i efterhand - denna post har tidigare varit utlagd på bloggen "Behemot", motsvarande datum)
Idrottsrörelsen och försvaret, två sammanhang där bl.a. homofobien kan frodas - enligt artiklar i DN resp. SvD -

Under måndagen, pride-veckans första dag, deltog bloggred. i några arrangemang, bl.a. besökte jag debatten med författarna till boken "Bögdjävlar" ( Recensioner? Se t.ex.hdSvD eller Unt ) på Södra Teatern som lånat sina lokaler till "Pride House" . Jo, jag hade skaffat boken och läst en del i den innan.
Ett kapitel där gjorde visst intryck på mig, det som är skrivet av Roger Wilson, "Vem är rädd för Bengt Martin?".



  På 1980-talet, då jag och några till var ute under de s.k. "frigörelseveckorna" med pamfletter skrivna av Arne Imsen, då vi stod utanför Storkyrkan i Gamla Sta´n och den tidens homosexuella tågade ut sjungande "We shall overcome", då lyssnade vi också på Gay Radio för att höra hur argumentationen gick. Vi hörde talas om författaren Bengt Martin, som presenterades som en av de mer sansade i sällskapet.

Roger Wilson skriver nu att han upptäckte honom sent, och i formen av ett öppet brev till honom skriver han bl.a: " ... onödigt sent. Bara för några år sedan faktiskt. Jag blev nämligen varnad för Bengt Martin när jag var yngre. Jag minns inte riktigt av vem, bara att det var någon som var rädd för Bengt Martin. Men varför? Länge trodde jag att dina böcker var det minst uppbyggliga som en ung bög kunde läsa. Att din skildring av hur det var att växa upp i ett homofobt Stockholm på 50-talet var en omodern skräckskildring. Att böckerna var ett frosseri i självutplånande självhat. Och att en av dina böcker dessutom slutar med att huvudpersonen Joakim försöker ta livet av sig var liksom det slutliga beviset på att du och din tragiske böghjälte inte hade någon plats i det nya homosverige - där vi var öppna, frigjorda och jämställda".
( "Bögdjävlar" - s. 31 - 32 )

-

Mot slutet av 1980- talet var det också ett återkommande inslag i frigörelseveckorna att ha en tyst minut eller ordna begravningsprocessioner för dem som hade avlidit i AIDS. Är det någon som kommer ihåg Sighsten Herrgårdh?

Eller Sten Pettersson, dåvarande ordförande för RFSL, som också dog i AIDS, och i vars dödsannons någon skrev att han gillade att ha en och annan batalj med maranata?

Kanske kunde eftertänksamheten hos en Bengt Martin ha förts till en annan slutsats. Eller eftertänksamheten hos någon annan - vem?
-

När omkring 1990 en ny generation homosexuella i Amerika, efter Stonewallgenerationen, började söka efter sin egen linje , då sade en del av dem som var bland de äldre, de som då inte hade dött i AIDS: "Nog med begravningsprocessioner!" Och så satsade man på uppsluppna partyn och kondomer istället.

Det är tydligt att det var den mindre eftertänksamma linjen som man då föredrog, och det tycks onekligen ha varit något av den attityden som också mötte Roger Wilson, som "kom ut" i mitten av 1990-talet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Mariupol - hela Ukrainas smärta"

  Jag har varit där tre gånger. I Mariupol. Men det var runt tjugo år sedan. Jag har ljusa minnen från de besöken... - (Nedan - utdrag från en artikel i Unian från igår - 15/3 . I artikeln talas inte om ryssar, utan om rasjister . Det låter som en blandning av det amerikanska sättet att säga "Ryssland" på - "Rasja" -  och "rasist" ..  ) I Ryssland, som är besatt av att vinna , vill man ofta påminna om den fasansfulla fascismen för åttio år sedan. Men nu utförs analoga brott genom de för närvarande största förbrytarna i världen - rasjisterna. De ödelägger Mariupol i Ukraina och jämnar det med marken, efter att förut ha övat sig i Groznij och Aleppo.   Mariupol gav inte upp 2014 och det ger inte upp nu. Från första dagen av den storskaliga invasionen har putinterroristerna inte upphört att försöka erövra staden, som utgör en av nyckelorterna för landvägskorridoren till Krim. Men det faktum att de lokala invånarna inte mötte “befriarna” med blommor och triko

Ortodoxa teologer förkastar "den ryska världens" teologi

 Hundratals ortodoxa teologer från många länder har undertecknat ett öppet brev, där de vänder sig mot vissa nationalistiskt-religiösa föreställningar som de menar vara drivkraften bakom Rysslands krig mot Ukraina. Här ett utdrag: “ Om hela världens fred, om Guds heliga församlingars välstånd, om allas förening, beder vi dig, Herre ” (ur den ortodoxa liturgin)   Den ryska invasionen av Ukraina den 24:eFebruari 2022 utgör ett historiskt hot mot den ortodoxa, kristna traditionen. Ännu mer hotfullt för ortodoxa troende är det att det högre prästerskapet inom den Ryskortodoxa kyrkan vägrar att erkänna detta för en invasion genom att göra vaga uttalanden om nödvändigheten av fred i ljuset av “händelserna” och “de militära aktionerna” i Ukraina. Samtidigt talar de om det ursprungligt broderliga förhållandet mellan ukrainare och ryssar, vilka utgör det “heliga Rus”, och anklagar det onda “Väst” för de militära aktionerna, och råder t.o.m. de religiösa samfunden att be på sådant vis att fientl